• willy

    flytta med bonusbarnet

    jag har startat en likadan tråd tidigare men kände då att set hela spårade ut...vill ställa samma fråga igen eftersom jag tycker att den är en komplicerat men grundläggande fråga som handlar om vad en bonusförälders roll verkligen är för något

    det handlar, som det står övanför, att flytta med bonusbarnet och öka distansen mellan barnet och barnets pappa, hur ska man lösa det på det bästa sättet? bakgrunden: delad vårdnad, mamma o pappa separerade sen flickan var 1 och bor i olika städer med barnet vh hos pappa sen dess...mamman och jag som är bonuspappan bor tillsammans sen flickan var 3 (nu är hon 4,5), och vi väntar barn...det finns goda chancer att jag kommer behöva flytta långt bort i framtiden, pga jobbet (inte för att överleva utan för  karriärs skull, om det spelar nån roll), och då uppstår det en svår fråga vad som är bäst för bonusbarnet...

    att flytta inte är ingen option för mig...jag har varit kallad för otrolig självisk osv men mitt samvete är lugn...jag resonerar så här: jag är mycket engagerad i bonusbarnet och gör allt som en förälder gör, pratar aldrig skit om pappan och gör mitt bästa att överlämningen ska gå så smidigt och trevligt (men kort) som möjligt...och det gör det...jag känner att jag gör fatiskt mitt bästa men det är i grund och botten inte mitt barn, jag har inga rättigheter och inga skyldigheter mot henne...jag kommer inte offra mitt liv för henne (och inte mina egna barns liv)...av samma anledning tycker jag inte att det är rimligt att jag flyttar själv  och lämnar mitt eget barn och partner

    vad bli bäst då, för barnet, och alla inblandade? är det någon här som har gått igenom det?

    vad jag tycker är rimligast, det är att flickan flyttar med oss, eftersom hon bor med oss största delen av tid och det blir en mindre förändring än att helt plötsligt lämna henne hos pappan...alla inblandade ska se till att umgänge med pappan sker, dvs vi som flyttar måste bidra till största delen till resan, men inom rimliga gränser - det går inte att åka flyg två gånger om månad, men en gång skulle gå bra, plus lov tex...pappa ska se till att ta ledigt från jobbet för att utöka umgänge när hon är hos honom

    tänker jag fel och hur tänker ni?

    som sagt meningen är inte att vara tjatig, men jag verkligen tycker att det här är en fundamental fråga och vill gärna höra andras åsikter...och den här gången ska jag göra mitt bästa att det inte spårar ur...tack för alla svar

  • Svar på tråden flytta med bonusbarnet
  • h8him

    Ja du tänker fel tycker jag.

    Hur kan ett minskat umgänge med pappa vara barnets bästa?

    Hur ska pappan få ledigt från sitt arbete vid alla lov men ändå ha semesterdagar kvar till sommaren?

    Varför ska pappan alls betala för resor som ni har orsakat kostnaden för?

  • Queenie70

    Låter rimligt att ni flyttar tillsammans med barnet. Lika rimligt är det att ni också ser till att umgänget kan fortsätta som vanligt och att ni står för merkostnaden för resorna . Det kan det väl vara värt för att få göra karriär? Vill man göra karriär så kostar det, det vet väl alla. Men det är ju knappast barnet som ska beta priser för det, det får du vackert själv göra.

  • bandis

    Lite OT kanske, men jag förstår inte CAD fu menar när du skriver att du "inte skulle offra ditt liv för henne". Om hon föll ner i ett strömmande iskallt vattendrag, skulle du då inte hoppa efter?

    För övrigt håller jag med Queenie70: om ni väljer att flytta är det upp till er att se till så att kontakten kan upprätthållas till pappan, dvs stå för resor osv i så stor utsträckning som möjligt. Och givetvis är ni ju skyldiga prata igenom saken med pappan innan beslut fattas.

  • JoBa

    Jag har inte gått igenom något liknande, men jag dristar mig till att blanda mig i ändå.

    Det finns nog inget enkelt och självklart svar på frågan. Det är mycket "det beror på" i en så här pass komplicerad frågeställning. Det viktigaste tror jag är att alla inblandade är med på noterna och att ni gemensamt är villiga att få det att funka.

    Det är inte ditt barn, men det är din frus barn och ditt väntade barns storasyster. Hon är således en i familjen.

    Just nu är barnet bara 4,5 år, men du säger att du förmodligen kommet att flytta "i framtiden". Vilken tidshorisont pratar vi om? Det är en väldig skillnad på om det är om ett halvår eller om fem år?

    Hur långt bort skall du i så fall flytta? Du skriver "långt", men betyder det 35 mil eller betyder det andra sidan Atlanten?

