Ni med två barn

Jag har 16 månader mellan mina första pojkar. Det som varit jobbigt är så klart att man periodvis känt sig otillräcklig. Man är ju van vida att bara ha ett barn att fokusera på och så plötsligt så är de två som behöver en....samtidigt . 

Det bästa är ju syskonskapet. Det har varit en ynnest att få följa dem knyta an till varandra. Idag är de 5 respektive 4 år och är varandras stora trygghet i livet. Visst kivas de om allt och inget, men framför allt visar de varandra oerhört mycket kärlek och omsorg och det finns ingenting som slår det. Går knappt en meter från varandra. Har alltid någon att leka med som finns där etc.

Nu kommer ju din dotter att vara ganska "stor" när lillasyster/lillebror kommer så kommer ju att börja bli självständig på många sätt.

Sjal eller en ergonomisk bärsele är att rekommendera . Löser det mesta. Man har liten nära hela tiden och händerna fria till att leka med eller jag efter storasyskonet . Var ute mycket.

Här väntar vi nummer tre till sommaren. Ska bli häftigt att få uppleva ett annorlunda syskonskap med lite längre åldersskillnad . 

Jag tyckte det var lätt att gå från ett till två barn.
Upplevde aldrig någon tvåbarnschock.
Men.
Min första var en extremt high maintenance-unge med kolik så att få en "normal" bebis var ju helt underbart enkelt.

Amningen löste vi som så att Polly fick ära när hon behövde och Lovis fick så mkt uppmärksamhet verbalt som hon ville. Samt att jag inte sa ifrån när hon ville vara nära/klättra på mig även om det gjorde skitont och var obekvämt :P jag var väldigt noga med att aldrig avvisa Lovis under amningen.

Soveriet var riktigt tufft första dagarna för barnen väckte varandra plus att Polly hade helt koko dygnsrytm men vi delade upp oss. Jag tog allt med Polly och min sambo tog allt med Lovis.

Bebisen sover ju mycket i början så tid till första ungen kommer finnas.

Sen när bebisen sover mindre så har storasyskonet vant sig mer och lärt sig att det inte alltid kan vara full fokus på hen.

Det blev exakt 2 år och 3 månader mellan min två.

Jag väntar mitt andra nu, dock plussade jag precis. Min lille är 3 år så blir ju närmare 4 när det är dags. Jag är faktiskt lite nervös, för hur man ska få ihop allt, men samtidigt, varför skulle man inte få det? :)

Jag har två år och 1 månad mellan mina, det var kämpigt till en början, men nu när dom snart är 3 och 5 år så har dom jätte roligt med varandra.

Nu väntar vi nr 3 som kommer vilken dag som helst, och tror att syskonen kommer ha det super kul tillsammans under uppväxten

Min son var väldigt aktiv som liten och jag minns att jag var så avundsjuk på de andra mammorna i föräldrargruppen som kunde sitta och dricka kaffe medan deras betydligt lugnare barn stilla lekte. Jag sprang mest omkring och plockade ner honom från högre höjder. När han var fem år kunde han på nåt konstigt sätt komma ända upp i en lyktstolpe:) Gissa om jag blev rädd första gången jag fick syn på honom längst upp. Jag var lite fundersam hur det skulle bli när lillan kom. Då var sonen 2 år och 3 månader. Men det gick hur bra som helst även om jag ibland akut fick lägga ifrån mig en ammande bebis för att rycka ut:)) De har alltid haft stor glädje av varandra och sonen har och är väldigt beskyddande mot sin syster. De är idag 13 och 15 år och trivs tillsammans. Det kommer säkert gå jättebra, man växer in i rollen snabbt. Lycka till.

Det går även att amma när man går omkring det fick jag göra när lillasyster kom och sonen var 2 år!

Lever ff i tvåbarnschock! Äldsta var 8,5 när yngsta kom till oss 2 år gammal. Det är svårt att göra båda nöjda när det skiljer så många år.

Kände som "karet". Barn nr 2 var så enkel jämfört med nr 1 så jag fick aldrig någon tvåbarnschock. Dessutom har man två armar och är vanligen två föräldrar vilket fungerar för två barn.
Nr 3 däremot var värre. Fick trebarnschock ist och är så gott som fortfarande i den nu fast yngsta hunnit blir 18 månader. Jag har ca 2 år mellan alla barn.

Min kompis reaktion på att bli 2-barnsförälder var att ev. Egentid med mannen försvann då det aldrig fanns nån som orkade passa båda barnen samtidigt. Har hört av flera att just egentiden försvinner med 2 barn

Whitestar: håller helt med! Hoppas på bättring när de blir lite större och är lättare att "passa". Vi har haft barnvakt kanske 2 ggr på 2 år.

Det var lättare än jag väntat mig. Var mer harmonisk som förälder andra gången. Dock tycker jag gott och väl att storesyskonet kan vara närmare 3 när hen får syskon. Det gör så mycket att man kan förklara och barnet förstår på ett annat sätt.

Tack så jättemycket att ni tagit er tid att svara!

Det verkar upplevas lite olika. Jag kan tänka mig att det dels kan vara en chock i början men samtidigt så är man redan inne i det här med att inte få sova och att inte ha så mycket egentid,beror ju på hur mycket det skiljer i ålder på barnen såklart.

Just nu känns det så speciellt med att bara ha ett barn att lägga all kraft på och hinna se allt fantastiskt som händer i utvecklingen. Samtidigt som vi längtar så efter att ge vår dotter ett syskon och se dom växa upp tillsammans. Vill inte att det ska skilja allt för mycket i ålder heller,så det börjar kännas rätt nu.

Men ändå mycket tankar