Jag saknade inte mitt barn en enda sekund

När jag har varit borta från min nu 18-månaders har jag inte saknat honom om det bara varit 1-2 dagar. Men nu är han iväg med pappan en längre resa och efter 2 dagar saknade jag honom och nu saknar jag honom otroligt och blir tårögd när jag ser en pojke i hans ålder och försöker att sysselsätta mig med annat för att inte tänka på det för mycket. Om man är med barnet hela tiden annars, och i den åldern är de ju väldigt aktiva, så är det ju skönt med lite lugn och ro ibland.

Reser mycket i jobbet och då är det en fröjd att lägga sig ensam i hotellrummet och veta att jag får en kväll + natt + morgon för mig själv. Men när jag är på väg hem så kör jag snabbare och snabbare för att jag saknar mina barn och kan tom börja gråta lite patetiskt om de hunnit somna innan jag kommer hem.

Va skönt att du hade det bra.

Nä, jag saknar inte heller mina barn alltid när jag är borta. Men om jag är borta mycket och kanske jobbar sent de dagar jag är hemma då saknar jag dem väldigt. Behöver lediga dagar att tanka närhet med dem däremellan. Min treåring sa förra veckan när jag varit på jobbresa 4 dagar "det är bättre när du är hemma mamma". Så fint och så älskad man får känna sig. Älskar mina små pluttar.

Mina ungar är ofta hos mormor 1-2 nätter. Njuter fullt ut den tiden och tänker knappt på dem. Jag vet att de har det fantastiskt bra och att mormor ringer om det är något. Saknar dem absolut inte när de är iväg.

Vår grodd ligger fortfarande i min mage så hur jag kommer att svara på denna fråga i framtiden vet jag förstås inte, jag vet bara att jag efter drygt fem och ett halvt års förhållande med barnets blivande pappa fortfarande saknar min man så fort vi är ifrån varandra några timmar så ja... jag kommer troligtvis sakna vår bebis tämligen omgående också =)

Det beror på hur trött jag är. Om barnen har varit sjuka och det varit helt hysteriskt hemma med sömnbrist m.m. Då kan jag inte säga att jag direkt saknar dem om farmor tar hand om dem 1 dygn eller så. Jag njuter av stunden då man kan göra något som är svårt att göra då barnen är hemma helt enkelt. Jag tycker det är bra att jag klarar att koppla av fast någon annan har barnen. Dock lämnar vi dem till svärmor eller min pappa oftast och där är jag 100 % trygg med att barnen har det bra. Så varför ägna värdefull barnfri tid åt att fundera då 

Jag ser, i och för sig, ingen motsättning att att sakna och att njuta. Jag kan njuta av ett dygn eller två på egen hand, utan sambo och son, men jag saknar dem ju ändå, en varm och behaglig saknad.

Ungefär en halv dag kan jag vara utan sonen utan att sakna honom, men blir det en hel dag eller mer så saknar jag honom.

Men sonen (2,5 år) är ju alltid med sin pappa när jag är borta. Aldrig barnvakt. Så jag är ju så trygg i att han har det bra. Kanske därför min saknad känns varm och gosig och inte inkräktar på min njutning.

Brukar sakna min dotter efter några timmar men det är skönt att rensa tankarna och fokusera på annat också