Någonting positivt med en förlossning? Livrädd!

Mitt vatten gick fredagen den 4e och inga värkar alls på söndagskvällen, så fick tid för igångsättning på måndagsmorgonen. Bm varnade mig på söndagskvällen att igångsättning kan vara segt och kan ta upp till 3 dagar. Blev självklart livrädd och ville absolut inte ligga och ha ont i tre dagar. På måndagsmorgonen blev jag undersökt och jag var öppen 4 cm utan att ha haft ont!
Straxt efter fick jag första värken så jag slapp igångsättningen! :)
Första värken kom ca 09:30 och hon föddes prick 13:30, alltså 4 timmars värkar bara :) själva krystningen tog 20 minuter.
Det var sååå skönt när jag äntligen fick krysta! Ont som fan men samtidigt skönt som bara den. Sen när jag hade som ondast så sa det verkligen plopp och all smärta var borta. Fattade inte vad som hände förens jag såg att bm höll i bebisen. Första jag säger är "va, var det där allt?!"
Jag hade ju väntat mig en tredagars förlossning ;)
Nu är hon snart 4 månader och jag skulle kunna göra om det imorgon, lätt!

Finns massor av possitivt fast tyvärr är vi funtade så att en negativ sak överskuggar 50 bra saker. Man kommer bättre ihåg det negativa

Mitt första barn, värkar startade, shoppade vidare trots det, körde själv bilen hem. åkte in på natten inget konstigt alls, upplevdes som mycket possitivt trots smärtan.

Kom in o möttes av en underbar personal som inte trodde jag var så långt i öppningsfasen men som tog mig på allvar, kollade o sen direkt in på förlossningsrum.

Lustgasen va skoj- klockan på väggen ville inte lämna mig i fred, fnissade åt min röst och åt den envisa klockan.

Fick dock bli av med lustgasen då jag tuppade av - fick en slang i ryggen i stället.... låg o vilade tills dom sa att babyn ville ut. PLUPP så kom hon..... Det underbaraste i hela världen- INGET kan slå den possitiva känslan/upplevelsen under en förlossning.

Var inte rädd men förbered dig på hur du vill ha det, skriv ett brev, gjorde jag- se till att sambon vet hur du vill ha det om du inte orkar förmedla själv. Det kommer gå strålande....               

När jag berättar om min förlossning låter det som en fruktansvärd skräckhistoria, så det ska jag inte göra, MEN jag upplevde den bara som positiv. Det var en otroligt häftig upplevelse, kroppen visste precis vad den skulle göra och det gjorde inte alls lika ont som jag hade förväntat mig, trots att jag inte hade någon bedövning (inte självvalt). Pga av olika anledningar kommer jag inte att kunna föda vaginalt igen och det är en sorg det tagit mig 2 år att bearbeta - jag skulle så gärna göra det igen, men nästa gång blir det planerat snitt.

JA! Som någon skrev här ovanför. LUSTGASEN är något väldigt positivt! Hej fylla på 30 sekunder! Jag älskade den. Hade ingen annan bedövning.

Tusen tack till er alla som ville dela med er och jag måste säga att ni stillat min oro! :)

Jag läste precis varenda skräckhistoria innan och tänkte mig bara allt som skulle kunna gå fel och hur fruktansvärt det verkade att föda, men blev mycket positivt överraskad! Man blir helt uppfylld av en styrka man inte vet om att man har. Hade lustgas som bedövning och det räckte gott och väl.

Man glömmer smärtan i samma sekund som bebisen kommer ut! Jag märkte inte ens när de sydde mig efteråt. Eftervärkarna tyckte jag inte gjorde nåt ont och jag hade dessutom inte ont dagarna efteråt när jag kissade och så... Som sagt, positivt överraskad! :)

Efter första förlossningen så tänkte jag nästan i samma sekund som liten tittade ut : "Det här måste jag göra igen!" Efter andra samma sak. Nu kommer trean till sommaren och det har gått ett par år (har tätt mellan de första) så lite förlossningsoro har börjat krypa sig på....men samtidigt så håller jag med om det andra tidigare sagt om "urkraft" - skithäftigt. Men samtidigt så gör det ju djävulusiskt ont, det går ju inte att sticka under stolen med. Jag har haft turen att ha fått uppleva två okomplicerade och relativt lätta förlossningar så ska verkligen inte klaga. Kan fundera lite på sådant som bäckenbotten etc nu när det blir tre gravisiteter och tre förlossningar - sliter ju en del på kroppen - men den dagen när den kommer. Barn är ju så underbart .

I den här tråden finns min och många andras positiva förlossningsberättelser:

www.familjeliv.se/Forum-2-13/m63860009.html

Det intressanta i en del av dem är att det är mycket som skulle kunna ses som negativt som händer, men att man ändå kan uppleva det som positivt om man känner att man har någon slags kontroll och bra stöd. (precis som vissa kan uppleva en på pappret perfekt förlossning som väldigt traumatisk för att de inte hunnit med, kännt sig ensamma osv). Så om du ska göra något speciellt för att förbereda dig utom att insupa en massa positiva erfarenheter och tankar så är det att se till att du får bra stöd, t.ex. genom att ev. partner/medföljare läser Föda utan rädsla som har en del som vänder sig helt till stödpersonen och hur den kan hjälpa eller genom att ha med någon vän/mamma/doula för att få lite extra stöd. Det är nämligen vetenskapligt bevisat att stöd är den enskilt viktigaste faktorn för en positiv förlossningsupplevelse. Dessutom är det faktiskt ofta lite häftigt för partnern att veta att man kan göra så stor skillnad (att föda TILLSAMMANS) och inte alls bara är onödig och ivägen, bara de vet hur de ska göra.

Lycka till! (själv skulle jag lätt föda barn flera gånger per år om det inte skulle bli så jobbigt med alla barn att ta hand om ;D Så nu doular jag iställer, det är också coolt!)

Min första fl tog 6 tim. Första 4,5 tim var en kamp att övertyga fl-personalen att det var allvar och inte bara en "klen förstföderska"... 1,5 tim innan bebis var ute så fick jag min första undersökning, öppen 8 cm. Sen när vi fått ett rum så var hon ute efter 55 min.

Andra fl var så lugn. 5 tim från första känning. Vi fick komma in när vi ville så var inne vid 5... Öppen 6 cm. Det var avslappnat och "behagligt", tom lite tråkigt- gick ju så långsamt. Vi skrattade och pratade fram till 40 min innan hon var ute. Då tog jag till lustgasen. Det var först då som det började bli lite jobbigt- hann ju inte säga det jag ville och skiftbyte mitt i...

Två snabba och lätta fl. Positiva upplevelser, kanske därför det blir 2 år och 8 mån mellan nr 1 och nr 3...

Lycka till! Är det häftigaste jag upplevt hittills på mina 28 år.