• Silversvans

    Resurs i förskolan för Autistiskt Syndrom?

    Hej!

    Vår son fick för drygt en månad sedan diagnosen Autistiskt Syndrom. På bup som utredde sonen sa de att han behöver "konstant vuxenstöd" med mera. Detta erkänner förskolepedagogerna att de idag inte kan tillgodose men att de gör så gott de kan. (Och ja, de gör ett jättebra jobb med den personal som finns, inget snack om saken.) 

    Men så har vi frågat om det här med resurs för när jag läser på mer och mer verkar det som att många har det till barnen eller att barnen går i specialförskola? Här finns bara en förskola så tyvärr kan vi inte bara byta. I alla fall har vi frågat pedagogerna vem vi ska kontakta om de kan kontakta någon etc. Men de bara säger att budgeten si och resurser så och att det är svårt. Och det känns tungt, att veta att ens barn inte utvecklas maximalt pga att kommunen har dålig budget - nästan så jag funderar på att vara hemma och sköta allt själv men då försvinner ju den sociala biten helt för mig och dessutom för sonen som behöver den träningen han också.

    Nu har jag i alla fall skrivit till "skolans" (för för och grundskola) specialpedagog och hoppas kunna få hjälp av henne. Vi skulle kunna kontakta förskolechefen direkt,men pedagogerna tyckte det var bättre att involvera specialpedagogen då denne var med på återkopplingen med bup.

    Så vad gör man? Ni andra som har barn med denna diagnos, hur många % av tiden har ert barn resurs? Någon som har sitt barn hemma och sköter allt själv, hur orkar man?

    Så många frågor - funderar på om någon har svar eller råd och tackar ödmjukast om så är fallet!?

    (Vi har varit på ett första möte med hab och de har sagt att de kan hjälpa oss om vi nekas hjälp, däremot tar ju det tid, det är lång väntetid där, många som behöver hjälp) 

  • Svar på tråden Resurs i förskolan för Autistiskt Syndrom?
  • Philippa

    Min son fick resurs på 100% direkt vid sin diagnos; autism när han var 2,5 år. Han är nu 6,5 år och har fortfarande resurs på 100%.

    Hade inga problem att få igenom det alls, han gick/går på en vanlig förskola/fritids. 

  • Litet My

    Dra ihop ett stort möte, med fd pedagoger, (bup), ny förskolepersonal,rektorn och specialpedagog så alla är med och alla hör både de som ska hand hand om din son senare och de som har hans historia.

    Vi fick resurs tack vare specialskolan eftersom han var för "bra" för att gå där och inte alls trivdes så de tryckte på och rektorn var väldigt för att sätta in en resurs och "det är klart H skall komma till oss".

    Tyvärr vet jag att det finns andra barn i klassen som nästan slagit ihjäl andra för att de skall vakna och sätta in en resurs, därför tänker jag att det är otroligt viktigt att få det löst INNAN din son börjar och innan det hinner bli så pass jobbigt att både din son och andra mår dåligt.     

  • Paisley

    Här funkar det så att man efter utredningen håller ett möte där man informerar förskolan.
    Barn som har speciella behov har rätt till en resurs, så är det bara. Det som kom fram under utredningen räcker.
    Områdesansvarig för förskolan kan hjälpa er.  


    Detaljerna är helheten
  • UnikFamilj

    Vårt äldsta började på förskolan som fyraåring, några månader efter att hon fått sin diagnos. Hon fick resurs på fulla sin tid direkt och har haft så hela tiden - dock nekades vi utökad tid när vi under en period hade det tufft (yngre syskonen har också diagnoser) med kommentaren "det finns inte pengar till mer resurstid, hon kan få gå hela dagar om hon vill men hon kan inte få fler resurstimmar". Vi utökade alltså inte (vilket egentligen var bäst också, men det hade för familjen varit en god hjälp under en period), att hon skulle gå på förskola utan resurs hade aldrig varit aktuellt. Dottern gick mellan 20-25 timmar/vecka under förskoletiden. Nu går hon i förskoleklass, och det är lite "lättare" faktiskt. Hon har fortfarande resurs på full tid, går nu ca 7.30-13.00 alla dagar. Har ett "eget rum" och är med helt på sina egna villkor. Hela dagar hade hon ALDRIG orkat, finns inte en chans. Hade jag haft möjlighet att ha henne hemma så hade jag nog valt ännu kortare dagar på förskola - eller ha henne hemma helt. Hon hade utvecklats mer hemma på många sätt (de mest väsentliga), men några få timmar på förskola hade varit bra eftersom hon har rätt mycket social vilja. Men tre barn och samma arbete med alla, hade inte funkat. Nu går det bra, med äldsta dottern i NÅGORLUNDA fungerande situation på skolan, sonen som har personlig assistent, och jag som kan ordna kring lillan.

