Ja hur va det för dig ? Hur orkar man va stor o kanske trött när barn nr ett är under ett år...vår bebis är 5 mån o vi vill ha en till nu men jag oroar om jag kommer orka??
Den fundering till. Är det jobbigt med en liten spädis och en 1,5 åring??
Vår äldsta var 7 mån när jag blev gravid med 2an så det blev 16 månade emellan barnen. Det var lite pyssel i början men fördelarna med täta barn är stora, tycker jag ;)
Är det pga sgin?
Annars tycker jag ni kan vänta.
Har bara ett barn,men vad jag sett/ ser hos dem omkring oss,är att föräldrarna glömmer bort att det äldsta barnet fortfarande är ett litet barn som behöver massor av närhet o uppmärksamhet,men får det inte pga bebisens behov måste gå före.
O blir bebisen extra krävande, tex kolik,så orkas inte det större barnet med,utan utsätts för en massa konstigheter.o hemskheter.
För för att nämna en dumhet....hjärtlösa sövningsmetoder.
Varför inte vänta,om möjligheten finns, o låta det barnet ni redan har, få ha er för sig själv en tid till?
Vi har 16 månader mellan våra pojkar och graviditeten var inte något problem.
Sedan måste jag säga att det är märkliga slutsatser du drar "Älska mer". Våra är 4 respektive 5 år idag och är tajtare än tajtast. Går knappt en meter ifrån varandra och är varandras stora trygghet i livet. Just för att äldsta var så liten när lillebror kom så glömde vi inte bort att han också fortfarande var en bebis. Tror att det kan vara lättare att "göra" en 2-3-åring större än vad han/hon är. Samsov med båda från start och gör det fortfarande. Hade möjlighet att ha båda hemma länge tillsammans innan de började förskola och har sedan dess kunnat ha korta dagar. Vi har helsjalade barn, så ganska lätt att uppfylla bådas behov när yngsta var spädis eftersom de då mest behöver kroppslig närhet. Väntar nummer tre nu till sommaren, så längre åldersskillnad den här gången. Det finns för och nackdelar oavsett åldersskillnad, men dina slutsatser kring täta barn låter lite.....märkliga. Huruvida man använder sig av hjärtlösa sovmetoder har knappast med antalet barn eller hur tätt det är mellan dem att göra.
. Vi hade ett riktigt jobbigt halvår mellan det att äldsta var 2-2,5 år. Sedan vände det rätt tvärt och de har haft sådan fantastisk glädje av varandra. Och som sagt idag går de knappt en meter ifrån varandra. Jobbiga perioder kan man ha med barn även om det är längre åldersskillnad. Med tanke på hur vår yngsta var runt 3, så hade det varit en mardröm att få ett litet syskon då.....fast det hade säkert löst sig det med 
. Man kan ju aldrig veta innan. Det viktiga är väl att man själv verkligen vill ha ett barn till.....då blir det bra oavsett åldersskillnad. .
Vi har också tätt mellan barnen, 19 månader mellan de två första och 18 mellan 2 och 3. Vi har velat ha det så och jag skulle alla gånger göra om det om jag kunde välja. Vi har också haft det väldigt enkelt det första halvåret, skulle säkert varit lite annorlunda om man fick en bebis med mycket kolik tex, men vi har haft "tur" där antar jag och har haft ganska lugna bebisar på det viset. Fast när jag tänker efter har vi alltid haft krångliga nätter så det blev inte så bra sömn de första åren, men det funkade bra ändå.
Håller med om det som någon ovan sa, att vi varit så inställda på att storasyskonet/n varit små när bebisen kom och behandlat de som små fortfarande. Vi har inte haft några problem med svartsjuka alls vilket jag till stor del berott på att de inte hunnit komma in i den åldern när syskonen kommit. Om jag jämför med syskon och kompisar som har 2-3 år mellan barnen så har de ofta haft det jobbigare på den punkten. I den åldern är barn utvecklingsmässigt inne i en "ego-ålder" och det är vanligare med svartsjuka tex. När våra barn kommit dit har de redan varit vana vid sina syskon och det har inte varit ett problem. Nu är äldsta 6 år och de har jättemycket roligt med varandra. Självklart blir det bråk också emellanåt som mellan alla syskon men fördelarna uppväger nackdelarna tycker jag med tätt mellan barnen. Det är självklart olika för alla men för oss har det passat jättebra. Det tar lite mer tid de första åren innan barnen blir mer självständiga, men man har igen det snabbt skulle jag säga.
Vi har 16 månader mellan våra grabbar. Jag skulle säga att det beror på barnet om det blir lätt eller svårt. Vår etta har alltid varit så nöjd, självständig och gått att resonera med. Han satt snällt bredvid mig i soffan medan jag ammade lillebror och var så försiktig med sin lillebror. Tvåan....ja du, hade vi fått honom först då tror jag knappt att vi hade haft en till ens nu två år senare. Han har varit väldigt eländig och krävt uppmärksamhet nonstop, mycket av det skulle kanske kunna förklaras av allergier så här i efterhand men inte allt. Han är i grund och botten känsligare och vill ha uppmärksamhet jämt. Motgångar inte liksom inte hans grej. 
Medan ettan knappt ens haft en fas att prata om någonsin, han är 3. Men hur som helst, när jag var gravid tyckte jag inte att det var tufft trots foglossning som gjorde att vi mest satt i soffan hela tiden. Men när han väl var född så insåg jag trots allt vilken skillnad det var när man blev av med hormonerna, för mitt tålamod som gravid var kort. Men det var inget som jag tänkte på under själva graviditeten, det insåg jag först efteråt. Hihi och då kan man börja förstå hur det är för ens omgivning när man är gravid trots att man själv inte tycker att man förändrats ett dugg!