Skit-vän, eller?! behöver råd!!!

Ja nu gissar jag bara att vi har olika synsätt på födelsedagar. Jag vet ju inte, hon är rätt tankspridd som person oxå.
Jag tror ju inte att de flesta struntar i ("glömmer bort") nära vänners barns födelsedagar, även om du vill framhäva att ni i er familj gör det. Man anstränger sig om man bryr sig, det är min livsfilosofi. Tror nog ni hör till undantaget. I min bekantskapskrets, syskon m familjer, deras familjer osv finns inte den traditionen.
Hon valde t ex att åka på kryssning med en kompis istället för att komma på min 30årsdag, och hon fick inbjudan flera månader innan.
Ja, hon får ALLTID inbjudan till kalas hos oss, telepati sysslar jag inte med, gör du?

Jag kan tycka att det är ok till en viss gräns, typ att man iaf hör av sig och säger att "vi kan inte komma, för vi är upptagna, sjuka eller vad som helst, men vi kommer gärna en annan gång". HELT ok,men man hör av sig tycker jag. Om inte direkt så efter ett tag om man glömt bort det.
Jo, jag har nog för avsikt att åka och gratta henne ja....ville bara se vad andra människor tycker om en sån här sak.

Jag fäster nog inte så stor vikt vid just födelsedagar. Ibland glömmer jag bort dem och jag förväntar mig inte att bli firad heller... Skulle inte dumpa en vän bara för att hon prioriterade annat än födelsedagar. Livet är stort! Jag vet att vi är många som trängs i varandras liv och förstår om det finns annat som tar tid och uppmärksamhet.

Men du kanske ska prata med henne om hur du känner det?

Ser att mitt inlägg inte riktigt besvarar frågan. Jag hade kunnat tänka mig att strunta i hennes födelsedag, men inte som ett straff. Bara ifall jag behövde prioritera annat, hon borde inte ta illa upp med tanke på hennes egna prioriteringsordningar.

Inte firar mina vänner sina födelsedagar, och de flesta firar det kanske med en god middag, ytterst få bjuder in vänner.
Jag tror varken er familjs sätt eller vårt sätt ovanliga, bara olika, att jag frågade om telepati är för att det verkar som många som skriver här tror att det är vanligt sätt att kommunicera  

Hmm...men se det tror jag att hon skulle eftersom jag alltid firat henne. Så då menar ni att det ska förbli så då...? Att man inte firar varandras födelsedagar?

Jag och mina vänner firar sällan varandras födelsedagar, bara om födelsedagsbarnet väljer att ha fest eller själv säger att h*n vill fira. Annars ringer vi bara och grattar. Mina vänners barn kan jag inte direkt påstå att jag firar heller. Jag står inte så nära barnen eftersom jag inte är en barn-person, så tyvärr är deras födelsedagar inte heller viktiga för mig. Tycker inte alls att det är roligt att gå på barnkalas heller. Det viktiga är väl att barnet är viktigt för sina föräldrar.

Jaha....ja, det verkar inte vara någon här som har samma uppfattning om födelsedagar som mig....trodde nog inte att det var så många som inte firar eller bryr sig om sånt.

Ibland ser omgivningen inte ut som man hade tänkt sig
Alltså det är inget fel att fira födelsedagar, men man måste inse att människor gör olika saker och för många betyder inte födelsedagar speciellt mycket, och jag tycker nog att vänskap baseras på betydligt fler saker än födelsedagar.

Att bryta en vänskap för att man har olika syn på födelsedagar tycker jag nog är lite barnsligt.   