    Sonen och yngsta dottern som också har autismspektrumdiagnoser (och annat) är fortfarande hemma. Sonen går inte att skola in, han fixar inte miljön. Vi får se om vi väljer förskoleklass eller inte.. Lillan vill jag låta utvecklas så bra som möjligt så länge som möjligt. Hon lär få börja, men inte före fyra års ålder i alla fall. Hade vi haft en specialförskola, eller en förskola som lyssnar och har bättre kompetens, så är det möjligt att jag tänkt annorlunda. En specialavdelning i anslutning till "vanlig förskola" hade jag nog gillat. Här har de aldrig förstått det där med perceptionskänsliga barn tillräckligt, tyvärr.

    Man orkar, det gör man. Med flera barn, visst då blir det intensivt. Men med ett barn, så går det. Bra vore väl om han kunde få korta dagar och att förskolan då får lösa resursbiten? 

  • Silversvans
    Paisley skrev 2013-04-02 07:43:34 följande:
    Här funkar det så att man efter utredningen håller ett möte där man informerar förskolan.
    Barn som har speciella behov har rätt till en resurs, så är det bara. Det som kom fram under utredningen räcker.
    Områdesansvarig för förskolan kan hjälpa er.  
    Ett sådant möte var en av pedagogerna med på samt specialpedagogen i kommunen. Sedan hände inget mer. Jag har dock skrivit till specialpedagogen under natten och hoppas få svar. Det är så mycket med allt och jag är så trött så trött och på allt ska ju dessutom försäkringsbolag kontaktas, ansökan om vårbidrag ska skrivas, möten ska man besöka, gärna gå med i föreningar, läsa böcker, kontakta kommunen ang LSS, skicka in papper för läkarutlåtande för vårdbidrag etc. Hur mycket som helst och detta är bara praktiska saker som egentligen inte gagnar sonens välmående direkt utan mer på sikt. Känns som jag skulle vilja ha fokus på annat håll ett tag och kunna strunta i allt pappersarbete för det gör mig komplett galen och utmattad snart.
  • Silversvans
    Litet My skrev 2013-04-02 07:20:37 följande:
    Dra ihop ett stort möte, med fd pedagoger, (bup), ny förskolepersonal,rektorn och specialpedagog så alla är med och alla hör både de som ska hand hand om din son senare och de som har hans historia.

    Vi fick resurs tack vare specialskolan eftersom han var för "bra" för att gå där och inte alls trivdes så de tryckte på och rektorn var väldigt för att sätta in en resurs och "det är klart H skall komma till oss".

    Tyvärr vet jag att det finns andra barn i klassen som nästan slagit ihjäl andra för att de skall vakna och sätta in en resurs, därför tänker jag att det är otroligt viktigt att få det löst INNAN din son börjar och innan det hinner bli så pass jobbigt att både din son och andra mår dåligt.     
    Tack, det låter som det bästa. Jag har skrivit till kommunens specialpedagog och hoppas få svar ifrån henne om hjälp i hur vi skulle gå tillväga med en vädjan om att lotsas rätt om det inte var via henne vi skulle gå.
  • Philippa
    Silversvans skrev 2013-04-02 10:29:06 följande:
    Ett sådant möte var en av pedagogerna med på samt specialpedagogen i kommunen. Sedan hände inget mer. Jag har dock skrivit till specialpedagogen under natten och hoppas få svar. Det är så mycket med allt och jag är så trött så trött och på allt ska ju dessutom försäkringsbolag kontaktas, ansökan om vårbidrag ska skrivas, möten ska man besöka, gärna gå med i föreningar, läsa böcker, kontakta kommunen ang LSS, skicka in papper för läkarutlåtande för vårdbidrag etc. Hur mycket som helst och detta är bara praktiska saker som egentligen inte gagnar sonens välmående direkt utan mer på sikt. Känns som jag skulle vilja ha fokus på annat håll ett tag och kunna strunta i allt pappersarbete för det gör mig komplett galen och utmattad snart.

    Kuratorn på habiliteringen gav oss hjälp med allt sånt.... be om hjälp hos kuratorn!
  • Silversvans
    Philippa skrev 2013-04-02 07:16:09 följande:
    Min son fick resurs på 100% direkt vid sin diagnos; autism när han var 2,5 år. Han är nu 6,5 år och har fortfarande resurs på 100%.

