Orolig för diskbråcksoperation

Tack för svaren=) Jag har domningar och värk i armarna samt i nacken också, först var det bara i armarna men nu är det väldigt mycket i nacken också.. Vissa dagar kan jag inte röra vänster arm pga smärtan.  Allt började för ca ett år sedan, då med domningar i fingrar och lite i ena armen, sedan blev det värre och värre med smärtan. 

Har varit inlagd ett antal ggr för att smärtlindras då jag haft så ont att jag inte kunnat röra mig utan att kräkas.
Bor  i jämtlands län och ska opereras i slutet av maj.

Tack för ditt svar, men tror att operation är det enda raka just nu. Har haft ett helvete i minst 1 års tid och det blir bara värre.

Har inte opererat mig ännu men ska om 1 vecka, känns bara skönt just nu för det blir bara värre och värre, rapporterar sedan efter op hur det känns.

Hej alla omtänksamma, nu är operationen gjord. I 6 timmar låg jag i sträck under op. dom skruvade fast en hjärnställning i huvudet och sträckte det bakåt nedåt för att komma åt, allt gick väl enl. planerna förutom att dom råkade ta hål på ryggmärgen så att det sipprade ut, resulterade att jag fick ligga plant, alltså utan kudde i 12 h med smärtor ifrån helvete
Första fyra dagarna kommer jag inte ihåg, smärtorna var fruktansvärda, önskade att jag hade dött ist. Gick inte att ligga, fick inte sitta inte stå. nacken kändes som om någon höll på att slå sönder med en hammare.

Nu har det gått en vecka precis, är kvar på sjukhuset, smärtorna i armen försvann från början men nu kommit till baka, smärtan i nacken är fortfarande fruktansvärd, står på morfin dygnet runt. Det ska bli bättre, man måste tänka positivt säjer sjukvårdspersonalen men lätt att säja när dom inte gjort den själva.

Planen är kanske att jag ska kunna åka hem i morrn em, men måste vara fri från morfinsprutorna vilket jag inte vill vara utan, vet att tabletter sitter i längre men dom tar ju ett bra tag innan dom kickar in så att man inte har ont.

Känner mig dock lite besviken på vården här, dom säjer tabletter och jag säjer sprutor, jag måste väl ändå få välja själv vad jag vill ta i för form? Annars hinner helvetesmärtan komma, och tar jag sprutor  idag måste väl ändå dr kunna ha en plan hur jag ska klara att leva hemma, kan ju inte stanna här i 3 månader som dom säjer att smärtan ska sitta i??

Tack alla ni som svarat och gett råd, om jag skulle göra annorlunda skulle jag tänka efter en gång extra innan jag gör en sån här op. så känns det nu iaf. //kram till er alla

Just det, dom satte in 3 diskproteser, operationen har aldrig gjorts här i vårat landsting tidigare, och det är väldigt få liknande som gjorts i landet, alltså med tre diskbråck samtidigt.

Hej, jo det blir bättre och bättre fast smärtan finns där men blir bättre för varje dag, första två veckorna tänkte jag: va fasen har jag gjort? ångrade operationen för jag hade så jäkla ont, kunde inte äta och så fort jag rörde nacken kändes det som om jag skulle svimma elr kräkas, men nu efter hand blir det bättre och bättre, rörligheten har förbättrats enormt. Blev helt förvånad när jag kunde lyfta armarna över huvudet, har inte kunnat det på väldigt länge pga smärtan.

Domningarna finns kvar i ena armen och smärtan, men den blir som sagt bättre, börjat med sjukgymnastik nu och i början gör man bara små rörelser, trodde först att det var ett skämt, ska det här hjälpa. Men det är för att bygga upp musklerna kring kotorna.

Har du mycket ont också? jag tyckte i början var det armarna som var värst sedan nacken också. Det i nacken efter operationen är också mycket för att man legat så länge i sträck bakåt/nedåt, men det ska bli bättre.

Har dom sagt om vad för typ av op det blir för dig? Till mig sa de att de helst inte stelopererar när man har i flera nivåer utan sätter in proteser istället för att öka rörligheten. Det som kan var jobbigt är när man ansträngt sig, det är jobbigt att inte få göra något, ett mjölkpaket är det tyngsta jag får bära, hushållsarbete helst inte. Men jag rör på mig varje dag och ibland är det enormt kämpigt och gör ont men jag känner att nu är den gjord nu ska jag försöka bli bra. Det är jobbigt också att det är lång konvalecens, men det kanske beror på att det var flera diskbråck.      

Blev långt inläggMen rapporterar vidare hur det går och berätta gärna hur det går dig, är det mindre elr större landsting där du bor, tänkte ifall du få vänta länge? Men min erfarenhet var att när man börjar få domningar i armarna då är det dags för op. annars blir det bara värre och har du haft det så länge så skulle läkt för länge sen om det skulle det.  

Jag fick proteser på som sagt tre ställen och enl. min läkare blir det inte samma sak för ifall man stelopererar blir det en annan belastning på de andra kotorna/diskarna men jag tror att har man gått länge och det inte blir bättre så läker det inte. isåfall ska man vara sjukskriven väldigt länge och verkligen vila.  Jag vet inte vilka nivåer det var men det var typ ett högre upp, ett i mitten och ett längre ner, ganska jämnt mellan domvet inte hur jag ska förklara

Hej igen Nu har det snart gått 3 månader sedan min operation. Jag blir bättre och bättre för varje dag, Smärtan sitter dock i ännu så det ljög dom inte om. Det som är jobbigt är att nu när nerverna upptäcker att dom inte är ihopklämda och börjar att fungera så gör det ONT och obehagligt för det går som stötar från nacken och ner i fingrarna, speciellt om jag ska sträcka mig efter nåt typ nedåt.

Men överlag kan jag väl säja att det går åt rätt håll, har inte slutat med smärtstillande ännu för det behöver jag fortfarande men jag ligger inte och vilar bara, det är ju så när man har familj och sambon har eget företag då kan man inte det på samma sätt som om jag vore ensam.
Ni som har diskbråck i halsryggen, försök i första hand att få det att läka av sig själv men går det inte gör OP direkt. Mina nerver kan vara skadade för alltid eftersom jag gått så länge. Min läkare på ryggmottagningen är helt underbar, jag kan ringa honom när som helst nästan. Man har ju många frågor om det ska vara si eller så. Det tycker jag att ni ska kolla direkt att få en bra läkare som ni får en bra relation till med tanke på att man måste gå på tunga smärtstillande efteråt(oftast) och känner inte läkaren en så är det lätt att få tablettmissbrukarstämpel har jag märkt.

Jag var in en gång efter OP pga att jag ramlade och fick så himla ont efter det och då blir man rädd att något ska ha hänt( nu ska det iof till ganska mycket att dom ska lossna proteserna) men jag visste inte. Där på akuten blev jag inte speciellt trevligt bemött, man tänker att här har jag gjort en komplicerad op och ramlat då borde man prioriteras, men icke. Dom hade inte ens läst att jag ramlat, dom trodde jag hade snubblat och det knakat till!?!

Träffade iaf en nyexad ortoped, det märktes att hon inte var speciellt rutinerad, och speciellt inte insatt i diskbråck. Det första jag fick höra var ifall jag hade slut på morfin så det var därför jag kom in...
Berättade att så var inte fallet utan att jag ramlat och var orolig. Svaret jag fick var: jag du går ju på ganska hög dos morfin......jaaa och?? Då frågade jag henne ifall hon blivit opererad i nacken nångång, sedan blev hon tyst!