Första barnet - BF januari 2014

Var på en informationsföreläsning på Danderyd idag. Så himla bra! Rekomenderar alla som tänkt föda på Danderyd att gå på en sån.. och ni andra också såklart om ert sjukhus erbjuder det.
Har läst på som bara den om graviditet och lite om förlossning men knappt något som tiden efter förlossningen. Tyckte man fick super bra information både om de olika skederna, själva förlossningen och det efter. Vilka kontroller man gör på barnet, mycket info kring amning, vad som är vanligt den första tiden (t.ex. att barnet kanske sover i ett helt dygn efter förlossning etc). Känner mig redo att föda nu! =D

Jag har så märkliga sammandragningar. Får dem inte alls som ni skriver, vid långa promenader eller om jag överanstränger mig. Utan när jag ligger ner i sängen eller soffan och bara slappar, oftast när bebisen har ett gympapass i magen, så kommer sammandragningarna. Som att barnet på något sätt sätter igång dem. Men när jag för övrigt är helt avslappnad. Någon som känner igen sig?

Oj okej.. Jag har det inte alls så ofta kanske 2 gånger i veckan =P  men då vet jag att det är vanligt att få det även när man vilar.Ja precis, som att bebisen trycker på rätt ställen innifrån som sätter igång en sammadragning.

Jaaa, usch och fy!! Tänker inte gå med på att ta det.
Har dock fått berättat att om man föder i början av året så har sjukhusen bättre resurser och mer pengar så då tänker dem inte så "snålt". Föder man i slutet av året dock så har de oftast inte så mycket pengar kvar för det året och tenderar att välja de billigaste alternativen för att hålla nere på kostnaden. Cytotec är ett av de billigaste alternativen för att få igång en förlossning....

Åh va härligt! Jag satt precis och längtade tills jag får gå. Är så trött om dagarna och hittar ingen bra sittställning och orkar inte stå upp särskilt länge. Jag skulle bara njuta, ligga flera timmar i badet, kolla på serier, ta långa promenader med hunden, inreda barnrummet, gå på yoga & vattengympa. Längtar!!

En fråga, har ert barn ett "mönster" på sina rörelser.. alltså bökar runt/sparkar tidigt på morgonen & kvällen, eller efter maten eller något sånt. Står ju att man känner mindre rörelser ju trängre det blir i magen, men att man ändå ska lära känna sitt barns mönster och att man ska känna något varje dag. Jag tycker dock inte ännu (vecka 31 idag) att barnet rör sig vid några speciella tider, det är lite då och då under hela dagen. Svårt att hålla koll på ifall det skulle ändras..

Jag veeeet, det är så underbart! Kan inte sluta stirra på magen och känna med handen så fort bebis rör sig. Ännu bättre är det när jag får höra hjärtat på BM besöken. Fylls med sån glädje att jag tror jag kommer spricka   Längtar tills varje BM besök för att få höra lilla hjärtat, aka galopperande hästar =)

Jag kommer nog reagera precis som dig. Det är helt galet hur mycket jag känner bebisen nu (vecka 31), varje dag nästan hela dagarna känner jag hur det sparkar, bökar runt, vänder sig, trycker.. om det skulle sluta skulle jag få panik. Jag är livrädd för att bebis ska dö i magen =((
Jag kan tänka mig att tiden precis efter förlossningen är rätt stressande också. Kommer knappt våga bära och ta på barnet för de ser så känsliga ut. Och TÄNK om han/hon slutar andas helt plötsligt, jag kommer inte kunna sova! Kommer kanske kunna andas ut 6-7 månader efter födseln =P

Jag har fått kramp ett par gånger tidigare under natten, men sedan jag börjat använda stödstrumpor så har jag inte haft några. Rekomenderas!

För dig är det kanske lite tidigt, tror den fortfarande har plats att flytta runt så det kanske bara var sammanträffande att den låg med huvudet nedåt just då. Men en fråga.. varför gjorde du ett UL i vecka 29? Tillväxtultraljud eller gjorde du det av någon annan anledning?Ja exakt.. Jag har redan varit orolig inför varje UL, först KUB då var jag helt säker på att det antingen inte låg ett barn där inne, eller att det skulle vara något fel. Till RUL, så var jag orolig över att barnet kanske inte levde längre eller att den hade något fel på hjärta/lungor etx. Var mer chockad över att allt faktiskt var okej! Sen var man orolig fram tills vecka 25-26 för att ifall barnet skulle komma innan dess skulle det antagligen inte överleva.. Nu trots att man är på den säkra sidan så är jag fortfarande rädd för att barnet inte ska klara sig. Just därför känns det tryggt när bebis konstant har ett gympapass i magen, då vet jag att allt är OK, for now.

Men varför känner man så egentligen?? Varför stressa upp sig och vara konstant orolig istället för att bara njuta av tiden som gravid.. Och sen som sagt, orolig redan nu inför den första tiden med barnet, och som du säger, om det skulle vara något fel på barnet. Det enda jag faktiskt inte är orolig över (konstigt nog) är förlossningen.. Ser fram emot den! =P Är jag konstig eller vad?