Att låta någon annan trösta ens nyfödda?
Jag skulle vilja få era åsikter gällande det här med att andra ska trösta ens spädbarn. Jag fick mitt första barn för fyra veckor sedan. Jag och min man har inte bestämt oss för att vara AP men när jag läser om det så är det samma förhållningssätt som vi har till föräldraskap. Vi vill att vårt barn ska känna sig tryggt helt enkelt. I helgen är mannens mor och far, alltså farmor och farfar här för första gången. Farmor är så glad att äntligen få träffa sitt första barnbarn och jag tycker det är jättekul med en så engagerad farmor då mina egna föräldrar inte har hälsan. Till saken hör att farmor från stunden de kom hem till oss vill hålla bebis hela tiden, det är helt ok med mig, men när han blir ledsen så vill hon också ta honom och försöka trösta honom och bära runt på honom. När han vaknade och grät från sin tupplur och min man gick för att ta upp honom sprang hon efter och ville ta upp honom och trösta honom. Min man lämnar dom i sovrummet och jag hör hur sonen fortsätter gråta. Jag står inte ut utan går dit och tar sonen, farmor ber att få fortsätta hålla honom men det vill inte jag. Han är bara van att bli omhändertagen av mig och min man och därför vill jag inte "lämna" honom gråtandes med en för honom okänd person, hur mycket jag än litar på farmor för hon är jättefin med barn. Sedan senare efter att jag ammat honom och han är lite trött och gnällig kommer farmor in i rummet och ber att få ta honom och försöka trösta honom. Jag säger nej att jag vill trösta honom men känner mig jättetaskig mot farmor. Dessutom hade han jättesvårt att varva ned efter att de gått och jag tror att det vara alla nya människor och famnar idag som han inte är van vid. Nu undrar jag om min son kan ta skada av att jag eller min man inte är dom som plockar upp honom och tröstar honom när han inte känner personen som gör det, vad är bäst för min son liksom? Farmor är så otroligt på och jag hinner inte med förrän hon är där och rycker upp honom, jag har en känsla av att detta kommer bli en kamp och jag vill höra några argument vad som är bäst för min son? Självklart kommer jag låta andra trösta honom etc när han lärt känna och knutit an till dem men nu känns det för tidigt! Nu när jag läser vad jag skälv skrivit så känns det rätt självklart vad som är bäst för min bebis men jag vill ändå höra era synpunkter på detta!
Min och makens familj får ju självklart hålla sonen (snart fyra veckor gammal), men när han är ledsen vill jag ha honom. Varför truga med att farmor/mormor/faster ska försöka trösta och det ska resultera i att han blir ännu mer ledsen, när jag eller maken kan få tyst på honom snabbt? Jag vill bara att någon annan ska hålla i honom när han är lugn och glad, för annars sitter jag med panik över att han är ledsen osv. Jag tror väldigt mycket på att göra vad som känns rätt för mig och maken, och då kommer också det kännas rätt för sonen. 
