Vad är felet på min pojkvän?!

Dom senaste 3 månaderna kanske.. Går ju runt och känner mig mer eller mindre värdelös hela tiden, så det kommer ju inte att fungera i längden om det ska vara så. Känner mig som en hormonknäckt tonåring, och jag vill ju bara vara glad egentligen..

Allt annat känns ju helt perfekt, förutom sexbiten.  

Ja, det är ju inget fel alls när lusten nu infinner sig.. Tycker inte att det skulle vara så himla stort och svårt att prata om det heller. Jag pratar gärna sex hur som helst, medan min pojkvän ibland kan verka lite väl prydd..  Jag vet att han inte är prydd egentligen, men han pratar liksom aldrig sex eller så. Och allt blir ju så mycket svårare om man inte pratar om det också.

Har aldrig känt mig så här ensam i ett förhållande.. 

Jag kan ju inte säga att jag varken tjatar eller är speciellt på.. Just nu så ''accepterar'' jag mest läget och försöker att inte tänka så mycket på det. 

Har faktiskt inte försökt med att skicka några kinky sms/mms faktiskt. Skulle bli ganska sjukt besviken om det inte funkade liksom.. Men jag kanske skulle  testa i alla fall!

Känns som att jag kanske ska ge det här en ärlig chans till, och sedan lägga ned det här förhållandet om det inte fungerar.. Känns ju inte som att jag kommer få ut speciellt mycket av att gå omkring och vara ledsen och frustrerad i flera år heller. 

Någon sa till mig en gång, att om sexlivet inte är bra i från början, så kommer det aldrig att bli det heller. Har börjat att fundera på om det möjligtvis kan vara sant.

 

Jo, det är klart att man tappar känslorna lite eftersom. Men jag vill ju att det ska fungera, så jag antar att det är därför som jag kämpar vidare. Hoppas på att det bara ska vara någon period eller så..

Kanske ska försöka att prata med honom om hur jag känner en gång till.. Men just nu så känns det ganska hopplöst.

Så, nu har jag tagit tjuren vid hornet och pratat ut om det här med honom, en gång för alla. Han bröt ihop lite smått och berättade att det här var ett problem som han dragits med länge och som absolut inte är mitt fel. Det funkar bara inte att få upp den vissa gånger, även fast att han vill. Och detta har han tyckt varit så jobbigt och pinsamt att prata om. Vi pratade ganska länge om detta i alla fall, och han gick med på att gå och prata med en läkare. Redan nästa dag så ringde han till VC och fick en tid, han tycker att det ska bli skönt att få gå och prata med någon som verkligen kan ge honom svar på vad felet är.

Och jag blev så sjukt lättad, jag som trodde att det var mitt fel, och att det var slutet på vår relation. Nu känns det som att vi är närmre än någonsin. Han vill lösa det, och han vill att vi ska vara tillsammans.