Min gravida själsfrände vill inte veta av mig
jag och min själsfrände har varit tillsammans i ca 2år. Både hon och jag har barn fr tidigare förhållanden. Vi har det underbart, bästa kompisar, grymma i sängen, samma humor, samma framtidsplaner, underbart heta diskussioner - total lycka. Vi letar även efter ett ställe att flytta ihop i. Och så tänkte vi skaffa ett gemensamt barn.......hon är nu v 15 och har från dag 1 blivit en helt annan människa. Vill inte ha närhet, säger att alla känslor är som bortblåsta, säger elaka saker, inget sex, hon blir äcklad av tanken osv osv. Hon vill bara vara för sig själv. Hon betonar samtidigt att det är HORMONERNA som spökar. Att allt blir som vanligt när vårt barn kommer. Och visst, jag hittar ju liknande historier på alla forum, men ändå? Det är fan hemskt att känna sig så totalt dissad, oönskad och spetälsk... Jag tror att grejjen blir värre av att vi är särbo, att inte va under samma tak....vet inte....
Och jag tycker faktiskt vi kan prata om det, men det ändrar ju inget - hon är som hon är just nu. Jag känner mig totalt ensam. Jag vet att jag bara måste gilla läget.... Och vad vill jag säga med detta? Få några uppmuntrande ord från er kloka fina mammor o pappor tror jag.
Och då ska jag fortsätta krama henne menar du? Då gör jag det, för hon är ju min. Även med hormoner. Alla knep/strategier/arsenaler med gulliga kärleksfulla gester o görningar som brukar funka, är ju nu är helt odugliga. Så jag tar gärna mot mer matnyttiga tips i detta krig mot hormonerna