Första barnet - BF januari 2014

Mitt missfall började såhär:

Kvällen innan jag fick mitt missfall gick jag på toaletten och såg bruna flytningar. Inte mycket men tillräckligt för att märka det. Vet att de är vanligt så gjorde ingenting åt de och gick och la mig.
Dagen efter runt halv åtta vaknade jag av HEMSK smärta som höll i sig i kanske 5-10 min. Under den tiden hann jag ringa 1177. De frågade om de kommit blod men de hade de inte, så AVVAKTA. Detta ständiga avvaktande...
Efter ca. 6 timmar kom de blod, klumpar och ganska mycket. Inte mer än normal mensblödning men ja, mycket. De höll i sig i ca 3 dagar med ständig molvärk i magen. Typ hemsk mensvärk. Men blödningen var som vanlig mens.  De på gyn sa att jag inte skulle åka in (Var i v.6) utan vänta TVÅ VECKOR med att ta ett nytt test. Kunde inte vänta så tog ett 4 dagar efter som var minus...

Tänkte också jag kunde dela med mig bara för att ni kan se hur de KAN gå till och hur jag upplevde de. 
Fick ingen mens emellan och ja, är ju gravid nu igen. V.9 imorgon  

Min kompis började blöda efter sex då hon var i ca. v 10 och de var pga secet och torra slemhinnor. Ingen fara med bebisen! Så de kan gå bra

Hoppas hoppas!!!

Har hållt sig till rosa/bruna flytningar (endast på papper) och jag började dagen med att kräkas.. Symptomen är då kvar och det känns tryggt :)

Håller tummarna!!!

Tack för alla lugnande ord igår. Det behövdes verkligen. Det känns på något sätt skönt att fler känner som jag och att man inte är helt knäpp . Samtidigt tycker jag det är helt fel att man ska behöva gå runt och vara orolig över något som borde vara självklart. Varför ska man inte kunna njuta av graviditeten från första stund?
Nu har jag iaf bokat UL på Mama Mia i Gbg. Nästa fredag får vi se vad som gömmer sig där inne och då kanske man äntligen kan börja slappna av. 

Hmm, första morgon utan det där förfärliga illamåendet... Får se om det dyker upp under dagen. Har en förmåga att göra det, annars har jag väl en spökdag! Nä, dags att göra sig i ordning för att åka och fira student för lillebror!

Jag lider med alla Er som går och oroar Er för missfall och blödningar. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns! Om jag ska försöka ge något råd så är det enligt min erfarenhet inte bra att oroa sig, min kropp reagerar i vanliga fall starkt negativt när jag går och är orolig och stressar upp mig, så jag inbillar mig att det inte kan vara bra vid en graviditet, Försök hålla modet uppe och hålla Er lugna, även om det inte är lätt!

Som sagt jag lider med Er!

Så efter mitt förra inlägg då jag försöker råda alla att inte oroa sig så går jag rakt emot mitt eget råd.

Ikväll har vi bjudit hem min far och hans sambo på middag och tanken är att vi ska berätta för dem att det bli tillökning i familjen. Ärligt talat är jag skitnervös! Jag har inte en aning om hur vi ska ta upp det hela och jag är inte riktigt säker på hur de kommer att reagera... Klart att de blir glada, men jag vet ju fortfarande inte hur jag själv känner, allt är så overkligt...

Lägger den till mina favoriter =)

Ojoj, har inte varit så aktiv här den senaste tiden. Men kul att läsa att så många ny har hittat hit =). Tråkigt att läsa att det inte har gått lika bra för oss alla =(

Här går det framåt, går in i vecka 11 på fredag, helt sjukt vad tiden går! Mitt illamående blir inte bättre med tiden och igår kom första kräket, men det var mitt eget fel då jag inte åt ngt direkt jag steg upp. Har även haft en par riktigt trötta dagar här, MYCKET hormoner som rör sig med allt vad det innebär.
Jag vet inte hur det är med er, men jag har börjat få svårt att dölja att jag är gravid! Har inte gått mer än lite drygt 1kg så det är den där svullnaden som inte ger med sig =/.

På måndag är det dags för inskrivning, spännande! Hoppas på att jag kan få höra hjärtat slå, men det är nog för mkt begärt . Lite tråkigt är det dock, min sambo fick inte ledigt så han kan inte följa med . Men jag får klara mig endå!

Hur går det för er andra? Illamående, trötthet eller mår ni toppen (avundas er isåfall)