Ensamstående föräldrar: hur orkar ni?

Så du har barnen 100% utan möjlighet till avlastning eller barnvakt? Imponerande att du klarar dig så bra :) Själv är jag helt ensamstående, har barnet hela tiden. Hon har dessutom autism och en hel del andra diagnoser, vilket har gjort barnvaktsmöjligheterna icke-existerande, dessutom har jag varit tvungen att byta jobb + gå ner i tid för att kunna ta hand om henne på bästa sätt. Hon är sex år gammal nu och jag har aldrig varit en natt utan henne. Jag har inget socialt liv överhuvudtaget. Och ja...jag tycker det är besvärligt och framförallt ensamt ibland. Men wow...är imponerad av att du klarar det hela så bra, för jag antar att du också är ensamstående på heltid (för annars hade du inte varit så dum att skriva som du gjorde) och aldrig lämnar ditt barn eller går ut och träffar vänner.

Varför uttrycker du dig så? Att hon skulle vara "dum" som uttrycker sig som hon gör?
Är det någon slags tävlan från din sida om vem som har det "värst"?
Är det mest synd om den som har minst avlastning?

Att vara ensamstående förälder kan ju innebära en mängd olika situationer; att vara ensamstående men barnet har umgänge med den andre föräldern, att vara ensamstående utan att barnet har umgänge med den andre föräldern men man har däremot avlastning av någon släkting eller vän, att vara ensamstående utan någon som helst avlastning osv.

Själv är jag ensamstående förälder på heltid o jag utnyttjar de flesta barnvaktsresurser när jag jobbar helg så därav ber jag väldigt sällan (typ aldrig) om barnvakt för att gå ut o roa mig eller liknande.
Däremot så har jag ju möjlighet till barnvakt om jag skulle vilja! 

Har inte jag rätt att få kalla mig ensamstående förälder på heltid då, eftersom jag har möjlighet till barnvakt? 
Har barnvaktsmöjligheter eller umgänge med den andre föräldern med att göra ifall jag är ensamstående eller ej???

Rätta mig om jag har fel, men det lät som att du hoppade på ovan skribent, precis som om hon inte skulle få ha rätt att kalla sig ensamstående eller tycka att det är jobbigt bara för att hennes barn har umgänge med den andre föräldern!? 

Klart det kan köra ihop sig och var lite jobbigt ibland, men aldrig tänkt tanken att jag inte skulle orka. Undrar istället hur två föräldrar kan tycka att det är jobbigt med en bebis. De kan ju göra allt i skift - äta, storhandla, sova, duscha.