Snälla hjälp en uppgiven nybliven mamma! AP i praktiken?

Du ska inte vara ledsen eller uppgiven. Du gör ett bra jobb. Det är få barn som aldrig gråter en enda gång och det är inte farligt att ett barn gråter ibland. Det är deras sätt att göra oss uppmärksamma på att något känns fel.
Jag hade personligen blivit mera orolig om mina barn aldrig hade gråtit.

Var nära ditt barn, ge det mat när det är hungrigt och ge en massa med kärlek.  Du duger.

Jag tycker att man ska ta allt med en nypa salt. Visst barn mår inte bra av att skrika ensamma och det tycker jag att man inte ska låta dem göra alls. Men om barnet börjar skrika på bussen/i bilen och man pratar lugnt och försöker trösta det tills man kan stanna säkert/gå av på en lämplig plats då är ju inte barnet ensamt. Då vet barnet att du är där och bryr dig eftersom han hör dig.

Kära ts, varför sätter du sådan press på dig själv? Det värsta man kan göra som förälder är att bestämma i förväg hur saker och ting ska vara och sedan läsa hur alla supermammor gör och hur duktiga dem är. Välj ut en el 2 pers att ta råd ifrån i mitt fall var det min mamma och mig själv som jag lyssnade på och naturligtvis bebisens och dina egna behov. Man kan visst ta en dusch när man är själv, ibland hinner man inte men passa på när barnet sover. Toppen kan jag tycka att ditt barn sover själv i egen spjälsäng. Jag skulle personligen aldrig samsova med en så liten bebis. Jag bar sällan min son i bärsele men han älskade att ligga i vagnen när jag promenerade så vi var ute mycket! Tycker man ska va en normal förälder inte överdriva detta med AP för mycket men inte heller köra på Anna Wahlgren metoden! Försök att hitta det som passar dig och din bebis och njuuuuut! Tiden går alldeles för fort för att oroa sig för bagateller!

Tro inte på allt du läser...

Barnet förstår att du finns där och bryr sig om det även om du inte kan ta upp det i famnen omedelbart. Prata med det med lugnande röst och försäkra barnet om att allt kommer att bli bra och att du snart kan ta upp det. Självklart måste man parkera bilen på ett säkert ställe innan man kan ta upp barnet, gå ut och gå utan att omedelbart behöva sätta sig och amma på marken (men om barnet har fått mat innan du går brukar det funkar fint att bära i sjal/sele rätt så länge och barnet är nöjd och glad under tiden - då får det ju närhet hela tiden) etc.

Hitta dina egna metoder och sätt att vara, lyssna på ditt barn och hitta ett sätt som funkar i er vardag! Tänk också på att det finns inget som säger att barnet bara kan knyta an till en person. Om en andra förälder finns närvarande och/eller stora syskon (halvsyskon?) som alla är lyhörda och har mycket närhet med barnet så blir du avlastad och barnet blir trygg och stabil med flera personer.   

Ingen kan vara 100% lyhörd. Man gör sitt bästa. För egen del tycker jag att det är väldigt praktiskt att bära i sjal/bärsele för då löser sig många av de saker du tar upp alldeles av sig själv. Ge inte upp sjalen, inte minst för din egen skull. Att inte ha ett bra bärredskap och bära mycket är TUNGT! Din pojke kommer att bli större och tyngre. Det är ganska vanligt att bebisar som fått susa runt fritt på mammas/pappas arm ett tag tycker sådär om sjalar och bärselar. Helt naturligt. I jämförelse med att susa runt på mammas/pappas arm är allt ett nedköp . Testa att sätta i liten i sjalen när han är pigg, mätt, glad och UTE där det finns mycket spännande att titta på.

Barn blir ledsna ibland. Det är inte farligt. Däremot försöker nog de flesta att inte låta bebis vara ledsen själv. Jag duschar självklart med bebis, men har liten bredvid så att jag kan prata och hålla ögonkontakt. Blir liten ledsen så skyndar jag mig att skölja ur schampot. Sedan tycker jag inte att du ska vara rädd för att ta upp ditt barn ur vagnen när det är 0-gradigt. Varför är du det?

Så många svar så snabbt! Så glad jag blir! Allt ni säger låter så klokt och vettigt, jag tar till mig allt... Känns redan bättre efter att ha läst era svar! Ska försöka att inte oroa mig, men det är så lätt hänt när man läser vissa svar här i APforumet... Det är så man undrar hur vissa får vardagen att gå ihop med AP-filosofin, speciellt med äldre syskon... och jag har bara ett barn än så länge.

Flickan och kråkan: jag är inte rädd att ta upp honom ur vagnen, däremot vill jag inte amma utomhus i kylan. Vi ska försöka med sjalen igen, det börjar bli tungt för mig att bära redan nu plus att man blir så bunden. Lade honom i Tricottin imorse när han var nyammad och glad, men han protesterade på en gång. Men får fortsätta försöka. Tack för tipset att pröva utomhus!

Jag hade alltid bärsele med när jag var ute med vagnen, då löste man sådana situationer. Amma utomhus kan du snart göra och när det inte går längre till hösten är ju din bebis stor nog att vara lite mer förutsägbar i ätbehoven. Men när jag hade en 2,5åring och bebis ammade jag överallt, hade en filt under vagnen som jag satt på i lekplatser osv.

I övrigt har jag väldigt sällan duschat ensam hemma med sovande barn, det har varit sådant stressmoment ifall de skulle vakna. Hellre vaken bebis som sitter i babysitter framför mig på golvet i badrummet, samma sak om jag går på toa hellre haft bebis med in dit. Just gråtande bebis i annat rum gör ont i hela mig och jag har undvikit det stenhårt (men har gått på några nitar) men gråtande bebis inom synhåll från mig får man ju stå ut med i vissa akuta situationer, toabesök bland annat.