• h8him

    Pappans orätt till sin dotter!

    Varför får han bara träffa barnet 1 gång i veckan? Sen ska han försöka få igenom att umgänget ska ske på annan plats/utan mormor närvarande. Risken finns att mormor förstör barnets anknytning till honom om hon gapar och skriker. Självklart kan han inte dra iväg med barnet på egen hand men att barnet ska få ligga i hans famn, att han ska byta blöja osv är ju självklart kan jag tycka.

  • h8him
    Anonym skrev 2013-04-04 09:49:27 följande:
    Om mamman bor med sin mamma så är det ju hon om passat flickan. Det kallas väl inte att vara barnvakt om man bor tillsammans med någon. Flicka har ju säkert mycket bra anknytning till mormor, men inte till pappan. 
    Nej, för att flickan bara får träffa pappa en gång i veckan.
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 09:55:17 följande:

    Varför skulle han inte kunna ta med henne själv?
    Hon verkar sakna anknytning till pappan och då är det inte lämpligt. Varför är det så bråttom att han får ta med henne bort från mamman?
    Anonym skrev 2013-04-04 09:56:56 följande:
    Ska pappan flytta hem till till mamman då? När barnen är så små så brukar inte umgänget vara så mycket, det kommer ju att ändras i takt med att dottern växer. Det viktigaste är att han finns där regelbundet. 
    Flytta hem? Kortare umgängen flera gånger i veckan är vad som brukar rekommenderas.

    Så pappor är oviktiga första tiden? Han kan få komma in i bilden när hon är ett år eller sju?

  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 10:11:13 följande:
    Han har heller inte fått ta ut sina pappadagar som han har rätt till vid barnets födsel.
    När han diskuterade ledigheten med mamman och försökte planera för att kunna umgås med sin dotter fick han till svar :
    - Varför skulle du vara pappaledig, du kan inte göra något med dom dagarna i alla fall.  
    Han fick heller inte hennes sista i personnumret för att kunna planera en pappaledighet genom försäkringskassan.  
    Fick inte personnumret? Han kan väl ringa skatteverket och fråga? Allt han behöver är att lyfta luren och fråga dem vilket personnummer hans barn har.
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:00:46 följande:

    Tragiskt att det finns så många " pappa hatare" i vårt land!
    Har inte pappan lika stor rätt till barnet som mamman har, bara för att pappan inte kunde bära barnet 9 månader?
    Är det inte dom tillsammans som har planerat detta barn, och även ska spendera lika mycket tid till att lära känna barnet?
    Jag skulle då aldrig i min vildaste fantasi hindra mina barns pappa från att träffa sina barn, 24 timmar om dygnet om han så vill, han kommer för att träffa sina barn, inte för att umgås med mig, och det är en situation som jag själv har satt mig i!    
    Om mamman nu vägrar låta honom träffa barnet mer och familjerätten inte hjälper på något sätt, så är det rätt meningslöst att bara klaga på det, istället för att ta kontakt med en advokat, som är inriktad på familjerätt, för att få hjälp med att få igång ett bra och hållbart umgänge.

    Man kan tycka vad man vill om mamman, men jag kan garantera att irritation och anklagelser inte kommer att underlätta deras framtida kontakt och samarbete kring barnet. Försök fokusera på problemlösning istället för hur orättvist det är och hur dum mamman är, så tror jag att ni får en bättre lösning snabbare.
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 11:30:50 följande:

    Tro mig, han försöker hela tiden!
    Han är inte välkommen dit sålänge någon i hans närhet är förkyld tex, vilket är väldigt enkelt i detta samhälle, framförallt när han bor med två barn. ALLA är förkylda mer eller mindre, och då får han inte sätta sin fot där, han är också bara välkommen dit hennes tider, ingenting går att diskutera, och vad hon nu bestämt är varje lördag mellan 13-15, vilket är väldigt svårt för oss också eftersom vi också har ett liv att planera, två barn, samt att jag jobbar på helgerna och han är hemma med de andra barnen som inte får träffa sitt halvsyskon.
    Sen att han vill komma dit nån kväll efter jobbet är inte att diskutera enligt henne, eller nån söndag morgon tex.   
    Förlåt men ni träffades när mamman var gravid. Du har barn sedan tidigare. Du ser dig själv som bonusmamma, och dina barn som halvsyskon till hans relativt nyfödda barn.

    Varför har du så bråttom att leka familj?

    Du kan väl kanske lösa dina barnomsorgsproblem på annat sätt (som du gjorde innan du träffade din sambo) så han kan få ha det lilla umgänge mamman tillåter utan att behöva stanna hemma med dina barn istället?


