Pappans orätt till sin dotter!

Familjerätten är väl en del av socialen, kontakta chefen där och ifrågasätt. För det låter väldigt märkligt att det inte skulle gå att ordna umgänge på något sätt. Just t.ex. genom att de träffas någon annanstans än hemma hos henne.

Om mamman bor med sin mamma så är det ju hon om passat flickan. Det kallas väl inte att vara barnvakt om man bor tillsammans med någon. Flicka har ju säkert mycket bra anknytning till mormor, men inte till pappan. 

Ska pappan flytta hem till till mamman då? När barnen är så små så brukar inte umgänget vara så mycket, det kommer ju att ändras i takt med att dottern växer. Det viktigaste är att han finns där regelbundet. 

De tio pappadagarna är inte heliga för just pappan, det är väl bara om man är gift som faderskapet fastställs så pass tidigt. Annars kan vem som helst som avlastar mamman i början ta ut dessa dagar. Angående övrig pappaledighet så har han inga dagar alls om de inte har gemensam vårdnad om barnet. När faderskapet fastställdes - skrev de på om gemensam vårdnad då? Annars är mitt tips att han stämmer mamman på gemensam vårdnad fort som fasen, och hoppas att hon inte hunnit använda upp alla dagarna innan processen är klar... Om han vill vara pappaledig med sitt barn. När han är registrerad som pappa till sitt barn så lär han kunna se om han har föräldradagar att ta ut genom att logga in på sin sida, och han kan även se barnets personnummer där.

Nej, förvisso... Men det är fullt möjligt för pappan att när mammans dagar är slut, hämta barnet på morgon och lämna det på eftermiddagen, för att kunna vara föräldraledig med sitt barn. Men hur som helst, så är det helt sant att mamman automatiskt får ensam vårdnad, såvida hon inte väljer att skriva på för gemensam vårdnad. Vilket alltså kan ha nackdelar för henne, t.ex. att hon bara får hälften av föräldradagarna och för att kunna vara ledig ett år så måste hon förlita sig på att pappan skriver över dagar på henne. Hur som helst, om jag var i din sambos situation skulle jag ställa in mig på att kanske inte få någon pappaledighet med barnet, men ändå stämma för att få gemensam vårdnad. Kanske finns det några dagar kvar att ta ut? Och åtminstonde så kan det vara bra att ha gemensam vårdnad för att kunna hindra mamman från att flytta vart hon vill med barnet. Dock är det helt sant att vårdnaden inte har med umgänge att göra, umgängesrätt har han oavsett. Men en gång per vecka låter alldeles för litet, och jag tycker att man redan nu kan göra upp en plan för hur det ska utvecklas. T.ex. när han ska kunna ta med sig barnet bort några timmar - kanske lämpligt när barnet äter annan mat också?

Det handlar inte om att vara "pappahatare", men ofta finns det ju två sidor av samma mynt. Om din sambo och hans ex har planerat barn, så har de ju trots allt misslyckat med något eftersom under de nio månader som gått från att de glatt och villigt skapade barnet, fram tills barnet föddes så har deras relation gått åt skogen och han har hunnit bli tillsammans och flytta ihop med dig? Kan inte ha varit så roligt, eller lätt för mamman, att hon sitter ensam med alla besvär, all oro, och hela bördan av gravidititeten medan han lever lyckliga familjen med dig och dina barn...? Om han nu vill vara en engagerad och närvarande pappa, skulle han kanske legat jäkligt lågt med relationen med dig, fram tills umgänget var etablerat. Litet korkat av honom alltså, och nu får han möta konsekvenserna av den situation han satt sig i... Men han verkar ändå vara en engagerad pappa, som bryr sig om sitt barn och vill ha en bra relation. Och för att tillvarata sina egna intressen tycker jag att han ska försöka få till ett tätare umgänge, en plan för hur umgänget ska bli lugnare (t.ex. att inte "mormodern" är där och skriker - snart borde de ju kunna träffas ute någonstans, när det blir litet varmare), en plan för när han ska kunna ta med barnet bort några timmar o.s.v. Visar han även lyhördhet och är flexibel, och är beredd på att saker och ting kanske inte kan göras exakt enligt den plan man tänkt ut, så borde det gå bra... T.ex. borde man någon gång efter att barnet är ett år kunna låta barnet sova en natt hos pappan, och stega sig fram dit. Efter 2 år kan det bli två nätter, sedan kanske halva tiden var fast med tätare byten än varannan vecka rakt av o.s.v.

Ok, hon verkar knepig. Krävande. Det kan ju låta löjligt, men det är ju också fullt möjligt att hon på något plan vill straffa honom och göra saker och ting besvärligt. Vilket hon uppenbarligen kan. Om det nu är hans barn som står i fokus, så är det väl bara att försöka bemöta hennes argument, ifrågasätta vad hon är orolig för och försöka hitta alternativa lösningar som kanske funkar bättre för båda. Om hon t.ex. vill ha tiden mellan 13-15 på lördagar, fråga henne då om varför den tiden passar bäst, och hör vad hon svarar. Kanske går det då att styra om tiden litet, och då ta hänsyn till hennes argument. Eller liknande. Eller så får man väl helt enkelt säga att "ja, den tiden passar inte mig jättebra, men jag löser det på något sätt för jag vill ju träffa mitt barn", och slänger in att "men jag vill även kunna träffa mitt barn någon mer dag, t.ex. tisdag eller onsdag kväll. Någon gång efter att jag slutat jobba... Får en känsla av att mamman vill att pappan "bevisar" sitt intresse, innan hon vågar låta honom komma alltför nära barnet. Och jag skulle nog, som nybliven mamma, inte anser att han visar intresse, om det är viktigare att passa nya sambons barn medan hon jobbar...

Fast då ska han ta kontakt med advokat, och stämma henne för att få gemensam vårdnad. Växelvis boende kan de ha även om barnet är skriven där. Mitt tips är att han stämmer henne så fort som möjligt, innan hon hinner flytta eller likande, och därmed försvåra växelvis boende i framtiden.

Något säger mig att din inblandning har mycket att göra med varför det går åt helvete med samarbete.....

För det första: Du har inget med detta att göra. Blanda dig inte i, det är tillräckligt meckigt om man har en tvist utan att fler obehöriga (och dessutom partiska) personer blandar sig i.

För det andra: Ja det är helt korrekt att umgänget sker hemma hos mamman. Det är en bebis vi pratar om där mamman är tryggheten och det viktigaste. Det kan låta provocerande, men så är det.
Och ja, det är korrekt att det sker på mammans villkor just nu då hon har enskild vårdnad. Han lika liten bestämmanderätt om dottern som du har = ingen.

Så du menar mao att om pappan ringer och frågar vad barnet väger så säger mamman "Nej, det talar jag inte om för dig" eller om han frågar om han får följa med till BVC så säger ho "det får du inte"