• F och Ms mamma

    Barn med adhd

    Hej alla mammor och pappor. Har en kille på 8år och väntar på utredning på bup. Tänkte höra lite med er hur era barn med adhd beter sig? Min "lilla" skrutt har de ganska jobbigt både i skolan och hemma. Han har knappt några kompisar och är ofta arg och tappar tålamodet. Säger att han vill dö och gör illa sig själv genom slag mot huvudet när det är som värst. Även alla tips är varmt välkomna. Jag själv fick min adhd diagnos för två månader sedan men har ej påbörjat medicinering. Finns de fler föräldrar i samma situation som jag? Har även en 15 åring som är lugnet själv och verkligen skit duktig men mitt dåliga samvete över att han hamnar sist ,gör sig påminnt varje dag :-/ Livet är bra tufft ibland men även underbart.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-20 16:54
    Och vad tycker ni om medicinering?
    Fördelar och nackdelar ni sett hos era juveler?

  • Svar på tråden Barn med adhd
  • Philippa

    Min son har svår ADHD.... medicineras med concerta, hade han inte haft medicinen hade han tagit sitt liv för länge sen.... Han är nu 19 år och klarar vardagen rätt bra med medicinerna.

    Tvekar du om medicin? Varför i såfall? Om sonen fått diabetes hade du inte tvekat om mediciner.... 

  • F och Ms mamma
    Philippa skrev 2013-04-20 16:59:21 följande:
    Mi09n son har svår ADHD.... medicineras med concerta, hade han inte haft medicinen hade han tagit sitt liv för länge sen.... Han är nu 19 år och klarar vardagen rätt bra med medicinerna.

    Tvekar du om medicin? Varför i såfall? Om sonen fått diabetes hade du inte tvekat om mediciner.... 

    Hej nej jag tvekar inte utan bara mest ville höra fördelar o nackdelar som ni sett hos era barn.
    Det är så tråkigt att få reaktionen från andra vuxna som inte har denna problematik i familjen och inte har kunskap om saken, VAAAA SKA DU GE DIN SON AMFETAMIN OCH PSYKOFARMA osv osv osv.
    Därför känns det bättre att diskutera här där man inte blir DÖMD direkt och får bolla med andra föräldrar som har det tufft.
  • Philippa
    F och Ms mamma skrev 2013-04-20 17:10:55 följande:

    Hej nej jag tvekar inte utan bara mest ville höra fördelar o nackdelar som ni sett hos era barn.
    Det är så tråkigt att få reaktionen från andra vuxna som inte har denna problematik i familjen och inte har kunskap om saken, VAAAA SKA DU GE DIN SON AMFETAMIN OCH PSYKOFARMA osv osv osv.
    Därför känns det bättre att diskutera här där man inte blir DÖMD direkt och får bolla med andra föräldrar som har det tufft.

    Säg till dom bara som jag brukar säga: om era barn hade fått diabetes hade det inte varit ett snack om saken att ge mediciner..eller?
  • Little Ms Chatterbox

    Jag har en son (11år) som har ADHD och Atypisk Autism. Jag brukar rekommendera Omega, det är mitt "kall" här i livet Se min länk i sidfoten, det är till en tråd här på FL om Omega. 
    Sen är det två böcker som verkligen är bra att läsa. Explosiva Barn av Ross W Greene och Problemskapande Beteende av Bo Hejlskov. 

    Det här med medicinering säger jag samma som Phillipa, Om det hade varit diabetes... 
    Fler argument att ta till så kan man säga att medicineringen är en av flera olika åtgärder i behandlingen. Anpassad vardag, föräldrautbildning, samtal på BUP/HAB med tex psykolog och så även då; -medicinering. 

    Jag har som oftast massor att skriva men jag känner att jag är lite trött nu.

    Är det något du undrar om  Omega så fråga på! 


