9-åring vill inte sova i eget rum

Jag tror på så lite press som möjligt. Jag var själv ett sånt barn som i långa perioder, långt upp i åren tyckte det var otäckt att sova ensam. Jag sov hos mina föräldrar, hos lillasyster och försökte ibland bulla upp med kuddar och annat i min egen säng för att få den där trånga känslan jag var ute efter. Nu är jag snart 40 år och sover fortfarande bäst när jag får trängas lite Det är nog en läggningsfråga som är svår att ändra på. Jag minns att mina föräldrar tjatade mycket på mig att jag skulle stanna i min säng på nätterna. Det var jobbigt. Jag skämdes och mådde inte alls bra av det och det gjorde saken bara värre. Det var när de tillslut gav upp helt som jag faktiskt började sova hela nätterna i min egen säng.

Uppfattar jag det rätt att han bor på en annan våning än övriga familjen? I så fall kan jag förstå honom att det känns otryggt om han är helt ensam på våningen. Går det att lösa så att han inte behöver vara ensam?

Ja, han fick nytt rum på nedre våningen i september. Det var dock inget problem de första tre månaderna. Vi har bara tre sovrum uppe och han har ju sovit själv i syrrans blivande rum, vilket oftast går bra. Men vissa kvällar vill han sova med brodern. Det är ju helt ok att han sover i syrrans rum, men inom kort ska hon flyttas ut från vårt rum till ett eget och då måste ju han flytta på sig. Ett alternativ kan ju vara att mellanbarnet sover nere, men det kan också bli jobbigt för honom.

Vi försöker att inte stressa honom med detta, men ibland har jag diskuterat om vi kan hitta något sätt som känns bra för honom. Tex när lillebror sov hos honom. Tanken var sen att han skulle pröva att sova själv, men den kvällen kom aldrig (han vill inte). 

Jag försöker tänka att jag inte ska förstora upp saken eller pressa honom. Men ibland är det jobbigt när han bara blir ledsen och inte kan sova. Vi har inte så bra ork nu heller när vi har en liten som sover som en kratta.     

Måste de ha egna rum allihop just nu då? Kanske kan ha hans rum där nere som ett "lekrum" för båda grabbarna och att de delar sovrum på övervåningen nattetid?

Alt att tjejen stannar inne hos er ett tag till, tills han känner sig redo? Jag kan förstå att han känner sig lite "ensam" där nere när resten av fam sover på övervåningen!
Eller om dottern sover hela nätterna så kanske ni vuxna kan flytta ner? Då har alla barn eget rum på övervåningen och ni kan ha ett babylarm för lilla tjejen om det behövs?

Låt honom ta den tid han behöver! Precis som du skrev så är han i en känslig fas just nu, den avtar med tiden och hur lång den blir för just er kille kan ingen säga innan? Så möt upp hans behov precis som ni gör, det är ju toppen! Rätt som det är vill de ALDRIG sova i sina föräldrars närhet och då saknar man det...

Kan inte alla barnen sova uppe och ni föräldrar nere då? Ni kan ju ha en babywatch med tvågskommunikation om ni vill höra yngsta barnet och kanske kunna säga till henne att ni är på väg eller något.

Tack för alla råd och tips! 

Vi får nog köra den lite mer provisoriska lösningen med att sover över hos bror eller i systers rum tills vidare. Vi kan inte byta rum nu då vi precis gjort i ordning alla rum med nya tapeter och inredning i varje rum. Kanske inte är det viktigaste att tänka på just nu. Men det är ju mycket stök och bök och flytta/byta rum igen. Innan vi är klar kanske fasen är över =)