Sova hela natten, somna om - 4 mån

Jag skulle säga att jag är en person med ganska mycket sunt förnuft...och ändå "vet" jag faktiskt inte att det är som du skriver. Men jag ska naturligtvis genast sätta mig och läsa på.

Du menar alltså att det är fel att inte låta en 7-månaders bebis dricka t.ex. välling på natten? Eller missförstår jag dig? Är också lite nyfiken på vad som ska hända med dessa barn som inte får äta på natten. Psykiskt trauma eller blir de undernärda?

Här står det t.ex. om att ge trygghet till barnet på natten utan amning. Men ni menar alltså att de är fel ute?

www.1177.se/Vastra-Gotaland/Tema/Barn-och-foraldrar/Mat-somn-och-praktiska-rad/Mat-och-naring/Amning/

Jag kommer nog som planerat låta pappan ta över nattröstande runt 6 månader (naturligtvis under förutsättning att bebisen mår bra och går upp i vikt som han ska.) om jag inte får fakta som talar för att det skulle vara skadligt att ta bort nattmålen vid den åldern.

Så du tycker alltså att det är en "konstig metod" att låta pappan ta hand om bebisen några nätter för att vänja av med nattamning? Intressant.
Och vad menas med att uppfylla barnets behov? Jag tror att man kan uppfylla närhetsbehovet på dagtid om man som förälder inte mår bra av att ha barnet hos sig på natten.
På samma sätt som det är trist med folk som har en massa åsikter om de föräldra som samsover så är det tråkigt med det omvända. jag har personligen testat att både samsova och sova själv. Om mina barn har drömt eller verkar extra närhetstörstande samsover jag alltid...annars väljer jag att sova ensam. Kanske också ska tillägga att jag helammar men ändå blir ett vrak av störda nätter.

Mitt råd till dig TS: Om du sover bra med bebisen hos dig så är det säkert det allra enklaste. Om du inte vill samsova tycker jag absolut att du ska försöka få längre intervall mellan målen nattetid. Lättast då är säkert att pappan tar varannan vakenperiod. Sitt ev. lite längre när du matar så att du är helt säker på att han blir riktigt mätt. Han kommer säkert protestera i början när han inte får äta så fort han vaknar, men om du vet att han har ätit ordentligt på dagen och någon/några timmar tidigare samt att pappan ger ordentligt med närhet på sina nattpass så finns det ingen orsak att fortsätta som ni gör nu om du inte orkar!

...och du kör en ganska ful retorik när du jämför mig med A.W. och pratar om att lämna ensam. Läs det jag skriver igen, och försök klara av diskussionen med vettiga argument istället.

? Eh...ja...då skulle jag naturligtvis utgå ifrån att barnet inte mår bra och amma det? Jag har aldrig varit med om den situationen (och skulle aldrig låta det gå så långt) utan pappan har hittills kunnat trösta de gånger det inte handlar om hunger utan om närhetsbehov. Era barns pappor måste ju vara fullkomligt inkompetenta som fäder eftersom ni inte litar på deras förmåga att uppfylla barnens behov av närhet ö.h.t.
Jag har verkligen svårt att sätta mig in i hur ni (halvfanatiker?) tänker. Jag sätter alltid mina barns välmående i första rummet och försöker gå in i varje ny situation med någorlunda öppet sinne. jag försöker att låta bli att göra saker av princip och för att det måste vara på ett visst sätt om detta är något som får någon i familjen att må dåligt. Om du sedan tycker att jag saknar sunt förnuft och "något grundläggande" så kunde jag fakiskt inte bry mig mindre.

Ja väldigt märkligt. Alla barn och alla föräldrar är naturligtvis precis som du och ditt/dina barn!...dumt av mig.

Så diskussionen handlar enbart om amning? Inte om barn som äter ersättning och inte om barn som redan slutat amma innan 9 månaders ålder? Jag förstår mindre och mindre...men det är antagligen för att jag saknar något grundläggande.

Jag pratar om detta inlägget där du börjar skriva om betydligt äldre barn än 4-månaders:

Ok, men då vet jag inte riktigt varför du blir så upprörd och kallar mig oförnuftig p.g.a. mina inlägg i tråden!? Jag kan inte påminna mig om att jag har skrivit att man bör avvänja 4-månaders bebisar?...det närmaste i den vägen är väl att jag tycker att TS kan glesa ut mellan målen nattetid om hon känner att hon inte orkar.

Det finns andra sätt att ge närhet på än att amma.

Jag tror dig. Det finns nog även en uppsjö av hungriga nattätande vuxna också om du börjar leta. Skillanden mellan dig och mig är väl att jag tror att det, i de allra flesta fall, är psykologiskt och går att bryta. Naturligtvis när bebisarna har blivit större och magsäcken rymmer mer, och under förutsättning att de äter ordentligt dagtid.

Är du på riktigt? Jag måste verkligen anstränga mig för att inte sänka mig till samma diskussionsnivå. Nej, jag har inte fått mina åsikter från A.W. Jag har f.ö. aldrig läst en rad av henne utan håller mig mestadels till informationen som finns hos ex. bvc och 1177 mfl. När det gäller uppfostran läser jag mest Jesper Juul.
Du läser alltså på fullaste allvar in i mina svar att jag är en galen människa som tycker att spädbarn ska ligga och skrika sig hysteriska av hunger?...ja...vad ska jag säga.
F.ö. är det ju ganska fånigt att säga att inte bebisar till viss del styrs av vanor. Eller vilken ålder pratar vi om nu?...8-veckors?...då håller jag helt med om att deras behov ska styra alla dygnets timmar. 4-månaders tror jag däremot att man till viss del kan börja styra.

Jag ska väl ändå inte behöva fettexta och stryka under alla "kan", "ev." och "till viss del" som jag skriver för att det ska gå fram? Jag gör ett försök i alla fall.  "8-veckors?...då håller jag helt med om att deras behov ska styra alla dygnets timmar. 4-månaders tror jag däremot att man till viss del kan börja styra. För att förtydliga: jag tror inte att det finns en magisk gräns vid 4 månaders ålder, utan tog dessa åldrar som exempel eftersom det är ganska stor skillnad på en 8 veckors och en 4-månaders.
Jag tror inte att vi kommer så mycket längre, så nu orkar jag faktiskt inte riktigt med den här diskussionen mer.