Gravid efter utomkvedshavandeskap!

DI=donator insemination
Nej jag har bara varit i Stockholm, och det var under 2007. Jag har även två underbara barn som är födda -08 och -12, så jag klagar inte
Nu i efterhand så kan jag tycka att det ändå gick rätt snabbt för oss, och att resan inte var så hemsk, men när man är mitt uppe i det så är det väldigt annorlunda. Särskilt om det är första barnet man jobbar på.

Låter väldigt härligt :)

Vi jobbar på vårt första barn. Man vill ju att allt ska hända på en gång och det är ju så segt att det är så långt mellan chanserna plus att jag då tänker negativt att det bara går varannan gång. Har inbillat mig att det bara min vänstra ÄS som är aktiv som inte har ngn ÄL ja herregud vad man spinner loss. Hjälper ju inte heller att tänka så mycket på det hela tiden.

Blev du gravid naturligt då eller var det DI på båda dina barn och var det efter du opererade bort din ÄL?

Första barnet var naturligt, han kom till på första försöket efter operationen. Jag och pappan gick isär i augusti -11 och jag gjorde första syskonförsöket på egen hand med DI i september. Blev gravid men utvecklingen gick för långsamt och upphörde till sist skrapades i november och gjorde ett nytt försök i februari -12. Lilltjejen är 15 månader nu

Läser vad jag skrivit och ser räkmackan så jag kan tillägga att mina första två graviditeter (båda mf) kom på 8:e resp 9:e försöket, vilket inte är så himla mycket egentligen men som kändes som eoner då. Det var faktiskt bara 2,5 år från det vi började försöka tills första barnet föddes, men det kändes som en hel livstid

Känns så himla bra och tröstande att läsa det ni skriver. Det är till mer tröst än vad någon annan har sagt till mig. Jag ska försöka komma ur den här hemska gropen och försöka tänka positivt. Jag har blivit erbjuden att åka med till Thailand i två veckor. Ska göra det och komma hem igen med nya krafter!

Bra tråd! Jag råkade ut för samma sak i November 2013. Låg på sjukhus i en vecka. Fick givetvis en infektion när dom opererade också. Sen gick man och väntade på sin mens, det tog sex veckor för mig att få tillbaka den. Vi fick höra att man ska vänta en eller två blödningar. Nu har jag haft två och hade väl min tredje äl för nån dag sen. Men det är nog ingenting att fundera på denna månaden. Vi har legat sjuka i influensan och killen har under denna period också legat inne på sjukhus i tre veckor med en sprucken blindtarm och jag blev sjukskriven för tennisarmbåge, så det går nog bort. Ingenting känns optimalt just nu... Vi blev gravida på första försöket innan X-et, hade ingen kolla på när jag hade ägglossning eller nått sånt, nu är man väl lite mer medveten. Första försöket blir väl nästa månad kan jag tänka mig, om vi inte trillar ihop och dör eller nått annat onödigt. Jag blev jätteledsen, precis när jag skulle opereras kände jag mig halv, men sen när dom väl plockat bort min vänstra äggledare kändes det bra, för då visste jag att det inte skulle hända igen, på samma ställe åtminstone. Det är med en skräckblandad förtjusning man tänker in i framtiden. Grattis till ditt plus. Sluta inte uppdatera. Känns viktigt för oss som inte är där än...

usch det är så hemskt när jag tänker på att kvinnor varje dag råkar ut för utomkvedshavandeskap!! orättvist! Jag förstår verkligen vad ni går igenom, vissa dagar kunda jag börja morgonen med att gråta. Om ni mår dåligt och det är tungt accptera det och tillåt er vara ledsen för det är en otroligt jobbig upplevelse. Det verkar ju ialla fall som att ni inte har probelm med att bli gravida i alla fall och det är ju bra :) För oss gick det fortare att bli gravida den här gången än med x:et.
När jag plusade vad jag överlycklig och samtidigt orolig jag fick vänta 2 veckor på att få komma in på ett Vul (alla får det som haft X) anledning var att de tidigare är svårt att se fostret. Usch vad närvös jag va.. Men däe inne i magen fick vi se en liten ärta som då va 4 millimeter och en liten tår kunde jag inte häjda när allt släppte.
Ni kommer också att lyckas tjejer, en dag står ni inne i badrummet med en sticka i handen, tussen tankar, en leende och en hög puls...
Jag lovar att hålla er uppdaterade. Och ni får skriva av er hur mycket ni vill, när ni känner glädje eller när förtvivlan är stor.
kram

Hej tjejer. Är i Thailand nu. Kunde inte låta bli att smita in här och kolla :) Det har varit så himla skönt att kunna släppa tankarna om eländet och jag känner mig inte så deppigt just nu. Tankarna kom dock tillbaks lite nu när jag märkte att jag har ÄL (min sambo är inte med). Ja ja! Nu ska jag släppa allt igen och bara njuta. Så återkommer jag när jag är hemma igen med förhoppningsvis nya krafter och förmågan att tänka positivt om framtiden igen.

Kram till er alla. Är ledsen att x har drabbat er med men glad att ni finns som stöd!