Min gravida själsfrände vill inte veta av mig

Tror inte det blir värre av att vara särbo. Själv har jag tänkt tanken att det vore bättre att bo borta under de första månaderna av graviditeten, just for att bespara pappan detta eländes humör...
Tycker synd om dej OCH om din tjej, jag lovar, det är ett helvete för henne med. Jag kan vara precis lika dum som hon utan att jag eg vill, och mår såklart piss av att vara en sån häxa mot den jag älskar. Forsök hitta knep att minska "konflikt-zonerna" eller forsök lära er att gå undan när det osar gräl, enda rådet jag har.
Och krama henne, även om hon säger att hon inte vill, antagligen önskar hon eg inget hellre än närhet.
Håll ut, det KOMMER bli bättre bara ge inte upp henne, hon finns där bakom alla helvetes-hormoner, jag lovar. 

japp, tror också det är en bra grej, även om du är så in i bänken trött på hennes humör så om du orkar att ändå visa omtanken med såna där grejer som blubb116 beskrev, så är det klockrent!

Min sambo brukar tala om för mig att han omöjligt kan känna likadant som jag inför hela den här grejen med ett nytt barn på väg, och det har han ju helt rätt i. Men jag blir väldigt glad när han visar att han bryr sig, frågar hur jag känner, har egna tankar runt det hela och visar att han tänker framåt. 
Jag tror man som gravid kvinna har lätt att börja oroa sig för allt möjligt, är det inte oro för att bebisen mår bra så kan det vara oro för hur allt kommer att bli när den kommit ut, man planerar och funderar och har sig. Det är jobbigt att vara ensam med de tankarna och så skönt om partnern visar att han vill dela dem.

och försök vara lite finkänslig - det kan vara svårt att ha humor och ta lätt på småsaker som man annars inte skulle bry sig ett skvatt om, när man tycker allt är nattsvart... En klumpig kommentar kan förstöra en hel dag - trist men sant

du kommer fixa detta TS, du verkar ju älska din tjej mycket, håll ut och finns där så kommer det bli jättebra. Glöm inte passa på att säga det, hon vill höra det även om hon inte visar det... 

Hmmmm, ja alla funkar ju inte likadant.
Kanske det är så med din tjej då att hon har ett jättestort behov av att vara ensam och att få saker o ting på plats, alla är ju olika.
Kanske du ska prova att helt enkelt lämna henne "ifred" en vecka, säg att du finns där om hon behöver dig och att du inte vill något hellre än att vara med henne, men att du hör vad hon säger och dessutom behöver du tid själv att hämta dig från känslan av "spetälska".
Har du hållit dej ifrån henne medvetet mer än när du var på jobbresan? Hon kanske är dödligt trött på att känna sig omhuldad och behöva förklara hur hon mår hela tiden? Inte kanske för att du frågar, men för att hon inser att hon beter sig illa.

Det är svårt det här. Men nån gång måste du kanske säga ifrån till henne, säga stopp, att du också har känslor och att om hon vill att du finns kvar hos henne sedan så måste hon nog börja ta ansvar för hur hon beter sig. Du kan ju inte kräva att hon ska säga en massa gulliga kärleksförklaringar eller så, om det nu är svårt för henne att känna det så (jag vet precis hur det kan vara med det :-men hon kan vara schysst iallafall, det finns inget att vinna på att vara elak. Säg att du inte tolererar det men att du älskar  henne och finns där om hon vill?

vet att det finns kvinnor som får total avsky för män (sin egen i synnerhet...) när de är gravida, då är det nog inte lätt, hur säger man det till sin partner liksom och hur mår man av det. Det enda jag tror är att detta kommer gå över om sisådär 5-6 månader... 

Styrka till dig!
 

Ja, det var elakt och obetänkt sagt.
Antagligen menar hon det inte alls och tänker inte på (eller brydde sig om) hur ledsen du blir.
Tala om just HUR ledsen du blir, inte argt, men förklara hur det känns för dig, att hon inte tar ert förhållande på allvar.

Eller fokusera på det som var ok...? Hon sa "mot förmodan" ...

 jag tippar att hon har värsta nojan över hur saker och ting kommer att bli. Ni har båda gamla realtioner som spruckit och barn med varsitt ex? I den processen så frigör man ju sig och behöver känna att man klarar av att vara självständig och kanske det är så att det sitter i. Att hon jobbar med att känna att hon inte hänger upp allt på dig och er relation nu. Kanske knäppt och "halvhjärtat" men oavsett det... jag tänker ofta så aillafall, har varit (och är) väldigt mån om känslan av att jag kan klara mig själv, allt står inte och faller med att min sambo vill ha mig kvar  och nu med graviditet så kan jag känna mej livrädd av att bli beroende av honom och sitta ännu djupare i "skiten" om han skulle lämna mig och jag blir själv med två barn med två olika pappor.

ja, jag tror sådant sätter sina spår. jag tror att din tjej är orolig över framtiden, men jag tror INTE det betyder att hon inte älskar dej och VILL leva med dej. Att dessutom fundera på sådana stora omställningar som att flytta ihop med era respektive barn osv, det är ganska tunga saker om man har en tuff graviditet mentalt.

Försök släppa detta, men berätta hur det får dej att må. jag tror nog att hon behöver höra att du är seriös, att du inte kommer lämna henne, att hon får vänta med att tänka på livet "efter er"....

 

Hur har det gått för er?