5-åring simulerar värk i benen?

Fast det kommer ju och går på beställning. Hon kan halta och sedan vara helt symptomfri när det passar. Och om hon inte får uppmärksamheten hon är ute efter så blir hon rullstolskrävande.
Det är nog ganska lätt att se när det är genuint och konsekvent - och när det är uppmärksamhetsfiskeri.
Men att vilja ha mer uppmärksamhet har också också orsaker som behöver tas itu med! Barnet behöver kanske gå till en psykolog hos BUP som kan fiska fram vad det egentligen är som skaver.

När började problemen med benen och viljan att få extra mycket uppmärksamhet?

Det verkar ju som att hon mår dåligt och inte riktigt vet hur hon ska ropa på hjälp. I längden drabbar det ju bara henne själv när folk ser henne som simulant, gnällig och uppmärksamhetstörstande. Ta kontakt med BUP! De kan vara jättebra och ge er verktygen för att hantera det här på ett bra sätt. Ni har ingenting att förlora på det.

Smärtan är säkert svårare att hantera när livet är besvärligt, men jag skulle som förälder inte anta att hon simulerar då barn med kronisk smärta kan vara extremt duktiga på att dölja den. Har man kollat upp allt neurologiskt så det inte tex ligger en fjättrad ryggmärg bakom smärtorna?

Det känns som att du är hemmablind för trots allt är inte de flesta barn autistiska eller har en diagnos bara för att de gör på ett visst sätt som faller utanför FLs strikta regelverk för "normalt".
Med andra ord blir jag rätt trött på att det i alla trådar ska ställas diagnoser för allt allt allt. Jag ber om ursäkt för att jag låter gnällig, det är inte riktat åt dig. Jag förstår vad du menar men sammanlagt blir det för mycket diagnsande.)

Jag kan inte prata för hur det är med autisktiska barn men flera här vittnar om hur det är att inte bli trodd, att det då utvecklas till simulans är inte så konstigt om det är så att det är den uppmärksamhet man får. Man kan ta det på allvar utan att ge det alltför mycket uppmärksamhet.

Grejen som folk glömmer är att det är barnets upplevelse som är det viktiga. Inte det vi tror och inte något mätbart som skulle kunna förklara smärtan. Barnet upplever smärtan alltså har den ont sen är det i den stunden skit samma om det beror på tandvärk, spik i foten eller smärta i själen, det gör ont.
Först när man tagit hand om smärtan kan man ägna energin åt att bota, speciellt om smärtan beror på en spik i själen.

Alltså jag blir ganska upprörd över det här att inte tro på sina medmänniskor och speciellt barn bara för att man inte har en förklaring på varför. (Det gäller inte bara smärta)
det spelar ingen roll. Det är barnets sanning som är det viktiga, inte min uppfattning om sanningen.

Tillgägg: Är verkligen ingen diagnosivrare men under min resa med vårt barn med autism har jag blivit alltmer påläst. Det är ju inte helt ovanligt att barn med tex autismspektrumstörning har både känslomässiga utbrott och är känsliga för smärta och tex hur kläder sitter. Det finns ju även ett reativt nytt begrepp som inte är en diagnos, som heter "högkänsliga personer". Kan ju helt enkelt vara så att ert barn är lite mer känslig för smärta och annat.

Stackarn, hon verkar ju inte må bra alls. Det kan ju vara jättesvårt för en 5-åring att kommunicera den maktlösheten.
Jag vet inte hur lång kötid det är (det varierar nog i olika landsting), men ju tidigare ni kontaktar BUP desto tidigare lär ni ju få tiden. Hoppas att ni får en tid snart och att ni får bra hjälp!

Jag menade att det inte behöver vara nån diagnos men att jag lärt mig genom min/vår resa att många kan vara känsliga ändå. Dvs man upplever smärta olika.

Vad bra att du inte tog illa upp för det var verkligen inte illa menat.
Det som blir så galet med all diagnostiserande är ju att svårigheter barn som ditt har de förminskas och normala beteende förstoras. Sen gör det att det är svårt att ta till sig av det som såna som du berättar.

Jag hoppas att det snart blir bättre för er alla!

OK, först hade jag sett till att få en röntgen av benen för att helt säkert utesluta Ewings sarkom resp osteosarkom som ju trots allt förekommer hos barn. Det låter helt otroligt att en 5-åring skulle fantisera ihop en smärta i benen, och om hon inte ljuger annars i andra sammanhang skulle jag utgått ifrån att barnet talade sanning. I andra hand skulle jag utesluta Juvenil artrit och leukemi, eftersom båda dessa sjukdomar drabbar barn och deras leder ganska typiskt. Det innebär inte alltid ledsvullnad....

I sista hand, när allt annat uteslutits, hade jag börjat fundera över psykogena orsaker. 

Men detta är pga att jag inte kan se framför mig att mina tre döttrar skulle ljuga om att de hade ont och tom halta hela dagar.