Om jag blir nekad snitt vad gör jag då? :((

Jag kommer stå på mig! Både jag och min sambo är helt fast i detta. han stöttar mig till tusen å han fyller i med ord jag tappar när jag försöker att förklara mig inför min bm med gråten långt uppe i halsen. Jag vet att det alltid är bäst för barnet å komma ut vaginalt men har läst en sida där en sektionchef på obsteriksektionen sker om för- och nackdelar. Och inget överväger mig till att ändra mitt beslut! Jag är rädd å jag kommer stå för det ända in i de sista. Jag önskar bara att sjukvården kunde se med lite andra ögon ibland.. att man ska behöva kämpa så för att inte må dåligt å vara orolig! Men som sagt, jag vet vad jag vill!

Jag har inte läst så mkt bara här på fm och jag önskar att de vore så lätt att bara läsa men de sitter inte vara i huvudet på mig! De sitter i kroppen å i hela mig.. jag vill lära mig å kunna hantera mig själv när jag blir upprörd. Som jag läst är det många som får men för livet efter en vagina förlossning men det är inte BARA det som skrämmer mig! De är själva situationen som skrämmer mig..

Jag var och pratade på usö, hon sa detta samtal tar ca 45 minuter sen börja hon å jag blev lika ledsen som varje gång å efter 10 minuter så fick vi ska åka hem. Ska till läkaren som tar beslutet den 21 maj! Är så nervös!! :(

Alltså jag vill ha snitt för att jag är rädd. Skulle jag inte vara rädd skulle jag aldrig välja snitt istället för föda "vanligt" men en rädsla styr man inte över. Om jag nu inte får snitt så är det ju så men då ska ja göra allt jag kan för att försöka klara av en "vanlig" förlossning men vilket jag ser nu som omöjligt.. Känns skönt att så många skriver å delar med sig!! :)