Femåringen vill sova i min säng när hon är här, pappan tycker det är fel..

Tycker du gör helt rätt!
Det är som du säger en trygghet för henne.

Jag gjorde samma med mina flickor när jag skildes från pappan, flickorna var då 4½ o 2½, fram till att de var 6 o 4 sov de hos mig under mina veckor, sista tiden valde de själv att ligga i sina egna sängar vissa nätter.

Gör det som känns bäst för dig och framförallt din dotter.     

Ja jag känner det jag med.. Hon far ju inte illa av det vad jag tror iaf..

När det handlar om barns säkerhet har den andra föräldern all rätt att hävda sin rätt men nu gäller det ett ganska litet barn som behöver extra trygghet efter en omkullkastande händelse (separation, pappa träffat ny). Jag tycker du gör helt rätt som låter henne sova hos dig, hon kommer som du själv skriver flytta till sin egen säng när hon känner sig mogen.  

Jag tycker att du tänker helt rätt men kanske blir det du gör fel.
Självklart behöver hon den tryggheten och det är bra att du visar att du lyssnar på din dotterns behov och önskan om att inte vara ensam MEN samtidigt kan det göra att dottern känner sig ännu mera otrygg i sin egen säng och av att sova ensam. Om pappan inte kommer låta henne sova i hans säng blir det därför extra jobbigt för henne veckorna hon är där och kanske är det bättre för henne om du gör på något annat sätt?

Ja precis.. Jag lägger mig ju inte i hur dom gör hemma hos dom.. Visst har ja åsikter om vissa saker men det är ju egentligen inget ja har att göra med.. Och därmed försöker ja att inte kommentera det..

Jag sover gärna tillsammans med henne. Men då kan ja nästan känna att jag gör fel som låter henne sova med mig :/

Hon är en liten tjej som vill vara nära, kramas och pussas mycket. Hon kan avbryta en lek bara för att komma å kramas med mig..

Hon kan sova i sin säng här också.. Det är inte varje natt hon vill sova i min säng.. Men ca 4-5 av 7 nätter..

Skit i vad pappan tycker

Självklart kan du låta dottern sova med dej på dina veckor om både du och hon vill det. Min 6 åriga son sover rätt ofta med mej på mina veckor, skulle gissa att det är 4-5 nätter av 7 som han kommer till mej när jag lägger mej. Dvs han somnar i sin säng först men innan jag lägger mej tar jag upp han på toa och då vill han oftast fortsätta sova med mej. Jag är väldigt säker på att det är en begränsad period han kommer att göra det och jag är rätt säker på att han inte vill göra det när han är tonåring. 

Min dotter är 4,5 år och hon sover med mig alla 8 av 8 nätter hos mig och har gjort det sen vi separerade för 2 år sen. Och jag tycker det är jättemysigt. Hon vill verkligen inte sova själv i sitt rum. Och jag resonerar som du, hon behöver den tryggheten och jag kommer ge henne den tills hon själv väljer att sova ensam i sitt rum.

Hos sin pappa däremot sover hon i sitt rum, vissa nätter hela natten och andra nätter kommer hon till deras säng. Hennes pappa tycker också att jag gör "fel" och tycker inte att jag ska låta henne sova själv. Men just i et här så skiter jag i vad han tycker, gäller det andra saker som dom skrev här ovan att cykla med hjälm osv. Då lyssnar jag självklart på honom också.

Så jag tycker du ska låta henne sova med dig tills hon är redo att sova i egen säng :)

Nej du ska absolut inte anpassa dig efter pappans åsikter och tvinga din dotter att sova i sin egen säng. Pappan och du får tycka olika och göra på olika sätt. Dottern kommer att lära sig att det är olika och acceptera det. Om pappan inte vill ha dottern i sin säng så är det helt upp till honom att sätta den gränsen inför dottern i så fall.

Du gör som du vill hemma hos dig.
Nu har hon behovet att samsova och jag tycker du gör helt rätt i att låta henne sova hos dig.

Jag tycker inte att det finns några enkla svar och svar i stil med "skit i pappan" tycker jag är synnerligen onyanserat.

Det hade varit en sak om hon alltid gjort så men nu har det plötsligt ändrats, det tycker jag är en varningssignal på att något inte stämmer riktigt, varför är hon plötsligt i behov av extra närhet och trygghet?
Alltså, det viktiga är att reda ut vad det beror på och då spelar pappans åsikter och takar en mycket stor roll.

Jag tänker osökt på att för en del barn är vv svårt att hantera och det finns barn som inte hanterar det riktigt i perioder. Jag skulle börja fundera i de banorna, kanske hon i en period ska bo mer hos någon av er och då mindre hos den andra.

Svar till regnig måndag

Det du skriver i ditt inlägg är att "göra en höna av en fjäder" som man brukar säga, alltså att spekulera hej vilt. Det är helt naturligt att så små barn vill sova i föräldrarnas säng. Det behöver inte ha något med skilsmässan att göra, vilket jag också har svårt att tro i det här fallet eftersom det var för nästan ett år sedan föräldrarna skildes. Barn kan när som helst vilja sova med sina föräldrar utan att det behöver betyda att något är fel. Det tillhör den naturliga utvecklingen. 4-5 års åldern är den period då barnet allt mer börjar kunna skilja fantasi och verklighet åt, och det medför nya perspektiv för barnet att ta in och därför dyker också olika rädslor upp, som till exempel rädsla för spöken om natten. Och då är det inte konstigt att barnet vill sova med föräldrarna. Mardrömmar är också något som tillhör den här utvecklingsperioden.

Hon ville sova med oss ofta redan innan vi separerade. Men då ville inte exet det och jag lyssnade på honom, även fast ja aldrig haft något emot att hon sover med mig som sagt.. Så det är egentligen inget nytt alls..