Mår riktigt jävla dåligt. Livet känns meningslöst.

Jag mår väldigt dåligt psykiskt till och från. Jag "lider" av paniksyndrom, ångest och av en lättare autismspektrumstörning. Till och från blir jag väldigt deprimerad då livet känns meningslöst, att det enda jag lever för är att en dag dö. Jag bor ensam men jag har även världens bästa familj som stöttar mig i vått och torrt, vilket känns bra såklart. Problemet är bara det att jag saknar någon, jag vill träffa en kvinna, jag vill kanske ha barn i framtiden. Men det känns som en omöjlighet. Varför vet jag inte då jag har haft flickvänner innan och ett par längre förhållanden. Efter det tog slut med mitt ex så har jag försökt att träffa kvinnor men det har inte klickat alls så jag gav upp till slut. Jag kan inte se mig själv fem år framåt, än mindre 10-20 år framåt. Jag har liksom inga planer för livet. Det känns som att ingen skulle kunna älska mig.

Finns olika triggers som gör mig deprimerad, en sorglig låt, en romantisk film, ett nykärt par på stan, till och med en dröm kan få mig ur balans i en vecka.

Jag önskar ibland att jag inte hade några känslor alls eftersom den själsliga sorgsenheten förgiftar mig och gör mig näst intill apatisk. Jag har ingen motivation att ta tag i mitt liv heller eftersom att det känns så meningslöst. Varför ska jag försöka när det ändå kommer sluta på samma sätt som alltid? Jag är trasig. Jag har inte känt mig lycklig på flera år.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag skulle vilja träffa någon där det bara klickade, någon som kunde hjälpa mig och som jag kunde hjälpa. Ett ljus i slutet av tunneln som kunde ge mig hopp, vad som helst. Det verkar dock inte finnas.

Tips på mediciner som tar bort känslorna? Som gör att jag inte känner mig så ledsen hela tiden? Alkohol kanske är ett alternativ? Jag vill bara att mina känslor ska sluta kännas. Jag vill inte känna som jag gör.