Sex efter otrohet

Tack ljpgo,
Bra skrivet och en spännande berättelse.
Tråkigt att ni gick skilda vägar, samtidigt blev det ett lyckligt slut.
Det jag sörjer mest är väl min tid innan otroheten, hur mycket mer jag älskade livet med honom då på alla punkter.
Tilliten är ju borta, allt runt honom har fått lägre prioritet hos mig, hans föräldrar, syskon, hans dotter, hans intressen, att han överhuvudtaget reser var jobbigt för jag saknade honom så mycket då. Nu är det bara skönt att få egentid.Men som sagt jag saknar ju en vuxen att dela mitt liv med.
Prata hjälper kanske med vi fastnar i hat, bråk och skrik. Jag vill inte förstöra helgerna med en massa diskussioner, och parterapi anser jag inte skulle hjälpa mig eftersom han har sagt att han inte tror på sånt.
Jag vill inte spendera pengar på honom, det känns ju onödigt dyrt att betala notan hos en terapeut pga något han har orsakat. Då reser jag hellre till Maldiverna 2 veckor...
Sex var förut något jag gav, numera är det passivt precis som du beskriver, jag kan undra hur han står ut med det. Och jag undrar hur länge jag orkar ha så tråkig sex, det gör ju att man åldras 10 år på bara 6 månader!
Att prata igenom små hinder som du beskriver leder hos oss bara till bråk. Och man kan ju undra vad det finns för komplicerade hinder i en sådan här historia? Han har svikt mig svårare än så är det inte. Jag sörjer nog bara känslorna jag hade för honom en gång. Livet är tråkigt utan äkta kärlek!

 

Ni som blivit bedragna, hur ställer ni er till sex efter otroheten? Jag fick veta om otroheten för 6 månader sedan. Jag känner mig fet och ful och har färgat mitt blonda hår nötbrunt. Ser 10 år äldre ut, är deppig och tänker på detta jämt. Jag vägrar ta några som helst initiativ, väntar mig att han ska gör det som faktiskt svek mig. Om han inte tar initiativ så händer inget. Nu klagar han på mig, att jag inte tar initiativ, att jag undviker sex et.c. Men jag skulle behöva mer uppvaktning vilket aldrig sker. Han säger saker som "åh vad jag älskar dig", "du är mitt allt", "vad mysigt att få gosa med dig". Aldigt att jag är sexig, något erotiskt et.c. Jag blir bara förbannad på likgiltigheten, och kommer inte över otroheten och jag känner mig så extremt oattraktiv.. Vad har ni gjort för att få motivationen tillbaka? Funderar på att skaffa mig ett nytt liv de dagar han reser mycket. Han är borta 3-4 nätter i veckan, och jobbar mest praktiskt med huset/trädgården på helgerna. Hur tänker han? Vet någon?

Tack för alla svar, det är skönt att veta att man inte är helt ensam om sådana här problem. Ni är alla fantastiska med era erfarenheter råd och tips. Vi reste bort en vecka till sol och bad och bara kopplade av. Kul vecka med massor av ny energi i en ny miljö. Jag känner mig fräschare, solbränd och lite smalare efter massor av promenader och simmande. :) Håret är snyggt blont igen av solen, och nu trivs jag med mig själv. Han är förstås väldigt ångerfull, det har han varit i 2 år - men om själva otroheten är egentligen det vi tjafsar om. Han tycker inte att han varit otrogen, han säger att de inte haft sex. Men jag tror inte på det. Det är en kvinna på jobbet som är frånskild sedan många år som uppvaktade honom på en konferens. Han sa inte "nej" utan lät henne hålla på. Det blev tydligen mycket chattande på arbetstid, och de kysstes i konferensrum. Hon var dessutom i ett nytt dating-förhållande med en 10 år yngre man. Eftersom min man och jag träffades i passionerad kärlek för 12 år sedan så tycker man ju naturligtvis synd om kvinnan som inte är passionerad i sitt nya dating förhållande utan måste flirta runt bland gifta män på jobbet. Men jag vet att mina man älskar mig, men som sagt det är ju den mentala otroheten som är värst, även om han säger de inte haft sex. Det fattar han inte. I hans värld tycker han att allt är bra eftersom han valde mig igen. I själva verket tror jag att han blev dumpad av henne. Men som någon här sa, han har ingen talan, det är jag som är sårad - och lider av att det initma livet fått sig en törn. Jag funderar på att gå i terapi för att försöka ändra min värdering av ett förhållande. Jag är mer familjetjejen som trivs när barnen och familjen mår bra. Jag måste kanske ta steget att bli lite tuffare och skaffa mig sportaktiviteter och annat för att fokusera bara på mig ett tag. Obs jag vill inte skiljas, det vill inte han heller.

Hej Undran!
Skönt att du känner dig bättre. Sol och värme kan göra underverk för humöret.

Roligt att se att du skriver att du är säker på att din man älskar dig men mindre roligt att du inte alls kommit över otroheten (affären han hade) och inte alls känner tillit till din man eller det han säger.

Jag tror att du/ni skulle må bra av att gå i terapi. Både tillsammans och enskilt för dig. Din man verkar vara säker på att det är dig han vill ha men när jag läser mellan raderna så verkar det som om du tror att du är hans andrahandsval. Och det är inte bra för självkänslan.

Din man säger:
- jag har inte varit otrogen, eftersom jag inte låg med henne
- jag har valt dig, jag vill inte ha henne

Du tycker
- du har varit otrogen. Oavsett om du låg med henne eller ej så har du varit otrogen på andra sätt. Du har varit fysiskt otrogen mot mig eftersom du har hånglat med henne, du harv arit mentalt otrogen mot mig eftersom du har umgåtts med henne, utbytt tankar och fantasier med henne, kanske pratat om att lämna mig och vara med henne
- jag tror du ljuger för mig, jag tror att du låg med henne
- jag tror du ljuger för mig, jag tror att hon dumpade dig och det betyder att du inte alls har valt mig

Undran! Jag vet inte hur du fick reda på detta. Om din man självmant berättade eller om du avslöjade honom. Jag tror att det kan ha inverkan på hur du känner. Du verkar helt ha tappat tilliten till honom - vilket är fullt förståeligt och hur han hanterar detta är avgörande för hur du mår.

Tycker du ska ställa krav! Personligen skulle jag vilja veta ALLT. Jag skulle kräva svar på alla mina frågor oavsett hur obekvämt han tycker att det är. Jobbar kvinnan kvar? Hur påverkas du av det om hon är kvar? Tycker du ska säga till din man att antingen berättar han allt eller så kontaktar du kvinnan för att få alla detaljer. Tror du behöver det för att kunna gå vidare. För som det är nu så tror du att han ljuger - antingen får du det bekräftat eller så blir du lugnad på den punkten. 

Det andra är att din man naturligtvis måste förstå att han varit otrogen. Hur kan han tycka att han inte varit det när han faktiskt umgåtts intimt med en annan kvinna och säkerligen delat en hel del tankar och fantasier med henne. Det här är för mig oerhört viktigt. Kan han inte inse detta så är frågan hur mycket han värdesätter ert förhållande. Tycker han det är okej att bete sig så här? Förstår inte din man att det är pga hur han betett sig och hur han hanterat situationen sedan avslöjandet som du mår så dåligt (förutom själva otrohetsaffären förstås)?