Anonym (Förvirrad?) skrev 2013-07-23 07:24:06 följande:
Har du inga killkompisar? Det här är en nära vän till min kille. Sen är det ju en sak för sig att de också har/har haft sex.
När jag skapade tråden kände jag mig osäker och ville ha råd, men nu har det ju gått ett tag och jag har skapat mig en egen åsikt. Delvis tack vare alla kloka synpunkter i den här tråden <3
Jag blir inte irriterad, men jag tycker det är konstigt att så många i den här tråden uttalar sig tvärsäkert, men inte har några direkta belägg annat än "hur det ska vara" eller "hur det känns".
Jag tycker det är härligt att se att du hittat din egen väg som passar dig och ert förhållande. Jag tror att många som dömer dig och ert förhållande i den här tråden helt enkelt inte klarar av att sätta sig in i er sits. (Nu kommer säkert massor att skrika typ 'jo, jag vet absolut att jag aldrig skulle acceptera att bli behandlad som skit/respektlöst' osv osv, vilket bara bevisar vad jag menar...)
Jag har inte varit i din sits precis, men jag har ändå upplevt en del. Och jag vet hur svårt det kan vara i början. Och det kan ta väldigt lång tid innan lojalitet flyttas över från en person som varit viktig för någon under större delen av ens liv, till någon som kanske blir ens framtid. Detta är ingen lätt process. Och då menar jag den riktiga, äkta lojaliteten. Det känns ofta som att många människor blint följer samhällets normer om hur allting 'ska vara', typ 'givetvis vill man inte ha någon annan när man är nykär' eller 'otrohet är aldrig ok' eller 'om du är hans flickvän ska allt annat blekna' osv osv... Dessa människor är oftast så fast i sina klyschor om vad som är rätt och fel och vad man 'ska' bli kränkt av och må dåligt av, att de helt enkelt inte är kapabla till att se att världen inte är så svart eller vit.
Många kan inte se skillnaden på ett 'svin' som faktiskt bara är ute efter att utnyttja någon (för dessa fall finns såklart också, kanske är de tom fler...), och någon som helt enkelt är en komplex människa med ärliga känslor. Och saken är den, att i skrift så här, så är det väldigt svårt för oss som läser att se skillnaden. För historien kan låta precis likadan i båda fallen.
I ena kan det vara en kille som inte är riktigt intresserad av den nya han just träffat, ser det bara som lite tidsfördriv kanske, och kanske t.o.m. tycker det är extra roligt att inse att han kan pusha sin nya till att acceptera att han har sex med någon annan. Kanske han sitter och garvar med polarna om hur korkad och lättlurad hans nya dejt är, medan han glatt sätter på andra och letar efter någon bättre...
I det andra fallet pratar vi om en kille som tror sig verkligen ha träffat sin livspartner, men som ändå samtidigt kan tillåta sig känslor och tankar som oftast ses som förbjudna i vår samhälle. Tankar som de flesta bara skjuter bort för det är ju 'fel', vilket såklart bekräftas av alla andra som ihärdigt påtalar vilken hemska människa man är om man har funderingar i de här banorna... Killen i det här fallet funderar kanske mycket på livet, vad som är rätt och fel, vem som har bestämt detta, om det verkligen är så att man inte kan älska och respektera någon om man samtidigt begår specifika handlingar med någon helt annan, är detta omöjligt? Om något känns rätt, måste det ändå vara fel för att andra har bestämt att det är så? Osv, osv...
Min erfarenhet säger mig att killar (och tjejer) i det andra exemplet är väldigt få och ganska unika. Vi är helt enkelt så hårt drillade av vårt samhälle och alla oskrivna regler att vi inte tillåts vara fria i våra tankar och hur vi ska reagera och känna i olika situationer. Tråkigt tycker jag...
Kan vi som sitter här och läser veta hur din kille är? Nä, egentligen inte. Men jag tycker ändå att när man läser vad du skriver och hur du resonerar så verkar det som att du hittat en av de där få... Jag kan ju ha fel förstås, och då lär ni få problem i framtiden, men har jag rätt så tror jag ni kommer bli mycket lyckliga :)
