Hör inte hit, men hjälp mig ni kvinnor.

Oj, vilken svår situation... Har inga svar att ge dessvärre... Men kanske ändå att jag skulle säga att ett barn kan alltid bli älskat oavsett hur det kommit till? Har du talat med någon terapeut? Kanske en sådan kan hjälpa dig och din sambo att reda ut tankar och känslor. Vill bara skicka en kram, hoppas att du reder ut det hela!

Men flickan är ju ditt barn! Barför gråter du över det. Våldtäkt är hemskt. Men flickan ska inte lida för det. Hon är ju DITT barn!!

Det är ju bara att anmäla våldtäktaren och dra in honom i DNA-
faderskapsköret.

Och som skadestånd skall han så klart betala nanny och allt
+ presenter kläder barnvagn mm mm

Det är en tragisk historia ja, och du är inte ensam om att ha ett barn som kommit till genom våldtäkt. Ser man globalt på det så är det tyvärr ganska vanligt, särskilt i länder med inbördeskrig och liknande. Och går man några generationer bakåt så var våldtäkt inom äktenskapet tillåtet i Sverige... På den tiden då en kvinna inte kunde skilja sig var det nog inte helt ovanligt att barnen kom till mot hennes vilja.

Om man ser till den bakgrunden så tror jag att vi kvinnor har inbyggt i oss att kunna älska ett barn oberoende av hur det kom till. Menar inte att det gäller alla kvinnor vid alla tillfällen, har full förståelse för de som gör abort när de säkert vet att de blivit gravida genom våldtäkt. Men generellt så tror jag att vi har förmågan i oss som kvinnor.

Jag har flera år som ofrivilligt barnlös bakom mig men har nu lyckats bli gravid. Adoption har (och är) ett alternativ för oss. Bland de barn som adopteras bort (internationellt) finns de som kommit till genom våldtäkt. Då blir det ett barn vars ena förälder är våldtäktsman, och som ingen av oss är biologiskt släkt med. Jag skulle kunna älska ett sådant barn.

Det finns en viss tragik i att ha blivit till genom en våldtäkt, alla önskar vi väl att våra föräldrar tillverkade oss av kärlek. Men jag tycker att det är ännu mer tragiskt för barnet att dessutom bli bortadopterat... Vill inte lägga skuld på dig, men tror du inte att förloppet får ett bättre "slut" (för dig, för barnet, för barnets halvsyster och för din sambo som väl inte är utesluten som bio-pappa) om du tar hjälp att hitta dina känslor för ditt barn, jämfört med om du väljer att adoptera bort?

Att adoptera är självklart en lycka för den som blir förälder, men jag tror inte att det är lika harmoniskt att adoptera bort. Tvärtom så är det nog många som bär med sig det beslutet genom hela livet och tvivlar på om det var rätt, även bland de som inte hade något annat val. Jag har själv en sådan historia bakåt i min släkt, en ensamstående mor som adopterade bort sitt barn inom Sverige på 50-talet.

Sist undrar jag om du har hamnat i den depression? Det kan ju ta sig uttryck i att man tror att saker förhåller sig på ett visst sätt och inte går att lösa. En typisk sak är att tro att man inte älskar sitt barn. Jag undrar hur mycket hjälp du har fått att bearbeta allt efter att barnet föddes? Följs det upp? Om jag hade råkat ut för samma sak som du så skulle jag nog behöva gå i terapi i flera år.

Till POL - den som skapar barn medelst brottlighet har NOLL
rätt till dom eller umgänge med dem.

Jag är rejält förstörd av denna händelsen, Känner bara att kan jag inte bara för dö, få frid. Jag har fått ett barn med en annan man, tänker på det hela tiden..JAG har fått barn med en annan man...snälla snälla snälla-Det får inte vara sant... Jag skickar iväg min sambo och min älskade första dotter om ett par timmar, jag har bestämt mig, deras liv är fortfarande hela och dom har chansen att BLI lyckliga.Måste rädda dom från mig..Jag är sjuk..Jag har blivit sjuk. Jag är sjuk . Och ser faktiskt ingen väg ut ur det här. JAg vet inte vad jag skall göra med mitt andra barn som stannar här med mig.

*Ge bort henne för adoption-försöka leva vidare.
*Anmäla och dra in våldtäktsmannen-Och låta honom va en del av vår liv och "familj"
*Leva resten av livet själv med barnet -Klarar det inte tsm med sambon.Känner mig så skyldig.
*Fortsätta tala om för familjerätten att vi inte vet vem det är-Och försöka leva ett "normalt" liv.-Det jag försöker nu men ändå så går det inte..

Tänker hela tiden på att min sambo inte förtjänar detta-Han älskar barnet men det känns så FEL för mig..Hela situationen. Jag vill bara straffa svinet som gjorde detta..Ge honom ett oönskat barn-Men samtidigt så straffas barnet.

VAD är rätt och vad är FEL i denna sits?

Skickat av två av dom personerna jag älskar mest i världen-För jag är och har blivit störd av detta....

Hur gick våldtäkten till - någon bekant?

Överfallsvåldtäkt ute av random mansperson?

Har du anmält - det finns 85,000 - 100,000 i skadestånd
att hämta för dig här o 10,000 - 15,000 i sveda o värk.

Dom skulle du óch din sambo kunna ha kul för - lite borde
de läka dig

Först vill jag beklaga det hemska du har fått gå igenom

Sen - hur många procent visade det att din sambo är fadern?