  • Anonym
    bandis skrev 2013-04-06 15:39:17 följande:
    Lite OT kanske, men jag förstår inte CAD fu menar när du skriver att du "inte skulle offra ditt liv för henne". Om hon föll ner i ett strömmande iskallt vattendrag, skulle du då inte hoppa efter? För övrigt håller jag med Queenie70: om ni väljer att flytta är det upp till er att se till så att kontakten kan upprätthållas till pappan, dvs stå för resor osv i så stor utsträckning som möjligt. Och givetvis är ni ju skyldiga prata igenom saken med pappan innan beslut fattas.

    bandis skrev 2013-04-06 15:39:17 följande:
    Lite OT kanske, men jag förstår inte CAD fu menar när du skriver att du "inte skulle offra ditt liv för henne". Om hon föll ner i ett strömmande iskallt vattendrag, skulle du då inte hoppa efter? För övrigt håller jag med Queenie70: om ni väljer att flytta är det upp till er att se till så att kontakten kan upprätthållas till pappan, dvs stå för resor osv i så stor utsträckning som möjligt. Och givetvis är ni ju skyldiga prata igenom saken med pappan innan beslut fattas.

    Om man hoppar efter? Eh, det beror väl på om man riskerar sitt eget liv?
  • willy
    h8him skrev 2013-04-06 15:03:03 följande:
    Ja du tänker fel tycker jag.

    Hur kan ett minskat umgänge med pappa vara barnets bästa?

    Hur ska pappan få ledigt från sitt arbete vid alla lov men ändå ha semesterdagar kvar till sommaren?

    Varför ska pappan alls betala för resor som ni har orsakat kostnaden för?
    Det handlar inte om bara barnets bästa utan allas bästa, och det innebär kompromiss där alla ger upp något, inklusive barnet.

    Jag vet inte, det kan jag inte fixa åt honom. Det kanske kommer inte gå, tyvärr... Då blir det bara två dagar i månaden de träffas. Men jag tror att det går, om man vill.

    Därför att alla måste bidra. Bara för att han är pappa betyder det inte att han får barnet serverat på silverfat; det handlar snarare om barnets rätt till umgänge med pappan - inte tvärtom.

    PS jag vill inte trotsa dig, jag bara erbjuder motargument till dina argument.
  • willy
    Queenie70 skrev 2013-04-06 15:27:18 följande:
    Låter rimligt att ni flyttar tillsammans med barnet. Lika rimligt är det att ni också ser till att umgänget kan fortsätta som vanligt och att ni står för merkostnaden för resorna . Det kan det väl vara värt för att få göra karriär? Vill man göra karriär så kostar det, det vet väl alla. Men det är ju knappast barnet som ska beta priser för det, det får du vackert själv göra.
    Det är inte rimligt för någon, speciellt ett barn, åka långa resor mer en en gång om månaden. Dessutom så måste det gå ekonomiskt. Betalar vi massor för flygbiljetterna då blir vi fattiga bara pga vi flyttade. Det kommer jag inte tillåta. Vi har rätt att bo var vi vill, frågan är vad som är bäst för barnet - i givna omständigheter. Dessutom, enligt din logik så skulle ingen får flytta alls efter separation, för det gör varannan vecka oftast omöjligt. Endå, så gör folk det.
  • willy
    bandis skrev 2013-04-06 15:39:17 följande:
    Lite OT kanske, men jag förstår inte CAD fu menar när du skriver att du "inte skulle offra ditt liv för henne". Om hon föll ner i ett strömmande iskallt vattendrag, skulle du då inte hoppa efter?

    För övrigt håller jag med Queenie70: om ni väljer att flytta är det upp till er att se till så att kontakten kan upprätthållas till pappan, dvs stå för resor osv i så stor utsträckning som möjligt. Och givetvis är ni ju skyldiga prata igenom saken med pappan innan beslut fattas.
    Jag menar att jag skulle inte ge upp en bra karriärmöjlighet bara för att hon skulle få se sin pappa två dagar mer i månaden. Jag ger upp många saker redan nu för hennes skull, och hon kommer få allt som mitt eget barn av mig, men det är inte värt det.

    Prata ska vi självklart göra, men pappa har ingen bestämmanderätt när det gäller oss, bara barnet. Ett seriöst samtal om hennes bästa skulle jag gärna göra, så länge han förstår och respekterar våran rätt att utvecklas som familj (vilket betyder att han är också beredd att kompromissa).
  • willy
    JoBa skrev 2013-04-06 15:45:23 följande:
    Jag har inte gått igenom något liknande, men jag dristar mig till att blanda mig i ändå.
    Det finns nog inget enkelt och självklart svar på frågan. Det är mycket "det beror på" i en så här pass komplicerad frågeställning. Det viktigaste tror jag är att alla inblandade är med på noterna och att ni gemensamt är villiga att få det att funka.
    Det är inte ditt barn, men det är din frus barn och ditt väntade barns storasyster. Hon är således en i familjen.
    Just nu är barnet bara 4,5 år, men du säger att du förmodligen kommet att flytta "i framtiden". Vilken tidshorisont pratar vi om? Det är en väldig skillnad på om det är om ett halvår eller om fem år?
    Hur långt bort skall du i så fall flytta? Du skriver "långt", men betyder det 35 mil eller betyder det andra sidan Atlanten?Jag uppskattar ditt inlägg.
    Jag kan inte ge dig detaljer, för jag vet inte själv hur det kommer bli. Men vi kan säga 5 år, 70 mil.
Svar på tråden flytta med bonusbarnet