Den här tråden gillar jag!
Jag träffade min sambo/fästman -07 under gymnasietiden. Han är två år äldre, väldigt lugn och sansad av sig. Kan lätt gå mig på nerverna då han tycker det är "kul" att jävlar med mig ;)
Vi fick vår dotter -11 och
DÄR var han helt underbar!
Han fick mig att skratta medans vi väntade på att värkarna skulle ta sig. Han var lugn och jätte snäll/mysig. Och han var väldigt bestämd när det började krångla till sig! Han var helt enkelt min klippa!
Han är väldigt kärleksfull (när han vill ;P) och påminner man honom så kan han även vara romantisk av sig<3
Han har samma sjuka humor som mig, så vi är ett perfekt par!
Även fast han är inte så duktig på att visa sina känslor eller berätta om dom så vet han i alla fall när han ska krama om mig just vid det tillfället jag behöver extra närhet och han vet även vad han ska säga (fastän han är fåordig av sig) för att få ett leende på mina läppar!
Han är min skinande riddare
(som verkligen kan gå mig på nerverna!!!) som jag älskar över allt annat