Min pojkvän vill behålla sin kk!?

Hur du känner kan bara du veta, såklart.

Jag tror att jag skulle kunna gå med på dessa premisser.

Det låter som bäddat för ett ÄRLIGT förhållande! Jag menar, han hade antagligen kunnat säga till dig att hon är en gammal kompis, att de haft nåt sexuellt nån gång förr, att de är vänner nu och att det skulle va skitkul om ni lärde känna varandra.
10 år senare är ni alla goda vänner, du och killen har tre ungar och hus, och du får plötsligt veta att de haft sex sisådär en gång om året hela ert förhållande.

Eller så slutar de träffas, han blir förändrad som människa för att han gjort avkall på något han egentligen inte vill ge upp, blir bitter för att han förlorat sin bästa vän och blir olycklig och av ena eller andra anledningen tar det slut.

Eller så är han ärlig. Som nu. Då ger han dig chansen att välja honom och er chansen till att alla blir goda vänner, ni för tre ungar och hus, och de har sex nångång ibland.

Ska det här funka måste ni prata prata prata. Omdefiniera, omförhandla, diskutera. Ärligt och inte dömande.

Men du får inte "gå med på" eller "acceptera", ska ni köra med denna deal måste det kännas bra på riktigt. (precis som alla förhållanderegler) Tycker du att monogami är rimligt och grundläggande, inte bara för "vad andra ska tycka", utanför att du verkligen känner så, då är det nog svårt att leva med denna kille.

Btw:

Jag har svårt att se sex som något så jäkla speciellt och annorlunda än allt annat. Många ser sex som nåt heligt, för mig är det en komponent av många i ett förhållande. Samhällets exklusivitetsnormer och folks hets som förbjuder partnern att ens krama nån annan närhet är i sak lika rimligt som att kräva att partnern inte skratta med nån annan.

Madraykin: Jag tolkar TS som att inget är klart. De diskuterar och kan kanske komma fram till något som båda vill. Jag tror inte att millimeterrättvisa är eftersträvansvärt, utan att målet är en överenskommelse som båda tycker är okej. Känslor är inte alltid rationella och logiska, men med ärlighet kan det funka.

Att prata rättvisa blir lätt larvigt. Den som vill ha ett monogamt förhållande blir inte gladare av att gå med på poly och sexa med nån annan utan att vilja.

TS/madraykin/nånsomvet: jag verkar ha missat; begär han att TS är monogam?

Till er som pratar om vad som är "NORMALT": Vanligt är inte samma som normalt.
Det är vanligt med (officiellt) monogama relationer.
Det betyder inte att allt annat är onormalt.

Det är vanligt med brunt hår.
Det betyder inte att allt annat är onormalt.

Att något är vanligt betyder inte att annat är onormalt.

Ps. förlåt TS, jag kunde inte hålla mig!

Tvärtom tror jag, att han verkligen vill ha ett förhållande! Annars hade han kunnat låta det rulla på och bara skita i hur TS skulle reagera om det kom fram och det då skulle ta slut. Nu vill han hitta en lösning istället där de kan få ett långsiktigt fungerande förhållande.

TS, är ditt dilemma att det känns fel för dig för att du tycker att ett förhållande ska vara monogamt, eller för att du tycker att ni borde tycka det, eller vad är det egentligen som gör att hans upplägg känns fel?
Fundera på det. Och fundera på hur ni kan hantera ditt svar.

När jag inledde en relation och lyfte mina behov och önskningar, vilket bl a inte inbegrep monogami, diskuterade jag och partnern länge och väl. Vi insåg att i ex ett scenario där vi är ute med gemensamma vänner och jag hånglar med nån annan är hånglet i sig inte något problem, däremot skulle det vara jobbigt om vännerna kommenterade, ömkade eller ifrågasatte. En möjlig lösning var därför att officiellt vara monogama och endast blanda in andra när ingen av min partners vänner skulle få veta. Då hittade vi en lösning för oss båda att vara nöjda med!

Med detta säger jag inte att hemlighållande är nån lösning utan just att fundera på var det egentligen skaver.

Fiona M: jag rekommenderar att inte försöka förstå genom fler frågor. Om du tittar på andra trådar av användaren ser du varför, om det inte redan framgått att det bara blir värre.

Ju mer jag tänker på det, desto rimligare verkar det. Jag menar, hon kan ju inte vara något reellt hot mot er relation. Om de hade velat vara kära och leva ihop har de ju haft rätt många år på sig att inse det. Eftersom de inte gjort det verkar det som att deras relation inte kommer att konkurrera med er. Förutom just att han kan ha sex med henne antar jag att det inte är någon skillnad mot vännen han går på konsert med månarligen, vännen han tittar på ett speciellt tv-program med varje vecka eller vänner han åker på festival med varje år.
Så jag tycker den viktigaste frågan är: vill du satsa på honom? Gör ni varandra lyckliga? Ser du en framtid ihop?
Kör, bara kör!

Men nu ska jag försöka sluta tjata om hur jag tänker, jag börjar visst bli lite enkelspårig.
Lycka till!