  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 15:55:04 följande:

    Det är absolut inte så att jag ser mig själv som någon bonusmamma, om du nu tänker på mitt nick i denna tråd, snarare tvärtom. Jag har ingen anledning allt till att träffa detta barn, hade han redan haft dottern när han och jag träffades, och jag hade kommit in i hans familj så hade det sett annorlunda ut, men så är inte fallet, " han fick en dotter på posten" och allt jag vill är att han ska kunna lära känna denna flicka, innan dom inser att hon är alldeles för gammal och saker inte kommer tillbaka. Vad jag har lärt mig av mina barn så lär dom sig att krypa en gång i livet, lär sig gå en gång, prata, skratta, cykla .... behöver jag fortsätta? Och det är ingenting som jag hoppas att han missar!
    Han missade en hel graviditet samt en förlossning, behöver han missa mer av sitt ända barns liv?

    Jag har min familj, mina barn, en super bra relation med mina barns pappa, som även min sambo har väldigt bra kontakt med, vi planerar barn och lever i en väldigt trygg relation.    

    Du har alltså inte det behovet men ändå skriver du att bebisen är halvsyskon till dina barn?

    Självklart ska han inte behöva missa barnets uppväxt, det har jag redan skrivit, och även gett förslag på vad han kan och borde göra, som är mer konstruktivt än att reta sig på mammans ovilja att ha honom närvarande i dotterns liv. 
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 16:03:35 följande:

    Kan vara så.. 
    Min uppfattning är dock en helt annan, att hon hade min sambo för att bli gravid, hon blev gravid och stack. Efter det är han inte värd vatten, han behöver inte ha något umgänge med hennes barn, han behöver inga pappa dagar när hon ändå är sjukpensionär, han behöver ingenting då det är hon som tar hand om sitt eget barn, det är i alla fall så det låter på henne.
    Även det med gemensam vårdnad, hon kräver ensam vårdnad eftersom barnet ändå aldrig kommer få bo hemma hos oss, och barnenet kommer även aldrig att ha växelvis boende, barnet är skriver hos henne och ska där förbli tydligen...   

    Så hur har han tänkt göra för att få gemensam vårdnad, men först och främst ett vettigt umgänge med sitt barn?
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 16:08:49 följande:

    Det är något han själv har diskuterat!
    Med tanke på att han och jag planerar barn, jag har två barn sedan tidigare, och vi ev såsmåningom då kommer ha dottern hos oss varannan helg/ varannan vecka / nån kväll i veckan så kommer barnen att växa upp tillsammans som syskon, vilket gäller alla barnen med samma regler under samma tak!  

    Ni har alltså inte ens haft en relation i ett år, men ni vet med bestämdhet att barnen kommer att växa upp som syskon och att hans barn kommer att bo hos er vh eller varannan vecka eller någon kväll i veckan? Det låter bra. Men hur ska han få igenom det mot mammans vilja? Risken finns att hon flyttar till exempel.
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 16:15:58 följande:

    Självklart kan man inte garantera något förhållande, aldrig!
    Vi har köpt hus, vi lever ihop, vi fungerar väldigt bra ihop, så jag ser inga hinder i någonting i vårat liv.
    Och vad ska han få igenom mot mammans vilja?  

    Nej men det går fort fram och speciellt med tanke på att han inte ens får ha ett vettigt umgänge med sin dotter än. Det kan bli otroligt svårt för henne att lära känna sin pappa om det dessutom hinner komma in en ny bebis i familjen innan hon är en "normal" familjemedlem på lika villkor, om du förstår vad jag menar. 

    Umgänge med sitt barn! En tvist är dessutom väldigt slitsam, både känslomässigt och tidsmässigt men ofta även ekonomiskt. Är ni beredda på det? För mot mammans vilja får han inget umgänge utan att stämma henne för det.  
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 16:21:27 följande:

    Hon kommer inte kunna flytta, om hon inte tar med sig sin gamla mamma. Så den risken är väldigt liten.
    Men det försvårar en hel del annat om hon nu har ensam vårdnad, ta bara dagis tex, hon vägrar låta dottern börja på dagis, det är huliganer som går på dagis, och hon ska absolut inte träffa sådana människor, flickan som växa upp i skogen med mamman och mormor, det är allt hon behöver, så där kommer min sambo inte komma någonstans i framtiden heller, för skulle han ha henne i veckorna i framtiden, så är han i behov av dagis då han jobbar, och med ensam vårdnad bestämmer hon allt sånt.  

    Bebisen är 2 månader och redan diskuterar pappan vikten av att börja dagis? Menar du det? Även om han får gemensam vårdnad, men hon har boendet och pappan umgänge varannan helg, så blir det inget dagis mot mammans vilja. Det kan mamman bestämma på alldeles egen hand.
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 16:27:44 följande:
    Du, läs det jag skrev innan du kommenterar tack!

