"Hur mår du då?"

Vad ska man annars ha som inledningsfras när man möter någon? De flesta människor känner väl av om personen som frågar förväntar sig ett "bra" eller om den verkligen vill höra svaret oavsett vad det blir. Jag tycker inte att det är en stor grej... En ganska naturlig artighetsfras.

"Hej, fint väder vi har!"
"Hej, hörde att du flyttat!"
"Hej, jag har skaffat katt!"
"Hej, jag har bråttom och hinner inte prata med dig!"
"Hej, kommer du till Camillas fest?!"

Vad jag känner så bryr sig ingen bekant om vad man egentligen säger, utan vill bara höra ett "bra".
Jag tycker det är en rätt stor grej, då jag utsätts för det dagligen. Jag tycker det är totalt jättedumt att människor försöker vara artiga fast de egentligen inte bryr sig om personen. Vet människor som ogillar mig, men ändå måste hälsa på mig, le och ibland småprata när de möter mig på stan. Ser jag dem före mig så går jag åt ett annat håll så jag slipper "fejka".
Jag tycker inte man ska ge sig in i en konversation eller ett ämne om man inte känner att man kan vara ärlig eller "leva fullt ut", liksom. 

Tycker väl att den i engelskan är betydligt vanligare (hi, how are you). Det är en hälsningsfras där man inte förväntar sig något eg ärligt svar utan det handlar väl om artighet.

"Allt väl" är väl en vanlig svensk variant och man svara väl "jo vars, själv då" eller "bara bra, själv då" utan någon egentlig tanke bakom.

Det ligger nog mer artighet bakom en riktigt intresse i flesta fall och frågaren förväntar sig nog inget långdraget svar.

Jag håller med dig men småprata eller kallprata har jag aldrig förstått mig på. Jag får alltid anstränga mig jättemycket för jag vet aldrig vad jag ska fråga den andra. Det kommer inte naturligt för mig. När en kollega frågade mig för tredje gången var jag bodde på några veckor kände jag bara förvirring. Vad är vitsen att småprata när man bara ställer frågor som man vet svaret på eller där man förväntar sig ett visst svar? Är det inte bättre att hålla tyst?

Men jag förstår inte vad som är artigt med att låtsas som att man bryr sig om någon - när man egentligen säger så bara för att vara artig? För jag tycker inte det är det minsta artigt!
Och varför ska jag behöva ljuga om hur jag mår (även om jag gör det i 98% av fallen) för att vara artig tillbaka?

Jag tycker det är sjukt. 

Känner samma sak...känns så stelt och falskt.

Jag är inte bra på att små/kallprata.

Precis! Är det inte bättre att hålla tyst ibland? Jag är hellre med om obekväm tystnad än obekvämt kallprat ärligt talat.

Du behöver väl inte ljuga? Jag brukar svara "Jo då, jag överlever!" eller något i den stilen. Ingen lögn, men inte så dramatiskt detaljerat att den andra känner sig tvungen att faktiskt bry sig.

"Huvet upp och fötterna ned" kan man svara. De som ställer följdfrågor bryr sig på riktigt.

Alltså när jag svarat att jag inte mår bra så berättar jag inte mitt livs historia eller så, även om det verkar ha uppfattats så. Det kan mer se ut såhär

"Hej, hur mår du?!"
"Hej, jag mår inte bra. Själv då?"
"Eh... ja... men du... jag har inte riktigt tid, jag måste med en buss... hejdå!"Jag förstår inte vad som menas med det.