• Anonym

    5-åring simulerar värk i benen?

    Anonym (nelli) skrev 2013-04-07 16:28:51 följande:
    Jag minns att jag hade otroligt ont i benen som barn! Och mamma tog mig till läkaren flera gånger men de hittade aldrig något fel. Det försvann nån gång i tonåren tror jag... har det iaf inte längre!

    Minns att jag ibland på kvällarna kunde gråta av smärta. Värst var det när vi var ute och gick en längre sträcka (kan fortfarande höra min egen hulckande röst "jag h..h..haaar ont i bbeeeenen!") men eftersom att läkarna inte hittat något så trodde inte mamma och pappa på mig. Det var bara att fortsätta att gå. Det var riktigt frustrerande... Slutade till sist gnälla eftersom att det inte spelade någon roll, jag var ju tvungen att gå ändå.
    Smärtan kom och gick, om jag inte minns fel, så det var inte alltid jag hade ont. 

    Så din dotter kan  tala sanning TS! 
     
    Usch. Det gör ont att läsa det där. Jag hoppas att jag inte är mor till dig för min dotter var precis sådär. Och vi gick i snigeltakt och masserade och gavs alvedon och åktes vagn.
    Promenaden hem som brukar ta en kvart tog oftast en timme när vagnen var urvuxen.
    Jag lovar att jag hörde och trodde men eftersom jag har två till barn som blev riktigt otåliga så var det inte lätt att hitta något som funkade för alla. Det gick inte praktiskt taget.
  • Anonym
    Anonym skrev 2013-04-07 16:35:34 följande:


    Jag förstod precis vad som menades. Är man en ansvarstagande förälder så går man vidare inom vården, inte leker med sockerpiller.
    Vi tycker olika.
    Jag tycker inte att man är ansvarstagande om man rusar till vården för det minsta lilla utan att ens försöka själv.
  • Anonym
    MinaE skrev 2013-04-07 16:31:36 följande:
    Just :) 

    Tackar så mycket ! :D  
    Varsågod.
    Men det hjälpte visst inte så mycket för du åkte på den obligatoriska sandspaden i skallen i alla fall.
  • Anonym
    Plupp73 skrev 2013-04-07 16:54:18 följande:
    OK, först hade jag sett till att få en röntgen av benen för att helt säkert utesluta Ewings sarkom resp osteosarkom som ju trots allt förekommer hos barn. Det låter helt otroligt att en 5-åring skulle fantisera ihop en smärta i benen, och om hon inte ljuger annars i andra sammanhang skulle jag utgått ifrån att barnet talade sanning. I andra hand skulle jag utesluta Juvenil artrit och leukemi, eftersom båda dessa sjukdomar drabbar barn och deras leder ganska typiskt. Det innebär inte alltid ledsvullnad....

    I sista hand, när allt annat uteslutits, hade jag börjat fundera över psykogena orsaker. 

    Men detta är pga att jag inte kan se framför mig att mina tre döttrar skulle ljuga om att de hade ont och tom halta hela dagar. 

  • Anonym

    Det låter som en väns barn. Hon fick konstaterat barnreumatism efter åtskilliga blodprov och utredningar.

  • Anonym
    MinaE skrev 2013-04-07 17:08:01 följande:
    Javisst gör man det. MEN man kan prova en Placebo kur så man vet, det är ingen skada skedd alls.
  • Anonym
    Anonym (Min fejkis) skrev 2013-04-07 17:19:57 följande:
    De röntgar verkligen INTE gärna en 5åring. Så det kan vara svårt att få en. Och såna stora pådrag kan man gå vidare med då man vet om det är fejk.

    Jag skulle då aldrig utsätta min ev fejkande unge för röntgen strålar och vårdapparaten som så INNAN jag visste om det var fejk.

    Min skolkande unge började lura mig en period då han var ca 7  Hade ont på diffusa ställen typ bröstkorg osv.. 
    Han hade även extremt ont i benen ! Knän runt i kring under fötter osv osv.. Så han kunde INTE gå..

