Pappans orätt till sin dotter!

enda jag reagerar på är att ni har väldigt brottom. ni har inte varit tillsammans ens ett år. barnet var 2 månader, gravid 9 = 11 månader. man får reda på en grav när 1 månad gått = 10 månader. Han försökte allt han kunnat att finnas där så bör ha varit kanske 3 månader innan han träffade dig då. så ca 6 månader, redan KÖPT hus tillsammans och planerar barn redan? 
och här är det inte snack om pappans rätt till barnet, det är barnets rätt till sin far. och att det går på hennes villkor? är inte det ganska givet? hon är den som ammar, dvs ser till att barnet får mat. det sker dygnet runt då är det bra om man träffar folk på barnets/mammans villkor.
bästa är väl om han ser till att komma dit till de tider hon vill i början för att få en chans att få mer kontakt också.  

"Dum i huvudet"? Varför? Att hon inte främjar barnets kontakt med sin pappa verkar solklart. Men varför hon begränsar umgänget har vi faktiskt bara Ts version på. Igen vet vad som försiggår i mammans huvud. Kanske har hon skäl att umgänget inte ska vara större?

Det enda pappan kan göra för att få mer umgänge med sitt barn, mot mammans vilja (nu när han inte ens har familjerättens stöd i att han borde ha mer umgänge) är att stämma henne och försöka få mer umgänge på den vägen.

Vad vet du om situationen som jag inte vet? Mamman kan ha väldigt goda skäl för att begränsa umgänget. Av någon anledning så har hon även familjerätten på sin sida och inte ens de anser att pappan bör träffa barnet oftare än en gång per vecka.

En 2 månaders bebis kan inte bo växelvis med mamma och sen med pappa, hans nya och hennes barn. Det förstår du väl?