Riktigt orolig för sonens musik!

Du menar Morrisey? Fd sångare i the Smiths. Jag vet vilken bild du menar. Jag vet ju inte hur din son mår, men du behöver nog inte oroa dej just för musiken. Min son gillar the Smiths, de var stora även bland äldre, och även Morrisey.

Sen om din son drar sej undan och är annorlunda är ju en annan sak, men musiken är nog ingen fara med. Tonåringar har väl alltid gillat dystra texter och böcker för att de har såna känslor som de vill ha ord på. Men det är bra att ha koll, bättre för mkt än för lite!

sv.m.wikipedia.org/wiki/Morrissey

Jag (30+) älskar Morrissey! Vad är du orolig för?

Oj oj... TS, du överanalyserar saker in absurdum.

Tack för attni delar med er av era erfarenheter! Låter bra att ni inte tror att jag ska oroa mig det är svårt ibland som ensam förälder! Har pratat med honom nu och han lovar att han mår bra och inte vill göra sig själv illa! Jag har ändå markerat att jag tycker det fanns en hård kvinnosyn i låtarna jag lyssnade på och att jag inte vill att han ska se på kvinnor på det viset samt en självdestruktivitet i andra! Känns mycket bra att ha haft ett öppet och rakt samtal önskar bara att hans pappa oftare tog ansvaret för den här typen av problem! Är så glad över det här forumet och allt stöd! Tack än en gång!

Du går inte vidare med det alls. Det är musik, inte knark.

Själv gillar jag inte direkt Morrissey men han är väldigt uppskattad bland många mycket kunniga kulturpersoner, musiker osv. Ansedd som "bra" musik. Ingen gangstermusik eller något konstigt direkt. Känner inte igen det du beskriver med kvinnosyn? Min syster lyssnade mycket på Morrissey och har alltid varit extremt välanpassad utan sociala problem :)

Det är låtar som Girlfriend in a coma och Pretty girls Will make graves och liknande som fick min misogyna väckarklocka att ringa direkt! Även gängkulturen kring denna man och texterna om att vara Playboy känns ovärdigt en snart vuxen man! Jag tar med tacksamhet till mig det ni säger om att jag inte ska oroa mig men tycker inte det är fel av mig att tala med sonen och ge honom stöd och vägledning i sina egna beslut! OBS att jag vet att det inte handlar om att styra utan att vägleda som förälder! Apropå att det inte är knark utan musik tur är väl det annars hade det varit försent! Funderar på om det kan vara flickvännen hans som har fört in den här musiken i hans liv kanske jag ska tala med henne också! Oroa er inte vi har en fin kontakt! Återigen tack för att ni delar!

Morrissey är ju något av en kultfigur i musikvärden. Jag skulle verkligen inte oroa mig för just den musikpreferensen i den åldern. När jag läste TS trodde jag att vi pratade vit-makt eller liknande. I den åldern din son är är det ju vanligt att vilja nischa sig lite och så att säga inte bara följa "main-stream". 

www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/litteraturen-ar-granne-med-musiken/

Vet inte vilket det är men när jag lyssnade för något år sen en hel del på My Chemicale Romance, så reagerade min mamma starkt och hade stor oro. Jag fick lugna henne och förklara att jag mår bra osv. Över 35 och fortfarande kan mamma oroa sig över en.

Verkar han må bra, kan du prata med honom så är det nog bra. Musik kan bara vara så härligt befriande och gränslöst utan att vara skadligt. Den är en ventil för känslor utan att känslorna behöver nödvändigtvis vara styrande.