    Hade inga problem att få igenom det alls, han gick/går på en vanlig förskola/fritids. 
    Så skönt att det fungerat bra för er. Jag visade min man tråden och han liksom jag tycker att det är skönt att läsa om andra i liknande sits som fått rätt stöd - det ger hopp om att även vi ska få det och om inte annat - underlag för att "bråka" om vi inte får det som vi önskar!
  • Silversvans
    Philippa skrev 2013-04-02 10:30:18 följande:

    Kuratorn på habiliteringen gav oss hjälp med allt sånt.... be om hjälp hos kuratorn!
    Tack vi har varit en gång på hab och vi ska få hjälp, det är bara det att det mest är hjälp med korrektur, vi skriver om hon tittar på och säger till vad vi bör ändra. Förstår att det måste vara så men det är så psykiskt tungt känner jag att bara skriva om allt som inte fungerar. Det känns som att det liksom dränerar mig på den lilla energi jag har kvar. Men blir det övermäktigt får vi ringa hab och be om hjälp, helt klart! Tack för ditt råd.
  • Silversvans
    UnikFamilj skrev 2013-04-02 08:57:11 följande:
    Vårt äldsta började på förskolan som fyraåring, några månader efter att hon fått sin diagnos. Hon fick resurs på fulla sin tid direkt och har haft så hela tiden - dock nekades vi utökad tid när vi under en period hade det tufft (yngre syskonen har också diagnoser) med kommentaren "det finns inte pengar till mer resurstid, hon kan få gå hela dagar om hon vill men hon kan inte få fler resurstimmar". Vi utökade alltså inte (vilket egentligen var bäst också, men det hade för familjen varit en god hjälp under en period), att hon skulle gå på förskola utan resurs hade aldrig varit aktuellt. Dottern gick mellan 20-25 timmar/vecka under förskoletiden. Nu går hon i förskoleklass, och det är lite "lättare" faktiskt. Hon har fortfarande resurs på full tid, går nu ca 7.30-13.00 alla dagar. Har ett "eget rum" och är med helt på sina egna villkor. Hela dagar hade hon ALDRIG orkat, finns inte en chans. Hade jag haft möjlighet att ha henne hemma så hade jag nog valt ännu kortare dagar på förskola - eller ha henne hemma helt. Hon hade utvecklats mer hemma på många sätt (de mest väsentliga), men några få timmar på förskola hade varit bra eftersom hon har rätt mycket social vilja. Men tre barn och samma arbete med alla, hade inte funkat. Nu går det bra, med äldsta dottern i NÅGORLUNDA fungerande situation på skolan, sonen som har personlig assistent, och jag som kan ordna kring lillan.

    Sonen och yngsta dottern som också har autismspektrumdiagnoser (och annat) är fortfarande hemma. Sonen går inte att skola in, han fixar inte miljön. Vi får se om vi väljer förskoleklass eller inte.. Lillan vill jag låta utvecklas så bra som möjligt så länge som möjligt. Hon lär få börja, men inte före fyra års ålder i alla fall. Hade vi haft en specialförskola, eller en förskola som lyssnar och har bättre kompetens, så är det möjligt att jag tänkt annorlunda. En specialavdelning i anslutning till "vanlig förskola" hade jag nog gillat. Här har de aldrig förstått det där med perceptionskänsliga barn tillräckligt, tyvärr.

    Man orkar, det gör man. Med flera barn, visst då blir det intensivt. Men med ett barn, så går det. Bra vore väl om han kunde få korta dagar och att förskolan då får lösa resursbiten? 
    Det blir nog ganska korta dagar. Jag arbetar 50-70% i dagsläget och vi kör 7.30-13.30 alla dagar. Jag vill ju egentligen att han ska ha kortare dagar men dels så mår jag bra utav att arbeta och får på så sätt mer energi till familjen när vi är hemma, vidare så är min pensionsprognos usel som den är och även om det egentligen är strunt samma med pengar om någon mår dåligt så måste vi ju överleva. (Idag har min man 20000 innan skatt och jag strax under 10000 så vi är väl inte direkt höginkomsttagare, dock klarar vi oss bra det ska jag säga!) Så lite skrämmer det mig att gå ner mer i tid, dels för den sociala biten men också för ekonomin - både nu och senare. (Jag blir förvisso bara 30 i år, men man måste räkna in allt)

    Men, går det åt skogen, han inte mår bra då tar jag tjänsteledigt (om möjligt) eller så får jag helt "enkelt" säga upp mig och gå hemma - inte mer med det. Som sagt var kan man inte mäta välmåendet hos sitt barn i pengar. 
Svar på tråden Resurs i förskolan för Autistiskt Syndrom?