  • Lilia

    Jag är helt emot medicin vid ADHD. Det är bättre att ta kosttillskott som Omega 3 och/eller Eye Q. Så behövs det strikta rutiner, mycket beröm och gärna motion. Kanske finns det någon aktivitet ditt barn kan börja på?!

  • Little Ms Chatterbox
    Lilia skrev 2013-04-20 23:52:43 följande:
    Jag är helt emot medicin vid ADHD. Det är bättre att ta kosttillskott som Omega 3 och/eller Eye Q. Så behövs det strikta rutiner, mycket beröm och gärna motion. Kanske finns det någon aktivitet ditt barn kan börja på?!
    Jag får nog säga att att jag inte alls håller med om det. Medicin är ju oftast "den sista utvägen". Man har ju redan försökt med så mycket, oftast. Kanske gett Omega i stora doser i många år, anpassat vardagen så den funkar. 

    Jag rekommenderar starkt att göra de insatsen som du nämner men oftast märker man att visst, det hjälper, men faktisk så behövs det lite mer, lite till och det är just det som medicineringen gör. För så är det ju, som förälder så gör man ju allt. Att se medicinering som en lätt fix tror jag inte att många gör. 
    Att ta till medicinering utesluter ju inte att man inte gör det andra också, mat, motion, motivation, positiv feed back osv. 

    Jag har ju inte så stor erfarenhet av "lätt"/enkel ADHD men att bli hjälpt av och att det räcker med det som du rekommenderar, då räcker det ju med det, då behöver man ju faktiskt inte ta till medicinering. För jag tror ju inte att någon förälder väljer att inte ge medicin till sitt för att man gör en bättre gärning med att inte ge medicin om det behövs.
    Den som en gång har fått en ordentlig inblick, förståelse sjukdomsinsikt i vad det verkligen innebär att varje dag leva med ADHD, hur stressen slår till för minsta lilla,  känslan av att aldrig vara på rätt plats, alltid uppleva att man blir missförstådd eller missförstå, alltid känna att man aldrig räcker till, alltid tycker att alla andra orkar, kan och hinner med utan att verkar trött, stressad, inte ha ork eller behöva vila lite. Tar man det beslutet för sitt barns skull, att inte ge medicin på de grunderna så tror jag man är fel ute. 

    Det kanske låter lite hårt men jag har sett vilken stress min son levde i, jag förstår att han hade det helt rent ut sagt för jävligt, att inte ge honom medicin, när jag såg hur mycket lättare hans vardag blev och hur mycket gladare han var efter vi började med medicinen så, ja, jag står för att det rent ut sagt är barnmisshandel om man låter att barn gå igenom det med full insikt om funktionshindret och inte ge.

    Dessutom så har jag nog inte sett några hållbara argument för att inte ge, vad är vinsten?  

    Sen har jag en fråga. Du skriver "kosttillskott som Omega 3 och/eller Eye Q"

    Vad menar du?
    Omega är ett essentiellt fett, (dvs något som människokroppen inte själv kan tillverka) det måste man få i sig genom kosten, antingen naturligt Omegarik mat så som tex fet fisk, om man vill ja just Omega-3 (det finns många olika Omegafetter) eller som kosttillskottskapslar. Eye Q är ett varumärke, ett företag som gör kosttillskott med Omega-3 och Omega-6 i kapslarna de saluför. 
    Det du skriver är som om man säger att det är viktigt att få i sig protein och/eller ARLA filmjölk med jorsgubbssmak. Förstår du skillnaden?

