Nu, äntligen, vet jag...

Trist. Lider med dig. Tror ju att fler kvinnor behöver en partner som du.

Det låter som om det är dags att backa lite.

Klart man måste kunna säga till sin partner att hon/han är sexig men som det verkar tas inte komplimangen särskilt väl emot just nu, av vilket skäl vet jag inte.

Sluta inte ge komplimanger eller ha kroppskontakt men ge det inte sexuell innebörd på ett tag. Kanske måste hon hitta sin egen lust och då blir det ett hinder att du är för "på". Eller också finns inte passionen från hennes sida.

Om det inte blir bättre, vänta inte, boka tid hos familjerådgivningen. Livet är för kort för att levas utan sex och kärlek men ge det en chans först. 

Gud om mitt ex någonsin kunde säga något sånt ...

Nehe du, du vet bara vad hennes ursäkt är just nu. Jag har själv haft perioder med så låg sexlust att jag mått psykiskt dåligt av att tänka på sex, men även då visste jag att det kom från mig, inte från min man. Tänder man inte på sig själv är det väldigt svårt med sex över huvud taget.
När jag inte kände mig sexig, när livet var olustigt i största allmänhet, var det väldigt svårt att ta till mig uppskattande komplimanger. I mina öron hördes det bara 'ska vi ha sex nu?'. Och det blir ju inte bättre av att det faktiskt var menat att vara uppskattande och uppmuntrande, tyvärr. Då blev det ytterligare press av att jag blev arg på mig själv för att jag blev sur över att han var snäll och trevlig.
Min uppfattning är att fler män än kvinnor kan separera sexlusten från livet i övrigt, medan kvinnors lust (min egen inräknad) är beroende av att väldigt mycket annat fungerar. Hur mår hon? Behöver hon kanske att du bara är hennes kompis en tid, att du ställer upp och stöttar medan hon hittar tillbaka till sitt eget sexliv?

Vilda spekulationer, baserade på mig själv, men tro bara inte att komplimanger kan förstöra ett sexliv.

Känner verkligen igen mig i den där situationen. Alla försök förkastas. Har inte brytt mig om henne på ett tag och då börjar hon söka upp mig, men som vanligt tar man för stora steg när en öppning ges. För sköta mig själv ett tag till 

Det är så väldigt svårt att ge generella råd när alla relationer är så olika. Jag kan bara utgå från mig själv och hur jag tog mig ur mina svackor. Kanske kan något kännas igen, kanske kan jag ge dig lite hopp TS.

Första gången jag gick ner mig såpass att sex föll av kartan var strax efter andra barnet. Jag blev tjock, mer än 20 kg övervikt, och förlorade självrespekten helt. Jag blev asocial, trog mig undan, tittade åt andra hållet när jag skymtade folk jag kände i affären. Det tog flera år att ta mig ur det, och på vägen fick vi oväntat en bebis till och jag började äta antidepressiva. De dödade sexlusten helt, och jag kom inte riktigt tillbaka förrän jag slutat äta dem (på egen hand, vad är det för fel med läkarna som inte sätter ett slutdatum på medicineringen? Går de på provision?)
Sen köpte jag mig en vibrator, började läsa erotiska noveller (mmm) och var så sakteliga tillbaka på banan. Min gubbe gick bredvid mig hela tiden, och lika sexig och snygg som innan ville han fortfarande ha mig när jag tyckte jag förtjänade att ha det bra igen :) Jag är en mycket lyckligt lottad kvinna!

Andra gången var det sorg som sparkade ner mig. Det tog mig nästan ett år att orka tänka på sex efter ett dödsfall i familjen. Plötslig sorg, arbetslöshet, chock, förändringar i livet; det är inte alldeles ovanligt att sexlusten blir påverkad av sånt. Man får ha tålamod och vänta ut det. Närhet, värme intimitet och kärlek behöver man ändå, och med en förstående partner som man kan vara öppen och ärlig med behöver det inte bli press och tankar som "har vi inte sex snart blir det gräl".

Det låter som om du har tappat orken lite, TS. Hoppas du kan hitta den igen, du och hon förtjänar båda att ha det bra. Tusen kramar och varma tankar.

hm skulle gärna vilja ha nån som säger söta saker men dom e svåra att hitta

Är det nått jag lärt mig är att Alla är olika -överallt, hela tiden.
Kvinnor är bara lite mer olika än andra som dessutom kan variera från dag till dag -timme för timme..
Ibland ska man ge kommentarer och ibland inte, endast den med stor tur kan få flera rätt i följd. 
;) 

Ja, just nu har jag tappat orken lite.

Någon som läser det ovan kanske får bilden av att jag dagarna i ända springer och lovordar henne, men så är det inte. Jag ger henne komplimanger med en sund ström. Det är ok att säga att jag är trött, hungrig, uttråkad, förbannad, kissnödig, ledsen, mm. Det är ok att uttrycka alla typer av känslor förutom att jag åtrår min fru. Det är ok att säga att jag älskar henne, men inte att jag åtrår henne. Genom att säga till henne att jag åtrår henne förstör jag vårt sexliv.

Jag känner att mina behov i vårt förhållande är väldigt lågt prioriterade. Jag vill ha ett fysiskt känsloliv med min fru.

Men det kanske är jag som är tråkig i sängen, en dålig älskare. Måste naturligtvis överväga detta. Vi har varit ett par i fyra år och haft detta problem i 2,5 år. Minns knappt hur det är att titta in i ett par ögon med sexuell glöd.