Pappans orätt till sin dotter!

enda jag reagerar på är att ni har väldigt brottom. ni har inte varit tillsammans ens ett år. barnet var 2 månader, gravid 9 = 11 månader. man får reda på en grav när 1 månad gått = 10 månader. Han försökte allt han kunnat att finnas där så bör ha varit kanske 3 månader innan han träffade dig då. så ca 6 månader, redan KÖPT hus tillsammans och planerar barn redan? 
och här är det inte snack om pappans rätt till barnet, det är barnets rätt till sin far. och att det går på hennes villkor? är inte det ganska givet? hon är den som ammar, dvs ser till att barnet får mat. det sker dygnet runt då är det bra om man träffar folk på barnets/mammans villkor.
bästa är väl om han ser till att komma dit till de tider hon vill i början för att få en chans att få mer kontakt också.  

Men det är detta som är hennes villkor för tillfället. vi vet inte hela historien bara vad TS skriver. Barnet kanske har kolik vilket gör att mamman inte orkar med att han är där för jämnan, hon kanske fortfarande är dålig efter förlossningen. 
Pappan i fråga kanske inte alls försökt så mycket som TS beskriver, för vad vi vet kan pappan lika gärna ha varit en misshandlare, inte brytt sig ett skit om mamman eller barnet under graviditeten med mera. i början när barnet är beroende av sin mor så får det gå på mammans villkor, och för att hon skall gå med på att ge han mer tid och egentid med barnet så måste hon även kunna lita på människan i fråga.

TS skriver att hon lämnade honom när hon fick reda på graviditeten, kan lite gärna ha varit tvärtom.

Ja mamman bör släppa in han mer i dotterns liv, men jag förstår att det är svårt i början med barnet när man är livrädd att någonting skall hända den lille.
Att hon ine vill att han kommer om någon i hans familj är sjuk är väl inte så konstigt heller, man vill inte utsätta sina barn för sjukdomar i onödan