  • Little Ms Chatterbox

    TS, det här med Omega är en djungel och kan upplevas som svårt att veta vad man ska ge. 
    Det viktigaste att tänka på när man letar efter vad man ska välja så är det faktiskt så att det dyraste märket är oftast den bästa. Sen kan ju samma märke kosta väldigt olika i butik och på nätet.
    Billigare Omegakapslar kan ha eftersmak, man rapar upp fisksmak eller t.o.m kanske en viss smak av rutten fisk. eller kanske inte s hög halt av de olika fetterna. 
    Sen så kan man även gå in på miljöaspekten, en del (mindre nogräknade) företag gör sin Omega på fisk som kommer från varmare vatten, fiskade tex utanför Afrikas kust. Den fisken är mer ytlevande och det göra att lokala fiskare inte kan leva på småskaliga fiskeindustrier och försörja sina familjer.
    Sen ska man veta vad man är ute för effekt. De olika Omegorna gör olika saker, ensamma får man en effekt, tillsammans får man en annan effekt. 
    Tex i Omega-3 är det två delar, en heter DHA och en heter EPA. DHA är bra för hjärnans utveckling, tex sömngångare och nattskräck. EPA har man upptäckt att den har väldigt positiv inverkan på just explosivt humör och aggressioner. Samtidigt som Omega 3 och Omega-6 tillsammans har bra inverkan på sömnen, jämnare humör och bättre välbefinnande. 

    Omega-6 heter också GLA. Omega-6 och Omega-9 är extra bra för huden.


  • Mammatill2J

    Hej TS Skrattande

    När jag läste vad du skrivit fick jag gåshud på armarna och ropade genaste på maken:
    "- Titta! det kunde har varit vi!!! Det är precis som hemma hos oss!!"

    Vi sitter också här med en 8-åring som saknar kompisar, en skola som inte fungerar, tankar om att inte vilja leva längre och, precis som din son, ett beteende där han "straffar" sig själv genom att banka huvudet i väggen. Precis så har vi det.
    Dessutom har vi också en snart 15-åring som alltid har varit lugn och "skötsam" om man kan säga så. Och som nu skapar en känsla av oro/dåligt samvete i mig då jag känner att jag inte hinner/orkar med att ge honom den tiden han behöver. Med ett ben i vuxenvärlden och ett i barnvärlden behöver även han ha en lugn, stabil och trygg miljö.

    Vår lilla kille håller på att utredas i skolan, för att sen förhoppningsvis tas över av BUP/BNP. Men de tar inte emot oss förrens skolans utredning är klar. Blir galen på denna herrarki som finns inom detta och hur vi som föräldrar har så lite att säga till om.
    De svar jag har fått från BUP när jag ringt om sonens tankar om döden osv är att "barn i den åldern sällan är kapabla att agera utifrån de känslorna". Mmmmm lugnar ju verkligen mamma hjärtat!!!! Men skit samma om de kan eller inte, faktum kvarstår att det går runt en (eller iallafall två) kille på 8 år som har tankar om att han inte vill leva - räcker inte det!

    Avslutningsvis - tack TS  Hjärta
    Genom ditt inlägg känner vi en stor lättnad av att inte sitta själv i denna båt, vilket det känns som ibland. En känsla av att det finns någon/några andra där ute som har det precis som oss - skrämmande lika. Och en känsla av att vi gör rätt i vår kamp för vår son. Tack!

  • Sol30
    Little Ms Chatterbox skrev 2013-04-21 01:44:03 följande:
    Jag får nog säga att att jag inte alls håller med om det. Medicin är ju oftast "den sista utvägen". Man har ju redan försökt med så mycket, oftast. Kanske gett Omega i stora doser i många år, anpassat vardagen så den funkar. 

    Jag rekommenderar starkt att göra de insatsen som du nämner men oftast märker man att visst, det hjälper, men faktisk så behövs det lite mer, lite till och det är just det som medicineringen gör. För så är det ju, som förälder så gör man ju allt. Att se medicinering som en lätt fix tror jag inte att många gör. 
    Att ta till medicinering utesluter ju inte att man inte gör det andra också, mat, motion, motivation, positiv feed back osv. 

