Sex efter otrohet
Du ska få en otrogens reflektion - givetvis inte något facit överhuvudtaget då alla situationer är olika.
Jag var otrogen mot mitt ex för 10 år sen och just sexbiten var svår för oss båda när vi försökte lappa och laga. Vet inte på djupet HUR svårt det var för henne men vet att hon ofta tänkte på min otrohet under sex. Iallafall i början. Samtidigt ville hon få första gången avklarad snarast möjligt för att "komma över första hindret" eller hur man ska uttrycka sig. Men det är inte det första hindret som jag upplevde var det reella hindret - utan det var alla "småhinder"(ursäkta ordet små)som uppstod framöver vid sex. Vet att hon tänkte "tänker han på henne nu?" samtidigt som jag tänkte "Tror hon att jag tänker på den andra nu?" under tiden vi hade sex. Detta visade sig genom att hon blev passiv och inte tog för sig. För min del tog jag det som en (rättvis) kniv i hjärtat och blev passiv jag med.
Sett till initiativförmågan, och då pratar jag rent utifrån min aspekt, så ansåg jag tidvis att jag inte hade den minsta rätt att ta på henne med sexuella intentioner. Det var inte jag värd. Istället så visade jag, som din karl, min kärlek genom att säga hur vacker hon var och hur mycket jag tyckte om henne. Kramade mycket. Men tafsade sällan. Vågade tex inte föreslå en ny ställning i sängen pga rädslan att det skulle trigga tankar som "jaha - var det sååå det gick till när han fulade med den där tjejen" hos mitt ex. Ond cirkel mao.
Nu var det inte problemen att återkomma till ett sexliv som fick oss att gå skilda vägar utan helt enkelt att hennes tillit för mig ej fanns kvar + att jag hade enorma svårigheter att förlåta mig själv och blev destruktiv och sluten. Vi hade kanske fått en annan utgång om vi kunnat prata lite bättre med varandra och komma över fler hinder. Pga att vi har en son tillsammans så pratar vi ofta och ses ett par ggr/månad. Vi är vänner och det funkar bra med våra nya respektive åt alla håll. Grabben fick nyss berättat för sig orsaken till vår separation och vi betar av hans frågor och funderingar med tålamod och 100% sanning.
Nu blev det här en lite berättelse om mig, vilket inte var meningen - ska avsluta med att säga: Håll uppe pratandet! Det MÅSTE ut förr eller senare. Det du känner och det han känner. Känner du att du behöver mer närhet - mer sexuell närhet - så berätta för honom! Låt också "den lilla skiten till karl" känna att han måste jobba för att få dig kvar. Men om du verkligen vill satsa och VILL ha honom kvar så måste du även visa ömhet, närhet till honom. Arbetet ligger hos er båda - på olika fronter, med olika känslor. Men ni måste dela känslorna med varandra, hur ont det än gör. Annars är nog prognosen dyster. Och en sak jag undrar över:
Varför skaffa dig ett "nytt liv" bara när han är borta? Visa tydligt vad du vill med livet NU! Med honom...eller utan...
Stort lycka till!
Enormt kul för er. Du beskriver det bra - i synnerhet sista meningen är viktig och där finns de flesta fallgroparna.