5-åring simulerar värk i benen?

Fast det kommer ju och går på beställning. Hon kan halta och sedan vara helt symptomfri när det passar. Och om hon inte får uppmärksamheten hon är ute efter så blir hon rullstolskrävande.
Det är nog ganska lätt att se när det är genuint och konsekvent - och när det är uppmärksamhetsfiskeri.
Men att vilja ha mer uppmärksamhet har också också orsaker som behöver tas itu med! Barnet behöver kanske gå till en psykolog hos BUP som kan fiska fram vad det egentligen är som skaver.

Jag har själv en väldigt låg smärttröskel och undrar ibland om det är så att hon har ärvt detta och faktiskt är väldigt känslig. Hon vill helst inte ha kläder på sig alls hemma för hon tycker det skär in på kroppen och är obekvämt.

Min pappa, hennes morfar, har RA sedan 20-årsåldern så vi är väldigt medvetna om olika symptom och uppmärksamma på detta. Hon har dock inga tecken på att det skulle vara reumatiskt. Jag hade också växtvärk som liten, men oftast på kvällar/nätter och aldrig så illa att jag inte ville stödja på benen. 

Fick höra av läkaren på barnsjukhuset att barnreumatism inte är besläktat med den man får i vuxen ålder.   

Jag hade mycket värk i mina händer som barn och blev misstänkt för att simulera. Det har satt djupa spår.

Det var säkert så att jag kände efter mer vid vissa tillfällen - när jag ville ha extra uppmärksamhet eller slippa att tex städa - men smärtan fanns ju där i grunden. När jag var 14 opererades mina karpaltunnlar och det blev bättre. När jag var gravid kom värken tillbaka och det var jätteskönt för mig eftersom jag då kunde konstatera hur ont jag faktiskt hade som barn och att smärtan var på riktigt. Men visst vet jag att jag överdrev den ibland. Speciellt om jag blev misstrodd.

Att barnreumatism inte är besläktat med vuxendito är ren bs. Jag har RA idag som vuxen och troligen hade mina problem som barn delvis med det att göra. Min mor hade barnreumatism och det betraktas som att jag pga det har en ärftlighet.

Förklara då hur man kan ha växtvärk när man slutat växa? 
Växtvärk är en myt. Tro mig, jag vet. 

Överrörlighet och Schlatters. Ingen som tänkt på det?

Precis, det finns några sjukdomar/diagnoser som ger värk, och det kan ta sin tid att få veta orsaken. Men man bör (tycker jag iaf) ta värk på allvar. Någon bakomliggande orsak finns. Många barn är överrörliga, och många vuxna känner inte heller till dessa diagnoser.

Jag minns att jag hade otroligt ont i benen som barn! Och mamma tog mig till läkaren flera gånger men de hittade aldrig något fel. Det försvann nån gång i tonåren tror jag... har det iaf inte längre!

Minns att jag ibland på kvällarna kunde gråta av smärta. Värst var det när vi var ute och gick en längre sträcka (kan fortfarande höra min egen hulckande röst "jag h..h..haaar ont i bbeeeenen!") men eftersom att läkarna inte hittat något så trodde inte mamma och pappa på mig. Det var bara att fortsätta att gå. Det var riktigt frustrerande... Slutade till sist gnälla eftersom att det inte spelade någon roll, jag var ju tvungen att gå ändå.
Smärtan kom och gick, om jag inte minns fel, så det var inte alltid jag hade ont. 

Så din dotter kan  tala sanning TS! 
 

OK, först hade jag sett till att få en röntgen av benen för att helt säkert utesluta Ewings sarkom resp osteosarkom som ju trots allt förekommer hos barn. Det låter helt otroligt att en 5-åring skulle fantisera ihop en smärta i benen, och om hon inte ljuger annars i andra sammanhang skulle jag utgått ifrån att barnet talade sanning. I andra hand skulle jag utesluta Juvenil artrit och leukemi, eftersom båda dessa sjukdomar drabbar barn och deras leder ganska typiskt. Det innebär inte alltid ledsvullnad....

I sista hand, när allt annat uteslutits, hade jag börjat fundera över psykogena orsaker. 

Men detta är pga att jag inte kan se framför mig att mina tre döttrar skulle ljuga om att de hade ont och tom halta hela dagar. 

Min mammas fibro är väl knappast något ärftligt... Smärta som sätter sig i kroppen pga en mängd svåra psykosociala upplevelser under tidig barndom och även senare i livet. I kombination med att det går mode i diagnoser och fibro var "inne" på 90-talet. Det här är ingenting som jag föreställer mig att mina barn kommer ärva. Fibro går i arv socialt och den cirkeln har jag brutit. 

Jag har hela tiden också hävdat att även om det inte finns något fysiskt problem bakom hennes haltande så är det ändå väldigt oroande, men det verkar du helt ha missat..?     

Respektera henne där hon är istället för att ifrågasätta och fundera på om hon simulerar. Ingen kan bestämma hur ont någon annan har eller inte har. Vi måste möta dem där de är och ta dem på allvar för vad de säger och signalerar. Sök andra läkare om ni inte får hjälp.