    Jag har ju inte så stor erfarenhet av "lätt"/enkel ADHD men att bli hjälpt av och att det räcker med det som du rekommenderar, då räcker det ju med det, då behöver man ju faktiskt inte ta till medicinering. För jag tror ju inte att någon förälder väljer att inte ge medicin till sitt för att man gör en bättre gärning med att inte ge medicin om det behövs.
    Den som en gång har fått en ordentlig inblick, förståelse sjukdomsinsikt i vad det verkligen innebär att varje dag leva med ADHD, hur stressen slår till för minsta lilla,  känslan av att aldrig vara på rätt plats, alltid uppleva att man blir missförstådd eller missförstå, alltid känna att man aldrig räcker till, alltid tycker att alla andra orkar, kan och hinner med utan att verkar trött, stressad, inte ha ork eller behöva vila lite. Tar man det beslutet för sitt barns skull, att inte ge medicin på de grunderna så tror jag man är fel ute. 

    Det kanske låter lite hårt men jag har sett vilken stress min son levde i, jag förstår att han hade det helt rent ut sagt för jävligt, att inte ge honom medicin, när jag såg hur mycket lättare hans vardag blev och hur mycket gladare han var efter vi började med medicinen så, ja, jag står för att det rent ut sagt är barnmisshandel om man låter att barn gå igenom det med full insikt om funktionshindret och inte ge.

    Dessutom så har jag nog inte sett några hållbara argument för att inte ge, vad är vinsten?  

    Sen har jag en fråga. Du skriver "kosttillskott som Omega 3 och/eller Eye Q"

    Vad menar du?
    Omega är ett essentiellt fett, (dvs något som människokroppen inte själv kan tillverka) det måste man få i sig genom kosten, antingen naturligt Omegarik mat så som tex fet fisk, om man vill ja just Omega-3 (det finns många olika Omegafetter) eller som kosttillskottskapslar. Eye Q är ett varumärke, ett företag som gör kosttillskott med Omega-3 och Omega-6 i kapslarna de saluför. 
    Det du skriver är som om man säger att det är viktigt att få i sig protein och/eller ARLA filmjölk med jorsgubbssmak. Förstår du skillnaden?
    Så bra skrivet! Man ger ju inte sitt barn medicin "bara för att". Vi har också provat allt. Sonen ska börja med ritalin nu i maj. Vårt liv har varit kaos sen han var runt 3,5 år. Det här är vår sista utväg. Visst förstår jag välmeningen med att "men kan ni inte prova det här/göra så här?", men när vi levt med detta i över fyra år så borde andra kanske förstå att det inte är så lätt? Bara en tanke.....
  • Little Ms Chatterbox
    Sol30 skrev 2013-04-25 10:04:56 följande:
    Så bra skrivet! Man ger ju inte sitt barn medicin "bara för att". Vi har också provat allt. Sonen ska börja med ritalin nu i maj. Vårt liv har varit kaos sen han var runt 3,5 år. Det här är vår sista utväg. Visst förstår jag välmeningen med att "men kan ni inte prova det här/göra så här?", men när vi levt med detta i över fyra år så borde andra kanske förstå att det inte är så lätt? Bara en tanke.....
    Jag brukar tänka att de vet inte, de vet inte. Om de hade gått igenom vad jag (vi) har och vetat hur det är så hade de inte sagt som de säger.
    De är personer att öva på. Ta ett djupt andetag och andas. De finns där för att öva på så du blir en bättre människa.
    {#emotions_dlg.flower} 
  • F och Ms mamma

    Hej på er. Ligger i feber så har inte vart så aktiv. Men tänkte kika in.

    Dom ringde från bup i dag och på måndag börjar äntligen utredningen. Bara tråkigt att de ska vara så tidigt (8.30) då vi har en timmes väg att åka och mornarna är rent ut sagt för JÄVLIGA här, då sonen bara trottsar och varken vill äta,borsta tänder eller klä på sig.

    Hur har ni det?

  • 2mum
    Mammatill2J skrev 2013-04-21 09:00:15 följande:
    Hej TS Skrattande

    När jag läste vad du skrivit fick jag gåshud på armarna och ropade genaste på maken:
    "- Titta! det kunde har varit vi!!! Det är precis som hemma hos oss!!"

