Förlovning?
Väljer att ignorera inskränkta kommentarer.
Väljer att ignorera inskränkta kommentarer.
Jag skrev ett par år, inte två. Om du vill ha exakt, skulle jag nog säga om 3-6 år.
Jag tycker dock inte att giftermål är nödvändigt. Punkt.
"Den bokstavliga betydelsen av "ett par" är två stycken av någonting. Men "ett par" har också kommit att betyda 'ett litet, ungefärligt antal som utgörs av minst två'. Dessa betydelser existerar parallellt och det går egentligen inte att säga att den ena är mer korrekt än den andra." /ordpolisen
Nej nu orkar jag inte med den här sandlådediskussionen.
Jag ska fråga min pojkvän om han vill förlova sig med mig i sommar.
Sedan byter vi stenar med varandra och kastar upp färglada löv i luften samtidigt som vi sjunger
"björnen sover" .
Tack o Hej.
Oj vad folk skriver. :P
En massa skit, om jag får ta mig friheten att utrycka mig så pass.
Jag har dock funderat över den här saken de senaste dagarna, och ja, jag vill faktiskt gifta mig med
min utvalda. När jag tänker efter har vi till och med "pratat" om det redan.
Vi brukar till exempel säga "När vi gifter oss kan vi spela den låten".
Eller "Här kan vårt giftermål äga rum". Eller "Kolla vilken vacker brudklänning!".
Men giftermål har alltid känts så avlägset på något vis. Jag är sådan som tar relationer extremt seriöst.
Pojkvän för mig är någon som jag kan se som fadern till mina barn och som jag kan se mig själv leva tillsammans med resten av mitt liv. :D
Detsamma gäller bröllop/äktenskap. Det är klart att jag vill gifta mig med min pojkvän.
Men det är inget man gör huxflux.
Sen angående allt det här snacket om att man inte får göra det ena och det andra, och att rätt ska vara rätt o blabla.
Jag fattar inte grejen för fem öre!
Att man ens tycker att det spelar någon roll.
Det skulle jag gärna få svar på. Varför spelar det så stor roll? Vad är själva grejen?
"Man kan inte fria om man redan är förlovade"....
Watch me ;)