Jag blir så förbannad på mig själv. Minsta lilla motgång eller tjafs med sambon så gråter jag. Det är så otroligt tröttsamt och tar extremt mycket energi, men jag blir så ledsen.
Vet inte om det är hormoner som spökar eller vad det kan vara.
Är det någon mer som också bölar för minsta lilla? I så fall, vad har ni för teorier om varför?
Jag har börjat gråta för minsta lilla. Började med det efter jag fick mitt första barn. Är nu rätt säker på att det är en bieffekt av min p-stav. Har aldrig gråtit lätt innan (åt minipiller innan jag fick barn) och grät inte heller lika lätt när jag tog ut den för att skaffa nästa barn. Och nu när barn nummer två kommit och jag har en ny stav så kan jag knappt se på nyheterna utan att börja gråta.
Jag ska sluta med mina p-piller efter kartan som jag är på nu, då vi ska försöka bli med barn. Det är surt att man inte ens kan som du säger se på nyheter eller liknande.. och det känns ju som att den stora boven kan vara p-piller..
Gått på heltokiga P-piller (det brukar bero på det). Men så har jag alltid varit den känsliga och tål inte att bråka det minsta lilla. Och med tanke på de så är det oftast aldrig vi som startar det eventuella bråket. Hittills har jag aldrig gjort det, det har min pojkvän. Jag har försökt våga säga något emot, men är rädd för att det ska bli mer bråk.
För någon helg sen skrek han på mig. Jag grät inte, men det första som dök upp "Jag måste göra slut". Det var inge kul att tänka så. För det handlade om mitt bästa.
Så det beror väl också på vad det handlar om.