    Jag gjorde det och att hon har enskild vårdnad skulle kunna försvåra för pappan längre fram, och att mamman inte vill ha dagis, vilket han tycker att  barnet ska ha, är inget han kommer att kunna påverka ens med gemensam vårdnad, så länge han inte har barnet under veckorna. För en så liten bebis så är det inte troligt att han får annat än helgumgänge dagtid till en början och sen helgumgänge dygnet runt från kanske 1 års ålder. Varannan vecka är långt bort. Så länge mamman har barnet i veckorna så bestämmer hon själv om barnet ska ha dagis eller inte.
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 17:36:05 följande:

    Det är ingen som diskuterat dagis förutom mamman!
    Hon hävdar att sambon inte kommer kunna ha sin dotter eftersom mamman vägrar ha henne på dagis, därav hennes ensamma vårdnad! 

    Så dagiset är ett ickeproblem som du stör dig på?

    Det kan hon väl hävda? Det stämmer ju, tills den dagen han ev. har en dom på umgänge under vardagarna.

    Hennes enskilda vårdnad har inget med saken att göra, även om hon, och pappan, tror det.    
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-04 18:12:09 följande:

    Jag stör mig absolut inte på dagis frågan!
    Mer än att hon hävdar att gemensam vårdnad innebär varannan vecka rakt av, och att han idag, )när dottern är två månader och då inte kan börja på dagis),  inte kan ta hand om sin dotter
    Okej så hon har ingen koll på vad gemensam vårdnad är? Då kanske det är läge att hon får information om det? Det är väl klart att dottern inte kan börja bo varannan vecka när hon är 2 månader? Har pappan verkligen föreslagit det?
  • h8him
    Anonym (suck...) skrev 2013-04-05 09:29:42 följande:

    Kan du läsa? Biomamman är dum i huvudet.
    "Dum i huvudet"? Varför? Att hon inte främjar barnets kontakt med sin pappa verkar solklart. Men varför hon begränsar umgänget har vi faktiskt bara Ts version på. Igen vet vad som försiggår i mammans huvud. Kanske har hon skäl att umgänget inte ska vara större?

    Det enda pappan kan göra för att få mer umgänge med sitt barn, mot mammans vilja (nu när han inte ens har familjerättens stöd i att han borde ha mer umgänge) är att stämma henne och försöka få mer umgänge på den vägen.


  • h8him
    Anonym (suck...) skrev 2013-04-05 10:02:30 följande:

    Ja, dum i huvudet för att hon inte hjälper sitt barn att få en relation med sin pappa. För att hon inte vill att hennes barn ska vara trygg med sin pappa, och inte ens få bo med honom och sina syskon. Hon förstör för sitt barn, då tycker jag att man är rätt dum i huvudet.

    Två timmar i veckan alltså, om jag har läst rätt, sitter han i hennes lägenhet och glor. Får knappt hålla i barnet. Får barnet ha pappa med sig på BVC? Får barnet träffa och lära känna sin familj på pappans sida? 
    Vad vet du om situationen som jag inte vet? Mamman kan ha väldigt goda skäl för att begränsa umgänget. Av någon anledning så har hon även familjerätten på sin sida och inte ens de anser att pappan bör träffa barnet oftare än en gång per vecka.

    En 2 månaders bebis kan inte bo växelvis med mamma och sen med pappa, hans nya och hennes barn. Det förstår du väl?


  • h8him
    Anonym (suck...) skrev 2013-04-05 11:58:32 följande:

    Minns inte att jag nånsin påstått det, kan du länka? Jag tycker bara det är tråkigt att mamman totalvägrar att barnet nånsin ska få bo hos pappan.
    Du verkar ju tro att Ts version är den enda och sanna versionen om varför saker är som de är. Du tror inte att det kan finnas en anledning? Du har bestämt dig för att det är ren och skär ondska som styr mamman?

    Själv har jag ingen aning men jag tror t.ex att pratet om växelvis boende och hur barnet ska vara hos pappan över helger kan ha skrämt mamman som antagligen inte alls är redo för det, och det är naturligtvis inte bebisen heller. Men sen finns det säkert massor av annat bakom.
  • h8him
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-05 20:28:44 följande:

    Nej pappan har absolut inte förslagit det, det är mammans ord, som lyder exakt
    :" om vi ska ha gemensam vårdnad så får du ha din dotter varannan vecka direkt, då gemensam vårdnad innebär varannan vecka och inget annat!"
    Märkligt.
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2013-04-05 20:32:45 följande:

    Anledningen (vad vi tror) är att hon inte vill att pappan ska vara för delaktig i barnet, för att flickan inte ska skapa en stark relation till sin pappa. Mamman har tydligen växt upp med en pappa som aldrig brydde sig, och hon tror på fullaste allvar att alla pappor är lika dana, och att min sambo en dag bara kommer skita i barnet
    Fast det behöver ni inte bry er om. Vad har pappan tänkt göra för att få en förändring?

Svar på tråden Pappans orätt till sin dotter!