Amma sjuåring, samsova med nioåring och usel pappa.

Vet inte vad personen menade exakt med det. Tycker att det låter rätt knepigt, men kunde du inte skicka PM till personen och fråga? Antagligen någon som ville skoja lite och överdriva eller var ironiskt bitter över sin egen situation... Frånvarande pappa är väl ingenting en AP-förälder någonsin skulle förespråka. Långtidsamning och lång samsovning har jag hört om, även om det i detta låter överdrivet. Tror på ett "skämt".

Jag har reflekterat över samma som dig ts... Inte inlägget utan att det är metoderna snarare än teorin som räknas. Som om man ska plocka poäng?!

Jag själv anser mig vara en AP-förälder, jag läste på mycket om filosofin med sonen (fem år nu) och gjorde det som fungerade. Jag fick inte till amningen (flaskade med mycket närhet, ögonkontakt osv istället) och vid fyra månader (då sonen lärde sig åla) vägrade han att samsova om vi inte höll fast honom (hårt!) tills han sov varav jag tyckte det var mer humant att han fick somna bredvid oss (vi var med i rummet) i sin säng än fasthållen i vår. Nu sover han i vår säng ibland och kommer ofta på morgontimmarna.

Jag försökte mig på AP-forumet men åkte ut ganska direkt... Förslag som att madrassera hela rummet och låsa sovrumsdörren var det jag borde gjort för att jag var en sådan hemsk förälder, och amningen... Nä om man inte långtidsammade och samsov flera år då prioriterade man fel och var citat: "ingen äkta AP-förälder"

Hahaha, det där är inte  AP, utan martyrskap. Eller kanske ett troll?

Tack!

Problemet är väl just att många ser det som en metod även om de vill mena att de inte alls gör det. De vet precis hur det ska bli och hur det ska vara vad gäller hur barnet får sin mat, vid sömn och hur barnet ska transporteras. För alla mödrar fungerar inte amningen och inte är det bättre för barnets anknytning med en mamma som inte önskar amma eller kämpar sig blå än en mamma som mår bra i sin flaskmatning. Alla barn sover inte bäst bredvid en förälder så varför inte erbjuda egen säng då? Min son avskydde allt vad bärhjälpmedel heter, det tycker vissa är konstigt. Någon sa att det är nog något knas med anknytningen (utan att uppenbarligen ha noll kunskap kring detta) då han gillade vagnen. Jag skriver sällan här numera men vill säga att du verkligen fick hemsk respons. Något som går helt emot AP om man vet vad det handlar om vill säga.

Rättar mig själv.

-- vaaaa? Vad synd!! Personligen har jag aldrig känt att ap är en detaljstyrd metod utan mer en inriktning eller ett tankesätt och jag insåg att det alltså fanns ett namn på den "stil" jag själv hittade inom mig, jag var alltså inte unik och konstig utan det fanns många andra som kände likadant - men att vissa ska bli sådär om ap, hjälp!! Har ap-folk verkligen skrivit så? Jag har inte sett något sånt här inne ännu alls :S att man inte bara kan stanna mitt på vägen, måste absolut alla "rörelser" hamna i diken??

Jag tycker det är trist att man måste köpa hela paketet. Båda barnen har samsovit länge, ettan är flaskad länge och tvåan är ammad tills hon slutade självmant, men för mig är AP själva synsättet, att lyssna på barnens behov av oss som primära anknytningspersoner. Och självklart kan man kombinera AP-tänket med ett jämställt föräldraskap där man delar på föräldraledigheten och båda kan satsa på karriären på sidan om familjelivet.

Men i ärlighetens namn, nu generaliseras det rätt grovt här. Jag väljer inte att leva som den mamma som refereras men vem ger rätten att fördöma hennes val? Om ap kan vara mångfacetterat (vilket jag och majoriteten anser) så måste väl även hon få kalla sig ap även om andra tycker att det är konstiga val hon gör? Jag har funnits på ap-delen rätt länge och som på resten av forumet så finns det självklart extrema uppfattningar där med men att generalisera på det viset som görs här känner jag inte igen. Det har funnits många snacktrådar på ap-delen med föräldrar som flaskmatat, använt vagn, inte samsovit särskilt länge etc etc och de har haft många deltagare och högt i tak. Känner verkligen inte igen mig i det som skrivs här. Kan inte någon länka till någon tråd på ap-delen där dessa uppfattningar florerar?

Sedan ts undrar jag vad mamman har förstört? Hon jobbar som civilingenjör, men väljer att inte jobba över. Är det ett fruktansvärt val? Hon anser att pappan inte visar så mycket intresse för sina barn. Har hon fel? Det vet ju ingen här. Finns både mammor och pappor som inte tillbringar särdeles mycket tid med sina barn. Vad har jag missat?

