Får man föda som hemma fast på ett sjukhus?

Hejsan!

Jag ska börja med att säga att jag har jobbat med min förlossningsrädsla/graviditetsrädsla i snart 4-5 års tid! Och jag kan säga att jag var rädd för precis ALLT! Minsta lilla! Till och med att mitt 20 år gamla blindtarms-ärr skulle spricka om jag fick en gravidmage.

Jag har först och främst jobbat med min panikångest-laddade blodfobi där jag till och med svimmat när en läkare bara råkade plocka fram en blodtrycksmätare! (Ja jag var rätt skev) Med hårt arbete där jag fick utsätta mig för svåra blod-situationer om och om igen, under en lång tid, så var det största hindret över.

Fick där efter ta itu med lite mindre hinder och bekymmer men stressen och kontrollbehovet har jag fortfarande kvar.

Fick iallafall där efter mycket bättre självkänsla, kanske inte helt på topp men bättre än innan. Känner nu att jag har styrkan, kunskapen och känslan att kunna lita på min egen kropp, till att våga föda fram mitt och min sambos framtida barn. Jag klarar det här OM… jag får göra det själv, i min takt och på mitt vis.

Jag skulle gärna vilja föda mitt barn hemma i lugn och ro MEN tänk om det händer något säger min kära sambo, då blir jag kanske tvungen att åka in till sjukhuset! Det är där jag börjar tvivla och min självkänsla känns som bort blåst när jag tänker på att jag måste stiga in i förlossningsrummet.

Det är det sista hindret.. Jag litar tyvärr inte på människorna och alla stressande apparater i förlossningsrummet! Där inne kommer alla dåliga känslor och hinder upp till ytan, styrkan försvagas och jag känner mig inte trygg. (Har varit på aurora-möten och på förlossningen och känt av läget men inte vågat säga att det är just personalen och deras vård jag är rädd för)

Jag är rädd att dem gör saker på rutin, apparaterna stressar mig, vårdpersonalen känns som främlingar och jag är för godtrogen och snäll för att våga säga emot när något känns fel.

Jag vill inte föda i ett sådant rum!

SÅ NU TILL MIN STORA FRÅGA: Får man föda som hemma fast på ett sjukhus?
Alltså att man får ett rum utan apparater, inga undersökningar och ingen assistans om det inte behövs.
Får man då avsäga sig all vård inne på ett sjukhus om det inte finns några risker för mitt eller barnets liv?

Hoppas ni orkat läsa allt och det inte blev för rörigt.

Jätte tacksam för svar och goda råd!

Det låter verkligen som ett helt perfekt ställe för mig den dagen det är dags.
Vad skönt för dig att få ett sådant ställe efter att det varit fullt där du egentligen skulle föda. Kan tänka mig att man kan bli lite uppstressad om sjukhuset helt plötslig inte kan ta emot en som det är tänkt.

Är precis den tryggheten av rummets miljön som du beskriver som känns trygg för mig med.
Jag har tyvärr en bra bit till Stockholm men kanske det även finns något liknande ställe i Småland. Får kolla upp om det finns.

Jag tänkte också när det väl är dags (är ju inte gravid ännu) att jag skulle ta kontakt igen med en Aurora-barnmorska och våga fråga mera om det skulle kunna fungera på ett liknande sätt som du beskrivit fast på ett vanligt sjukhus ( Då det ligger närmast) Fast är lite rädd om svaret blir att det inte går.

Hur upplevde du just barnmorskorna där du var, kom de bara in om du larmade, fick du ha valfrihet i din vård? Tänker en del på just sådant värkstimulerande dropp som kan sättas, ökas och sänkas efter vad jag förstår ibland barnmorskornas vilja. Om det förs på tal och barnet mår bra, får man avstå helt? eller om det skulle vara igång redan kan man avbryta den behandlingen?

Som du kanske förstår så är jag också livrädd för personalen konstigt nog, de kanske är jätte bra allihop. Men upplever det lite som att vara instängd i en tortyrkammare och de är bödeln som bestämmer över en när man väl satt foten på sjukhuset. Vill så gärna kunna få ha kvar min myndighet och fria vilja. Inte att jag kräver någon form av vård utan vill avstå den vård som inte känns bra för just mig och barnet.

För jag tror egentligen att varje kvinna känner inom sig, antingen innan, under tiden eller kanske ibland efteråt, att hon genom sin kropp vet vad som varit rätt och passat bäst för just sin förlossning. Alltså känslan för kroppens arbete under förlossningens gång. Det är där jag tror jag kommer göra felet att inte våga lita på den känslan utan någon annan får bestämma över min kropp och kroppen hamnar i otakt och det låser sig helt och hållet.

Barnmorskor har ju mycket kunskap men det jag upplever är att de inte kan känna min kropp lika bra som jag. Det är där jag får informera men tänk om de inte lyssnar och arbetar emot min kropp och livmoderns arbete.

Hur upplevde du men just den känslan av kroppens hårda arbete under förlossningen? Fick den styra eller blev den styrd?

Får man föda som hemma fast på ett sjukhus?

INNEHÅLL