Det beror väl på vad man lägger i betydelsen. Jag vill inte "säga upp kontakten", men tycker att det är konstigt beteende helt enkelt och lägger in värderingar att hon inte kan bry sig speciellt om mina känslor eller mig överhuvudtaget om hon väljer att inte uppmärksamma högtisdagar alls, inte ens via sms eller kort etc. Att man sen inte får julkort och allt sånt där skiter jag i, har bara en vän som jag räknar som nära som tänker på mig och skickar kort och annat på t ex jul, alla hjärtans dag osv. Sånt är så roligt och man blir varm i hjärtat. Man känner sig ihågkommen och betydelsefull. Det känns som att vänskapen är innerlig och djup. Ärligt, så jävla svårt är det väl ändå inte att komma ihåg någons födelsedag? Bara att skriva upp i almanackan, telefonen eller nåt. Eller berömda fejjan. Vaddå, ni som inte firar nåt - firar ni inte folks konfirmation, dop, student, bröllop, bröllopsdagar, förlovningsdagar etc etc heller??!!
Men eftersom jag alltid grattat henne och hennes barn så skulle jag känna mig skitdum om jag vore henne. Skulle verkligen skämmas. Men sån är jag. Tydligen inte hon.
Jag tror fortfarande inte att ni få som skrivit här representerar större delen av befolkningens uppfattning gällande födelsedagar, om jag själv sket i min egen födelsedag, men visste om att en vän eller familjemedlem anser det vara väldigt viktigt och betydelsefullt så klart man kommer då. Men, ja visst - det kräver ju ett mått av ödmjukhet och osjälviskhet.

Det kunde varit jag som skrev tråden. Fast givetvis ligger det mer grejer bakom än enbart någon födelsedag eller att min vän inte kom och hälsade på när jag var sjukskriven. MASSA annat. 
Faktiskt så har jag nästan slutat bry mig. Hon kommer krypandes ibland, när vi inte hörts på länge. Skickar något fånigt sms om något hon läst om på min blogg och det gör hon enbart för att se vilken respons hon ska få. Svarar jag - ja då hör jag inget på ett par månader. Svarar jag inte så skickar hon med jämna mellanrum till jag svarar... Och så är det samma visa igen.

Jag hörda av mig ill henne för ett tag sedan och menad epå att vi kanske skulle "avsluta" vår relation. Inte för att vara elak eller något, utan för att irritationen låg och grodde och jag tycker vår vänskap, som en gång varit fin, var värd ett hej då. Inte bara att det ska rinna ut i sanden och att vi knappt hälsar på stan... Det skulle kännas fel. Hon blev jätteupprörd, sen fick hon egna barn och jag tänkte att "NU ska hon väl förstå mig hur det känns när hon betett sig så och aldrig brytt sig" - men icke. Däremot tycker hon att jag ska förstå henne, komma och hälsa på, vara med på deras högtidsdagar (som hon aldrig tagit sig tid till för oss). Det är en omställning att få barn etc etc etc... Men man måste ge och ta i en relation. Jag hade varit beredd att satsa med om jag visste att hon skulle göra detsamma för mig. Men efter såhär många år så tröttnar jag. 

Nu svävade jag iväg ordentligt här, men summan av kardemumman. Njaa... Åk om du vill vara hennes vän och inte bara för att ni en gång var vänner. Annars kan du likaväl strunta i det. Men strunta i så fall i det för att du inte vill delta - inte för att statuera exempel.  

Jamen hör av dig innan och säg att du inte kommer att fira hennes födelsedag eftersom du måste bla-bla-bla istället. Tar hon illa upp för det är det hennes eget problem. Eftersom hon inte verkar värdesätta era födelsedagar får hon väl lära sig att acceptera att hon blir behandlad likadant tillbaka, tänker hon efter borde hon förstå det.

Min erfarenhet är i alla fall att det finns lika många sätt att fira födelsedagar som det finns familjer och kompisrelationer. Inom familjen har vi alltid firat födelsedagar -mer eller mindre. Oftast inte på dagen, eftersom det inte finns tid. Med mina kompisar har det runnit ut i sanden.

Min syster och ett par av hennes äldsta kompisar (knappast närmaste längre) firar fortfarande varandras födelsedagar, men ofta ett halvår i efterskott eller så.

Jag firar aldrig mina vänners födelsedagar! OM jag kommer igåg så skickar jag ett grattis sms, men aldrig mer än så!

Har ingen aning när deras barn fyller år heller. Jag vet ungefär vilken månad men inte mer än så.
Men nu hade du skickat en inbjudan till ditt barns födelsedag så då hade jag hört av mig för att meddela om jag kan komma eller ej.

Jag känner ingen som firar sin födelsedag i vuxen ålder, trodde det var extremt ovanligt faktiskt. Förutom då man fyller jämt!

Du ser hur olika det kan vara ts.