Anonym (Enbarnsmamma) skrev 2016-08-29 22:46:55 följande:
Hur lär man sig att vara nöjd med det man har? Vi har ju vårt älskade barn som ger oss så mycket glädje, och jag trodde att jag skulle kunna vara nöjd med det, men nu när alla jämnåriga fått syskon ökar sorgen och saknaden för att vi inte kunde få en tvåa, ett syskon. Vad enkelt allt vore om man bara kunde acceptera och vara förnöjsam för det är ju bara mina känslor som ställer till det.
Jag vet inte hur du har det, om du trott att du skulle få ett barn till. Det är nog lättare för mig som vetat från början att jag får vara oerhört glad om jag får ett barn. Det var liksom verkligen inte att räkna med att alls kunna få bli förälder! Om jag hade kunnat välja själv, och försökt men det inte blivit ett barn till trots många års kämpande, då hade det garanterat känts värre. Jag har nu ända sedan mitt barn föddes varit bara så lycklig över att jag fått ett eget barn så det är mer än nog! :) Men, visst, när nu jämngamla till dottern får småsyskon så visst känns det, det är framförallt en sorts skuldkänsla till dottern att mamma aldrig kommer kunna ge henne ett syskon. Fast mest tänker jag ändå att det är många som inte har det och det går hur bra som helst. Hon kanske får ett syskon av sin pappa senare också. Hon har många kusiner och bra kontakt med dem, och vi ska skaffa oss ett litet husdjur sen också! :)
Hur gammalt är ditt barn? Hoppas du kan finna förnöjsamhet över att du i alla fall har ett barn. Kramar.
