• Anonym (överkörd)

    Pappan tjafsar om hämtning/lämning bara för att!!

    Pappan o jag separerade när sonen var 7 mån. Han flyttade då tillbaka till sin hemstad 30 mil bort. Sonen har alltid bott hos mig, är hos pappan varannan helg. Pappan har kört det mesta av hämtning o lämning, för att det funkade bäst med arbetstider. Min sambo (sen ca 3 år) o jag separerade en kort tid o då flyttade jag o sonen närmare pappan. Pappan hade honom inte mer för det. Sambon o jag hittade tillbaka till varann o vi flyttade hem igen. Min sambo o jag har aldrig vuxensaker ( t ex fest) inbokade när sonen är hemma utan tar det när han är hos pappan, även håller på med renovering då. Då är man alltså inte sugen på att sitta i bilen 7 timmar o 60 mil. Pappan festar både sina fria helger samt flertalet gånger när sonen är där. Nu har han börjat bråka som fan om körningarna o vägrade dessutom skriva under flyttanmälan. Jag förklarade att det är sonen som drabbas för han får inte börja på dagis. Svaret blev "det skiter jag i".. Jag har föreslagit köra halva vägen var vid både hämtning o lämning men han är bara sur o otrevlig tillbaka o sägeratt jag ska minsann köra allt också, "jag ska inte slippa undan". Pappan flyttade vid separationen hem till sina föräldrar o har bott där nu i 4 år. Sonen har delat rum o säng med sin pappa. Pappan har överlåtit mycket av uppfostran o umgänge på sin mamma, då han hellre var i garaget. Han har aldrig innan varit intresserad av uppfostran, svär o använder fula ord till min son. Hela situationen är jobbig, för vi har alltid haft bra kommunikation, fram till för nån månad sen. Nu ska han bråka om körning o han gör det inför sonen! Han har inga vettiga orsaker till att tjafsa mer än att "jag inte ska slippa undan". Men det var ju han som flyttade så långt bort! Jag är så knäckt av allt tjafs (är otroligt konflikträdd). Han ville att jag skulle blanda in familjerätten men nu när jag gjort det vill han inte det. Säger att jag inte svarar, på sms alltså, o det var ETT enda jag inte svarade på. Jag sa att då kan han väl ringa istället men han "tänker då fan inte ringa mig". Hans attityd är som en uppkäftig tonåring men tjurar som en 3-åring som inte får sin vilja igenom. Han har sagt rent ut att "det skiter jag i" när jag har sagt hur detta påverkar sonen. Att köra hälften var är ju det optimala för oss alla. Vi har som sagt innan varit goda vänner men nu verkar han hata mig. Nån som varit i en liknande sits eller är?

  • Svar på tråden Pappan tjafsar om hämtning/lämning bara för att!!
  • Hannah76

    Låter som om detta barn har det väldigt rörigt? Ni vuxna borde tänka efter lite mer innan ni tar så avgörande beslut som att flytta. Om o om igen.

  • h8him

    Alltså, 120 mil per umgänge är en hel del faktiskt. Hur nära bodde ni när ni flyttade närmare? Hur ofta är barnet hos pappan?

  • Griseknoen35

    Hur gammalt är barnet 4-5 år? Låter som om det vart mycket hit och dit, flytt och separationer under dom få åren?

  • Anonym (överkörd)

    Sonen är hos pappan varannan helg. Sonen har varit med om två separationer, den första i tidig ålder så den tror jag inte han minns o den sista nu rörde sig om 3 mån. Flyttat har han gjort utanför kommun 1 gång. När han föddes bodde vi i en liten tvåa o sen flyttade han o jag till en större lägenhet med uteplats. Sen kom min sambo in i vårt liv o vi flyttade ut till ett hus på landet. Alltid i samma stad, aldrig bytt dagis. Den enda onödiga flytten var under de 3 mån vi bodde på annan ort innan vi flyttade hem igen. Och nu är vi starkare o lyckligare som familj än nånsin. Min sambo är mer pappa än vad pappan är, sonen o sambon har en jättebra relation. De gånger vi flyttat har ju lixom varit till det bättre o som sagt, alltid i samma stad. Pappan har haft flertalet flickvänner under de här åren, så han har erfarit fler separationer där. Jag föreslog för pappan att sonen kunde vara hos honom en gång i månaden istället, fast då längre tid, ons em-sön. Men det ville han inte, vill inte ta ut sina pappadagar (har inte använt nån dag) o vill inte ta ledigt. Han spenderade hellre än helg med sin tjej än med sonen. När han äntligen flytta hemifrån ville han inte heller ha sonen (visst, det är rörigt, det kan jag förstå). Han tjafsar inför sonen, vägrar ringer.gå mig. Ville att jag skulle ta in familjerätten o nu när jag gjort det, då vill han inte det. Och jag ber er moralpredikare att lämna tråden ifred. Jag vill ha kontakt med andra i liknande sits för att få veta hur de löser allt.