    Vi sitter också här med en 8-åring som saknar kompisar, en skola som inte fungerar, tankar om att inte vilja leva längre och, precis som din son, ett beteende där han "straffar" sig själv genom att banka huvudet i väggen. Precis så har vi det.
    Dessutom har vi också en snart 15-åring som alltid har varit lugn och "skötsam" om man kan säga så. Och som nu skapar en känsla av oro/dåligt samvete i mig då jag känner att jag inte hinner/orkar med att ge honom den tiden han behöver. Med ett ben i vuxenvärlden och ett i barnvärlden behöver även han ha en lugn, stabil och trygg miljö.

    Vår lilla kille håller på att utredas i skolan, för att sen förhoppningsvis tas över av BUP/BNP. Men de tar inte emot oss förrens skolans utredning är klar. Blir galen på denna herrarki som finns inom detta och hur vi som föräldrar har så lite att säga till om.
    De svar jag har fått från BUP när jag ringt om sonens tankar om döden osv är att "barn i den åldern sällan är kapabla att agera utifrån de känslorna". Mmmmm lugnar ju verkligen mamma hjärtat!!!! Men skit samma om de kan eller inte, faktum kvarstår att det går runt en (eller iallafall två) kille på 8 år som har tankar om att han inte vill leva - räcker inte det!

    Avslutningsvis - tack TS  Hjärta
    Genom ditt inlägg känner vi en stor lättnad av att inte sitta själv i denna båt, vilket det känns som ibland. En känsla av att det finns någon/några andra där ute som har det precis som oss - skrämmande lika. Och en känsla av att vi gör rätt i vår kamp för vår son. Tack!
    Min dotter som är 8 år säger också ofta att hon bara vill dö och slår sig ofta när hon blir frustrerad. Hon är också väldigt impulsiv och hoppar från loftsängen rakt ner i golvet, tagit stora kökskniven och hållit mot halsen samtidigt som hon säger att nu skär jag halsen av mig! Hon har också klättrat upp (nästan) på balkongräcket och sagt att hon ska hoppa. Jag vet att hon inte vill ta livet av sig men den enorma frustration och smärta hon känner just då gör ju att hon kan skada sig av misstag. Jag fick en period ha hänglås på ytterdörren(+ balkongdörren) för att hindra henne från att ge sig av hemifrån. I skolan blir hon ofta missförstådd av både barn och personal. Hon gråter och skäller som ett normaltillstånd och övergår till skrik när hon tappar kontrollen helt. Det är som att glaset alltid är fullt och minsta motgång eller förändring eller nåt som hon inte tänkt sig får glaset att rinna över. Det jobbiga är att alltid bevara sitt lugn och inte bli provocerad av att alltid ha ett tvärilsket barn, som ryter tillbaka på en fråga om hon vill ha en glass?

    De goda råd man får från bekanta är att vara konsekvent, att inte ge med sig. vad har man gjort i 8 år????? varit konsekvent och inte gett med sig men har det hjälpt?? Nepp!! För de tror att hon alltid får som hon vill, att det är därför hon protesterar.

    I skolan sa en lärare till henne att hon ska träna på att inte bli ledsen för allt.
    Hur tränar man på det någon som vet?? läraren sa aldrig det.
    Hon säger själv att hon måste släppa ut det annars exploderar hon. Det är ju ett sunt tänkesätt, till skillnad från hur man mår om man håller all frustration inom sig alltid.
    För att underlätta  försöker jag att alltid förbereda, att vara ett gäng steg framför och se situationen framför mig.  T ex måste jag ta reda på varje detalj om vi ska på ett barnkalas, vilka barn som kommer, vilken mat, vilka lekar, vilken ordning så att hon vet allt för annars vägrar hon, får utbrott eller springer och gömmer sig. men ofta glömmer man en liten pyttedetalj och så är utbrottet ett faktum,suck!!
Svar på tråden Barn med adhd