Blir det inte min tur snart?

Vi har försökt i snart 15 månader och det har nu gått så långt att jag känner att jag inte orkar försöka länge till... När vi hade försökt i 9 månader kom sambons bror och sade att han skulle bli pappa, två månader senare kommer min syster och säger att hon är gravid. Det är många vänner och bekanta som har blivit gravida under tiden som vi har försökt (en vän blev t.ex. gravid på första försöket tre månader efter att vi började försöka) och det har såklart känns jobbigt, men när våra syskon berättade att de skall bli föräldrar kändes det som ett slag i ansiktet. Skall det aldrig bli vår tur?Alla andra får barn före oss. 

Har jag inte blivit gravid innan årsskiftet vill jag inte längre.... Då kan vi lika gärna skita i det för jag orkar inte med denna eviga besvikelse. Jag orkar inte vara bitter och ledsen när folk kommer och säger att de skall ha barn.  Ibland frågar jag mig själv vad jag har gjort för att förtjäna det här. Jag blev mobbad under hela min uppväxt, efter att mobbningen slutade hade jag ett förhållande med en man som misshandlade mig fysiskt i 1 år (jag visste inte att han var aggressiv innan vi flyttade ihop), jag genomgick en sen abort p.g.a. misshandeln, jag kämpade med gymnasiet i 6 år och är idag arbetslös. Jag trodde att eländet skulle vända, men nu står jag här ofrivilligt barnlös. Jag känner mig så fruktansvärt värdelös. 

Vi genomgår just nu en fertilitetsutredning. Proverna och undersökningarna har gett bra resultat. Läkarna har än så länge inte hittat några fel och säger att jag kommer bli gravid, men jag vågar inte tro på det.