Det jag tänker är att det kan framstå som lite "creepy" när mammor gör så extrema val som civilingenjörsmamman, och att de extrema i så fall skulle kunna "förstöra" AP genom att få det att framstå som något mammor gör mer för sina egna behov och nojors skull? I tråden som TS refererar till så säger mamman också att sonen tydligt signalerar att han inte vill att mamman är borta på kvällen, att han sover dåligt i veckor om de haft barnvakt en kväll o.s.v. Då kan det plötsligen framstå som att mamman gjort sitt barn en stor björntjänst där barnet blivit otryggt istället för tryggt. Men men, jag kan sen tycka att oron över hur AP framställs kanske är lite symptomatisk, det är liksom viktigt att skydda varumärket... Jag kan för övrigt tycka att det kanske finns värre saker att oroa sig för än att föräldrar ägnar sig FÖR mycket åt sina barn

Var har MalinEddie tagit vägen förresten?

Jag undrar fortfarande var någon säger att man måste köpa hela paketet och vilket paket för den delen? Att många som tror på anknytningsteori samsover och bär är ju inget märkligt. Det handlar ju inte om att det är uppsatta regler utan att man tror att närheten är viktig och att samsova och inte minst bära ger ju väldigt mycket närhet. Och det är väl inte direkt kontroversiellt. Jag har aldrig stött på någon i verkliga livet som inte tycker att det är positivt att sjala spädbarn och även lite äldre. När jag sjalar min 10-månaders bland andra så får jag enbart positiva blickar, kommentarer från främlingar om hur mysigt han verkar ha det, nyfikna frågor från andra föräldrar och på bvc eller vc så kommenterar det tryggheten det ger. VAD är det som är så skrämmande med detta? 

Mamman som refereras vill väl just ha ett mer jämlikt föräldraskap. Hon irriterar ju sig över pappan som hon anser visar arnen för lite intresse?

Måste man vilja satsa på karriär? Kan det inte vara ok att jobba, trivas med att jobba och gå hem när arbetstiden är slut och umgås med sina barn? Jag har inget intresse av att göra karriär - har inget karriärsyrke - varken före barnen eller med barn. 

Jag undrar som sagt vad det är så skrämmande/hotfullt? Det finns dem som brinner för EC t.ex.. Jag är så långt ifrån EC man kan komma . Jag lovprisar engångsblöjorna eftersom de förenklar min vardag enormt. Det innebär ju inte att jag inte kan se det fantastiskt fina samspel förälder-barn som EC innebär och ger. Jag hade jättegärna haft den kommunikationen med mina barn, men för just mig så hade det blivit för mycket och har inga problem med det. Jag känner mig inte hotad för att jag inte EC:ar och anser inte att dem som EC:ar är extremister . 

Det finns väl extremister inom alla grupperingar. Man kanske inte behöver bli förvånad? Jag är väl lite åt det extrema hållet, ammade 15 månader, låter treåringen komma och sova hos oss om hon vill etc. Jag kan trots detta inse att det som funkar för oss kanske inte funkar alls för någon annan.

Och jag känner mig alltifrån extrem. Ingen som känner oss eller stöter på oss skulle tycka att vi på något sätt var annat än två väldigt vanliga föräldrar med tre väldigt vanliga barn. Samsov med våra äldsta barn tills de var 5 respektive 6 år. Ingen vagn. Ammade mellan över året och kommer troligtvis att amma yngsta längre (men det får vi ju se när han själv fasar ut). Bara det faktum att du tänker dig själv som extrem säger väl ett och annat om samhällsklimatet vad gäller dessa frågor.

Jag upplever faktiskt att man får oerhört mycket mothugg i AP-delen av forumet om man vill satsa på sin karriär. För jag vill det, jag vill ha en bra pension och ett stort liv utanför familjen samtidigt som jag är samsovande, långtidsammande och inte använder några som helst metoder med mina barn

Det jag undrar då är om det handlar om dig som mamma eller om det kanske snarare finns en uppfattning om att det är viktigt som föräldrar (mamma och pappa) att ha mycket tid med sina barn och att det inte helt sällan kan finnas en faktiskt konflikt där - dygnets timmar är ju inte oändliga ?

Sedan kanske man inte heller måste ha samma uppfattning i alla frågor heller. Det är ju liksom inte farligt om någon tycker att man gör knasiga val. Jag har jättemycket utbyte i en specifik tråd på sjalbarn där mer eller mindre alla EC:ar och nog tycker att jag borde det med, eftersom grundvärderingarna för övrigt är gemensamma.

Kan man liksom inte försona sig med det faktum att man själv vill satsa på karriären samtidigt som man har små barn och att andra kan argumentera emot detta utan att vara extremister som "förstör/missbrukar" anknytningsteori? 

Jag är fortfarande här Bytte nick för ett tag sedan.

Aha! Hej