• EvaSofie

    Extremt krävande bebis - nästan alltid missnöjd

    Hej. Tårarna rullar nerför kinderna medan jag skriver. Jag känner att jag måste få veta att jag inte är ensam. Min dotter är nu tre månader och det har varit en kamp sedan dag 1. Ni som vet vad jag menar, som har det likadant, vet vad jag talar om. Första tiden var det skrik JÄMT. Det har blivit bättre, visst, men orken är också slut. En kort beskrivning som skulle kunna bli mycket längre: andra mammor talar om att gå och fika, gå på föräldrarträffar, öppna förskolan eller till friskis och svettis. Själv får jag svettningar då vi måste besöka bvc. Klä på och av, ligga på våg... Hon är nöjd i mycket korta perioder och det ska bäras och bäras men inte ens då är det bra, men kanske kan man undvika panikskriket ett tag. Inget gnyende eller gnällande, nej, fullt blås. Känner att ingen förstår mig. Folk säger" det är jobbigt att ha barn" eller "alla barn skriker". De förstår inte. Jag trodde inte att det skulle vara lätt. Men detta är extremt. Åh, känner att jag inte kan förklara riktigt. Hittde detta på en blogg och det är precis så jag menar: "Jag har märkt att jag inte riktigt kan säga till andra att lillan på många sätt är mer krävande än "normala" barn, folk verkar anse att jag bara försöker göra mig märkvärdig och att jag med det påstår att deras spädbarnstid har varit en dans på rosor (vilket det naturligtvis inte alls handlar om). Är det något du märkt av från din omgivning?" Ja, absolut. Jag har känt samma sak, och därför har vi inte pratat så mycket med andra föräldrar om hur vi har haft det. Reaktionerna vi har fått när vi har försökt prata om det med andra har sett ut ungefär så här: 1. Förlöjligande: "Ja, vad trodde ni? Det är jobbigt att ha barn!" 2. Bagatelliserande: "Det låter som ett helt normalt barn. Våran ville också bli buren jämt." 3. Skuldbeläggande: "Ni måste slappna av! Han känner av att ni blir stressade!" 4. Okunniga: "Låt honom vara, ni gör för mycket för honom, varför testar ni inte att lägga honom i sin egen säng?" 5. Elaka och självgoda: "Puh, vilken tur vi har haft med vårt barn som alltid har varit en snäll bebis." Jag får känslan av att folk som bagatelliserar genom att säga att "Det där låter helt normalt" har haft jävligt lätta barn. Barn det har funkat att bära, samsova med och amma konstant, som har varit nöjda bara man har tillfredsställt alla deras biologiska behov. Men det är liksom inte så att jag hade förväntat mig något annat än att vara där för mitt barn dygnet runt. Jag var det. Han var nöjd i ett par minuter sen var det skrik igen. Finns det fler som har det som jag?

  • Svar på tråden Extremt krävande bebis - nästan alltid missnöjd
  • Hannah76

    Hon har inte ont någonstanns?
    Vad säger bvc om hur hon är och hur du mår? 

  • Flisan79

    Jag vet precis vad du pratar om. Jag kan börja med att berätta att jag har tre barn och ja, det är vääääldigt stor skillnad mellan olika barn. Hade jag bara fått barn av typen "mitt andra barn" så hade jag nog varit en av de som gav dråpliga kommentarer. Hon var väldigt lätt, skrek aldrig, gnydde bara för att säga att hon var hungrig osv. Ett enormt kontrast till mitt första barn. Barn ett var kinkigt redan på bb, hade sen 3 månaders kolik (vilket det låter som att ditt barn har) och kunde aldrig vara någon annan stans än i famnen med tutten i munnen. Jag ville verkligen kasta ut henne genom fönstret ibland. Vi hade kämpat i 7 år för att få henne och så blev det pannkaka av alltihop. Vårt förhållande höll på att gå i stöpet pga att jag blev så sur och deprimerad.

    Till det positiva: vid 3 månader brukar det vända. Har ni gjort någon utredning om kolik eller reflux? Om inte, gör det!

  • Amidina

    På rak arm så låter det (om man uteslutit eventuella sjukdomar/fysiska besvär) som ett high maintenance barn (googla gärna, finns massor!). Det är oerhört krävande för föräldrarna och jag lider med dig. 

    Det positiva i mörkret är att den typen av barn brukar oftast växa upp och ha bättre koll på sig själv och sina känslor, om de får sina behov mötta som små.