  • Hannah76
    Anonym (överkörd) skrev 2013-04-17 13:38:11 följande:
    Sonen är hos pappan varannan helg. Sonen har varit med om två separationer, den första i tidig ålder så den tror jag inte han minns o den sista nu rörde sig om 3 mån. Flyttat har han gjort utanför kommun 1 gång. När han föddes bodde vi i en liten tvåa o sen flyttade han o jag till en större lägenhet med uteplats. Sen kom min sambo in i vårt liv o vi flyttade ut till ett hus på landet. Alltid i samma stad, aldrig bytt dagis. Den enda onödiga flytten var under de 3 mån vi bodde på annan ort innan vi flyttade hem igen. Och nu är vi starkare o lyckligare som familj än nånsin. Min sambo är mer pappa än vad pappan är, sonen o sambon har en jättebra relation. De gånger vi flyttat har ju lixom varit till det bättre o som sagt, alltid i samma stad. Pappan har haft flertalet flickvänner under de här åren, så han har erfarit fler separationer där. Jag föreslog för pappan att sonen kunde vara hos honom en gång i månaden istället, fast då längre tid, ons em-sön. Men det ville han inte, vill inte ta ut sina pappadagar (har inte använt nån dag) o vill inte ta ledigt. Han spenderade hellre än helg med sin tjej än med sonen. När han äntligen flytta hemifrån ville han inte heller ha sonen (visst, det är rörigt, det kan jag förstå). Han tjafsar inför sonen, vägrar ringer.gå mig. Ville att jag skulle ta in familjerätten o nu när jag gjort det, då vill han inte det. Och jag ber er moralpredikare att lämna tråden ifred. Jag vill ha kontakt med andra i liknande sits för att få veta hur de löser allt.

    Det låter verkligen som om det är en bra idé att få in familjerätten, för allas skull. För allt låter väldigt rörigt för detta barn.
  • h8him
    Anonym (överkörd) skrev 2013-04-17 13:38:11 följande:
    Sonen är hos pappan varannan helg. Sonen har varit med om två separationer, den första i tidig ålder så den tror jag inte han minns o den sista nu rörde sig om 3 mån. Flyttat har han gjort utanför kommun 1 gång. När han föddes bodde vi i en liten tvåa o sen flyttade han o jag till en större lägenhet med uteplats. Sen kom min sambo in i vårt liv o vi flyttade ut till ett hus på landet. Alltid i samma stad, aldrig bytt dagis. Den enda onödiga flytten var under de 3 mån vi bodde på annan ort innan vi flyttade hem igen. Och nu är vi starkare o lyckligare som familj än nånsin. Min sambo är mer pappa än vad pappan är, sonen o sambon har en jättebra relation. De gånger vi flyttat har ju lixom varit till det bättre o som sagt, alltid i samma stad. Pappan har haft flertalet flickvänner under de här åren, så han har erfarit fler separationer där. Jag föreslog för pappan att sonen kunde vara hos honom en gång i månaden istället, fast då längre tid, ons em-sön. Men det ville han inte, vill inte ta ut sina pappadagar (har inte använt nån dag) o vill inte ta ledigt. Han spenderade hellre än helg med sin tjej än med sonen. När han äntligen flytta hemifrån ville han inte heller ha sonen (visst, det är rörigt, det kan jag förstå). Han tjafsar inför sonen, vägrar ringer.gå mig. Ville att jag skulle ta in familjerätten o nu när jag gjort det, då vill han inte det. Och jag ber er moralpredikare att lämna tråden ifred. Jag vill ha kontakt med andra i liknande sits för att få veta hur de löser allt.
    Längre umgängen fungerar ju inte pga skolplikten som han kommer att ha om drygt ett år om jag räknat rätt. Vill pappan ha boendet för sonen nu eller varför vägrar han skriva under flyttanmälan?

    Vill han alls ha umgänge?


  • Griseknoen35

    Fortsätter han bråka inför sonen så kan ni ju göra så att pappan hämtar varannan fredag på dagis så slipper ni ses vid hämtning sen lämna hos dig på söndagen. Han är umgängesföräldern så om jag var du skulle jag låta honom lämna och hämta och erbjuda tex att betala halva resorna. Jag skulle också ta all konversation via mail en period så du själv kan öppna och besvara mailen och ha tid på dig att fundera på vad du ska svara. Sen skulle jag försökt med familjerätten en gång till. Tänkte att om ni tar allt via mail så blir det inga bråk inför sonen. Så med mail har jag och mitt ex gjort då vi inte tål varann men nu några år senare och det inte vart så konfliktladdat mellan oss så har vi nu kunnat börja föra samtal med varann igen så nu tas bara viktiga saker på mail så att det finns svart på vitt att informationen har getts.

  • mammalovis

    Känner igen strulet, men pappan tjafsar om tider istället då han hellre vill prioritera extra arbete på lördagar, festande och t ex julfirande med flickvännen framför umgänge med dottern ... Vi får se om vi lyckas komma överens imorgon.

    Familjerätten är en bra instans som förespråkar barnets bästa. Tyvärr hjälpte det inte oss, då pappan efter några veckor struntade i de beslut vi fattade där ...  

Svar på tråden Pappan tjafsar om hämtning/lämning bara för att!!