Lönar det sig att jävlas?

Är själv av uppfattningen att om man anser att man är en bra förälder och den andra föräldern inte har för avsikt att diskutera ev problem denne anser kan finnas (privat eller via familjerätt), då är man en sådan bra förälder man känner att man är.
Alltså är du en bra förälder.
Då finns inget skäl alls till att barnen ska tillbringa mer tid hos mamman än hos dig.

Min sambo har varit i din sits och har sedan dottern (min sambos och exfrus barn) var ca fyra år gammal kämpat emot och vunnit i tingsrätt osv när vårdnadstvist uppstått. De har alltid haft varannan vecka och det har funkat bra för barnet.

Modern har under hela dotterns liv pratat illa om pappan och jobbat hårt för att ha dottern hos sig på heltid, medan pappan gjort som "man ska", dvs fortsatt prata gott om mamman och släppt efter mer och mer för att undvika bråk och att barnet skulle hamna mitt emellan föräldrarna.
 
När dottern fyllde 12 eskalerade allt och vid 13 års ålder så höll det inte längre att vara snäll. Alla lögner om pappan hade tagit över och han kände att han behövde börja prata om hur allt låg till och vara saklig och inte försvara modern längre utan säga som det är.
 
Tyvärr resulterade detta i att han (och vi andra i familjen, finns syskon med) inte har träffat henne nu på över ett år. Hon är nu 14, snart 15 år och vi saknar henne enormt.

Dumt att dra upp en " skräckhistoria" kanske, men jag tycker man ska vara försiktig att ge lillfingret om man är orolig att det finns en risk att hela handen tas.

Så, känner du att du är en bra förälder och att barnet mår bra Av dig så tycker jag personligen att du ska hålla hårt i barnet.

Lite rörigt kanske, sonen vill ut och cykla, skriver fort =)
 
Hoppas allt går fint, kram!