
-
Jag är i liknande situation tyvärr. . Kan inte få fler barn men har inte helt gett upp drömme om syskon. Kan dock absolut inte bära barn igen så funderar på surrogat eller adoption. Nyblivna sambon har dock två barn som vi har varannan vecka som till viss del fyller en syskonfunktion åt mitt barn men jag kommer ju aldrig känna mig som deras mamma för de har ju redan en. Jag vill bli mamma till ett till barn och ge mitt barn ett syskon att dela sin uppväxt med. Sambon är mindre sugen eftersom han redan har två barn. Jag går i samtal bla pga detta å kastas mellan hopp och förtvivlan. Önskar jag kunde vara nöjd som det är men sorgen är enorm. Varm kram till er i liknande situation! !Tack för ditt fina svar!
-
Tack för ditt fina svarAnonym (ledsen o glad) skrev 2013-05-12 21:06:31 följande:Hej
Vi kommer inte heller att få någon 2a. Jag hoppades ända tills i februari, men sedan träffade jag min gynekolog och insåg att det var kört (jag är för gammal nu, inga ägg kvar enligt AMH och ultraljud på äggstockarna). Det är så smärtsamt ibland, men ibland tänker jag inte så mycket på det. Jag känner mig lyckligt lottad med min underbare man och min lilla dotter, som jag hade den otroliga turen att få när jag hade fyllt 45 utan någon som helst hjälp.
Men jag undrar om jag någonsin helt kommer att komma över sorgen?
Det jobbiga är att det inte finns någon att prata med om detta. Det finns väl inte så många 48-åringar som är så korkade att de skulle vilja ha ett barn till, antar jag. -
Rflekterade hur olika män och kvinnor reagerar på barnlöshet; min man bara ryckte på axlarna medan jag hamnade i depression. Kan fortfarande inte se småbarn men han leker med sin brorson glatt.
-
Hej oj vad länge sen jag var in här. Åh vilken underbar läsning för en sargad själ. Har mått ganska bra sen jag skrev den här tråden, men har nu dykt igen ????Jag har sörjt och kommit på banan igen men har nu separerat pga depression och undrar varför livet är så jävla orättvist ????Mina vänner och grannar fick 2-4 barn. En del oplanerade och det bara kryllar av barn. Det har gjort att jag mått sämre igen!
Min man leker obehindrat med barnen och tycker inte att jag ska vara så känslig.
Jag är sjukskriven, har en underbar son men annars är livet inte roligt. Varför skulle just jag drabbas!
Kanske är det övergångsåldern som trycker ner mig????Svara gärna hur det gått för er????????