    OM det skulle vara så att det är fysiskt, ammas hon? Äter du gluten/ laktos? Magbesvär kan orsaka liknande beteende och då är det viktigt att utesluta såna faktorer från födan. 

  • Klycka

    Nu vet jag inte om våra barn spelar i samma division men har en son som de första sex månaderna behövde uppmärksamhet och kroppskontakt varenda minut, dygnet runt HELA TIDEN. Människor trodde att jag överdrev när jag förklarade att han höll på att skrika ihjäl sig sekundrarna jag var tvungen att lägga honom bredvid mig för att torka migpå toa, eller att han inte sov någon annanstans än med örat på mitt eller pappans hjärtslag... Jag och pappan löste det med att dela in dygnet i "skift" för att orka, vi bar mycket i sjal och kämpade oss ut för att träffa andra människor för att få annan input än bara den otroligt krävande värld vi levde i just då. Vi såg alltid till att åka båda två i början för att även kunna dela in fikan/bvc-besöket/handlingen i skift och på så vis kunna njuta av stunden båda två medan den andra kunde ägna sig åt sonen....nu är han 9 månader och klarar av att vara korta stunder på golvet ibland om vi sitter bredvid så det blir bättre, sakta men säkert, även om det inte hjälper just nu..

  • Vacker

    Åh herre gud ja, folk som säger "Ja, vad trodde ni? Det är jobbigt att ha barn!" gör mig galen. Man kan INTE föreställa sig hur det är! Hur mycket man än försöker (och det ska gudarna veta att vi gjorde) så kan man aldrig förstå och föreställa sig hur blir när man får barn!

    Har också hört att det ska vända vid 3 månader, hoppas och håller mina tummar för er!

  • Hannathu

    Jag skulle råda er att ta kontakt med barnläkare.

    När vår son låg på barnsjukhuset var det en liten flicka som låg inne med förstängning i tunntarmen som hade det som du beskriver. Hon var tvungen att var upprätt och nära kroppen jämt för att dels inte få ont i matstrupen dels vara nära så att endorfinerna som minskar smärtan producerades.

    Vår son hade en förträngning i tjocktarmen och hade dagar när han var otröstlig men inte alls så som du beskriver

  • EvaSofie

    Tack för snabba svar, nu bölar jag igen. Ja, hon har träffat läkare på barnkliniken. Kolik sa de. Men på Bvc tror de inte på kolik eftersom det inte är det klassiska kolikmönstret. Hon, Bvc-tanten, tror bara att hon är ett krävande barn helt enkelt. Amninhen fungerade aldrig. Hon skrek, tog tag, släppte, tog tag, släppte osv i sex veckor. Sedan gick vi över till ersättning. Hon får nu komjölksproteinfri ersättning och jag tycker att det blivit bättre på så sätt att hon inte verkar ha ont. Hon är bara missnöjd.

  • Amidina
    EvaSofie skrev 2013-03-28 11:04:02 följande:
    Tack för snabba svar, nu bölar jag igen. Ja, hon har träffat läkare på barnkliniken. Kolik sa de. Men på Bvc tror de inte på kolik eftersom det inte är det klassiska kolikmönstret. Hon, Bvc-tanten, tror bara att hon är ett krävande barn helt enkelt. Amninhen fungerade aldrig. Hon skrek, tog tag, släppte, tog tag, släppte osv i sex veckor. Sedan gick vi över till ersättning. Hon får nu komjölksproteinfri ersättning och jag tycker att det blivit bättre på så sätt att hon inte verkar ha ont. Hon är bara missnöjd.
    Usch, stackare allihop. :(
    Jag vet inte hur det är med gluten i ersättning, men själv är jag glutenintolerant och får nåt vansinnigt ont i magen om jag får i mig gluten. Bajsar hon normalt? 

    Finns det något som hjälper någon längre stund alls? Är hon nöjd när hon får närkontakt? Bär du i sjal? 
  • EvaSofie

    Ibörjan var jag så ledsen för att det var kolik. Tänkte att hur ska jag orka i tre månader? Nu önskar jag att det hade varit kolik för då hade det ju varit över snart. Men jag tror verkligen inte att det är något medicinskt fel längre som jag gjorde förrut. Hon KAN vara glad, men korta stunder och det blixtvänder. Och hennes skrik är så sjuuuukt intensivt. Dödsskrik! Hon vevar och rivs och skriker så hon tappar andan och det skorrar i våra öron.

Svar på tråden Extremt krävande bebis - nästan alltid missnöjd