    Jag körde en placebo kur på honom och han blev kärn frisk :)  Det gjorde jag INNAN jag bokade läkar tider mm. Och det behövdes ju aldrig! Efter kuren så fick han ett par tre ggr ett par "piller" då smärtan återkom, och det gick över på bara 1 min. 
    Var det så att han hade behövt en läkare så hade det knappast vart nån skada skedd en ve senare!

    Han har inte en enda sjukdom och har aldrig haft och är idag 18 år. Jag vet faktiskt många små barn som håller på med sånt här. En del jag sett tror jag gjort det för att mamma och pappa har blivit toköverbeskyddande : ojojoj blåsa plåstra osv, stackars älskling mm då barnen har en min repa som inte ens är synbar. På ett överdrivet sätt. Barnet lär sig då att det = Massa kärlek och uppmärksamhet.
    Det bästa botemedlet mot en massa småkrämopr vi fick som barn var "mammas bulmedicin".
    Tre pussar och tre blåsar sen var det onda över.
  • Anonym
    Indianica skrev 2013-04-07 17:48:21 följande:
    Jag har en tioåring som håller på lite likadant. Mitt råd är att inte dramatisera så mycket än. Min dotter får småhalta fram ute, vi anpassar tempot efter henne, hon kan ju mycket väl ha värk i benen/benet och jag brukar säga att det är inte farligt att ha ont, det är troligen växtvärk. Men det kan också vara så att man har vissa svaga punkter i kroppen där virus lätt sätter sig, på mig är halsen ett sådant ställe. Jag får jätteofta ont där när jag blir lite infekterad i kroppen. I värsta fall får man ta en värktablett. Sedan är det okej att klaga också, när man har ont och särskilt när man är barn. Då får man ju "peppa" och säga tröstande ord som förälder.

    Det ena behöver inte utesluta det andra. ibland kan barn få "ont i benen" av att absolut inte vilja gå nånstans, men naturligtvis kan de däremellan ha ont "på riktigt".



    Stackars barn.
  • Anonym
    Anonym (trebarnsmamma) skrev 2013-04-07 18:06:09 följande:

    Jag är lite trött på det där med att barn sällan ljuger.. Var får folk det ifrån? Vissa barn hittar på saker hela tiden!
    Verkligen. Det är inga som ljuger så mycket som barn i den åldern. Och det är helt normalt.

    TS - jag håller med inlägg 115. Börja med att reda ut om det är fejk. Hon mår ju dåligt i övrigt också, så oavsett vilket borde ni verkligen ta kontakt med bup. Bup är en resurs, inte något att undvika. Ta steget för din dotters skull, även om du inte känner för det själv.
  • Anonym
    Anonym (trebarnsmamma) skrev 2013-04-07 18:06:09 följande:

    Jag är lite trött på det där med att barn sällan ljuger.. Var får folk det ifrån? Vissa barn hittar på saker hela tiden!
    Det beror snarare på vad man lägger för värdering i begreppen lögn vs sanning.
    Ett barn som är rädd för spöket under sängen ljuger inte. För barnet är spöket verkligt. Det finns och det är barnets sanning.
    För dig är det en lögn för du kan inte se eller ta på spöket, du vet att det inte finns "på riktigt" därför säger du att det är en lögn.

    Det finns inte bara en sanning utan många och alla kan vara lika riktiga. Jag tycker att mycket av det vuxna kallar för barns lögner är av karaktären spöket under sängen. Eftersom det inte går att mäta så är det lögn, vi tar ifrån dem deras upplevelse.

    Ljuger den vuxna som säger att den har ont i härtat när det i själva verket består av ångest?
    Nej, för personen är det riktigt och sant.

    Sen kan barn hitta på och ljuga också men oftast för att skydda sig från straff men oftare tycker jag att man bortför barns sanningar som lögn bara för att man vet bäst.
Svar på tråden 5-åring simulerar värk i benen?