Ni som ej kunde få 2:an hur mår ni idag?

Hej, ser att du inte fått några svar, men jag svarar gärna eftersom jag är mitt uppe i den processen, finns väl fortfarande en teoretisk chans för mig men jag har tom provat ivf en gång som misslyckades. Fick också just reda på att en släkting väntar sitt tredje barn och jag började gråta. JAg känenr inte att jag för egen del måste ha ett barn till men jag skulle väldigt gärna vilja att det barn jag har ska få ett syskon, känner ofta skuld för hon är ensam vilket gör att jag blir retlig och irriterad. Tycker också det verkar enklare med syskon, de kan leka med varandra, man behöver inte jämt tänka på kompisar, lättare att åka iväg på olika saker, semester osv. Det upptar mycket av min tid men jag försöker också bearbeta det i terapi bland annat. Vi funderar på att bli kontaktfamilj eller skaffa en hund för att liksom få lite balans i familjen. Du skriver inget om ni försökt få hjälp via IVF, vet inte hur gammal du är men är det ett alternativ för dig om du fortfarande har åldern inne för det, det går ju att testa utomlands.

Anonym(!) nej vi har i te gjort någon utredning, har normalt amh för åldern men jag är ju 40++, för vår del skulle vi sökt hjälp tidigare men jag sköt på att ta upp saken. Det ångrar jag. En del är som det heter oförklarligt barnlösa. Eller sekundärt barnlösa, vilket jäkla ord egentligen.

Anonym: Jag tror nog att det finns en hel del föräldrar känner skuld över att inte kunna ge sina barn ett syskon även om man själv kan känna sig nöjd över ett barn, det är nog en blandning av känslor och en process att gå igenom. Jag tror du kan hitta fler här på FL som känner så. Angående hund, trist att du uppfattar det som att jag skulle jämställa det med ett barn, det var naturligtvis inte alls så jag menade.

Hej, fint ni skrivit allihopa, Anonym (vero) jag börjar också fundera på om det inte faktiskt är så att jag också vill ha ett barn till för att jag faktiskt vill ha fler barn i mitt liv, den insikten är nästan jobbigare än att känna skuld över att inte ge mitt barn ett syskon, jag är 40 ++ och visst kan jag testa ivf (om någon vill skriva ut mediciner till mig nu, har ju gjort det tiidgare) eller tom äggdonation, men, tja, jag vet inte, utsikterna att lyckas med IVF är inte särskilt stora och att resa till danmark är ett projekt, det kostar pengar, även om pengar inte ska var en faktor så är det ju det, man vet ju inte om det lyckas,
Fiamedbarn: varför inte ÄD först?